71-åringen som försvann: Anna Karlsson, Vansö kyrkby (Strängnäs), 1960

Ett olöst försvinnande är detta med Anna Karlsson. Under årens lopp har det förekommit en hel del olika artiklar. Undrar om det inte finns med i NKK? 1974 skrev Iwan Hedman-Morelius en bok vid namn "Grav i sand". Han hade själv denna dag hon försvann varit ute på övningsfältet. Under många år tänkte han på hennes försvinnande tills han skrev denna psykologiska thriller.

Det framkom från flera håll grova misstankar i en viss riktningl som artikeln kommer att visa.

Nedanstående artikel är däremot hämtad från Hemmets Journal #13, den 25 mars 1976. Sidorna 10, 11, 88 och 95. Artikeln ingick i Svedelids serie "En människa försvinner". Illustrerad.

Hennes försvinnande sker i mitten av november 1960. Den försvunna var då 71 år men fortfarande pigg och kry.

Endast delar av denna mycket långa artikel är nedskrivet och kommer att delas upp i flera delar.

Jag undrar om någon har hört talats om detta fall? Kanske med ytterligare information?

"Var det här Anna mötte döden?"

"Anna Sofia Karlsson kommer ut på farstubron till sockenstugan i Vansö kyrkby, där hon bor. Det är råkallt ute, mörkt och regningt och hon sveper kappan om sig. Hon tycker inte om att lämna värmen i hemmet, men mjölk måste hon ha. Hon har gått de åttahundra meterna upp till gården Stora Eneby så många gånger att det blivit rutin för henne.

I handen dinglar mjölkflaskan som rymmer två och en halv liter och hon lyser framför sig med ficklampan. Då och då stannar hon och vilar sig lite, hon är ju sjuttioett år och inte lika rask som förr.

Att vara vanlig folkpensionär och sitta och rulla tummarna ligger inte för Anna. Hon har fått arbete som städerska i skolan och det är ett arbete hon trivs bra med.

Vad tänker hon på under vandringen till gården? På sönerna? På sitt liv? På att det är tungt att bli gammal? Eller tänker hon bara på mjölken hon skall hämta och att det skall bli skönt att få komma inomhus ige."

"Försvinner."

"Ficklampans ljus visar att hon är nära gården nu och hon träffar unge Göran Ehlin. De hälsar på varndra och Anna får sin mjölk upphäld i bleckplåtsflaskan. De pratar lite om ditt och datt för att få tiden att gå medan mjölken hälls upp, och så nickar Anna adjö och ger sig i väg.

Men varför går hon inte samma väg tillbaka som hon kom? Hon går åt ett annat håll, en väg som leder mot det militära övningsfältet. Men Göran tänker att Anna kanske har ytterligare ett ärende att uträtta, eller att hon möjligen tycker att den andra vägen är en genväg. I nästa ögonblick har han glömt Anna. Hon är bara en gammal kvinna som kommit för att hämta sin sedvanliga mjölk, ingen särskild att fästa sig vid.

Men de likgiltiga ord som fälls på gårdsplanen är Anna Sofia Karlssons sista i livet. Hon försvinner. Upp i rök? B`Ner i vattnet? Eller under sand....?"

Lite svårt att diskutera något om detta men du sitter möjligtvist inte på länkar eller något liknande utredningar från detta? Känns som det är rätt dömt att försöka luska i detta men det är ändå intressant.

"Inga spår."

"På fredagen den 18 november 1960 kommer ett par grannar från kyrkbyn för att hälsa på Anna. Ingen öppnar på deras knackningar, men Anna kan ju vara tillfälligt ute. De har en privat liten kod för att visa att man varit där, en kod som Anna förstår. De stoppar en kvist i dörrlåset.

Regnet övergår till snöblask och tempraturen sjunker några grader. På lördagen har grannarna annat att göra, men under söndagen gör de ett nytt besök hos Anna.

De stirrar på dörrlåset. Kvisten sitter kvar och den börjar se förstörd ut. Det kan bara betyda en sak, Anna har inte kommit hem.

De diskuterar med varandra. Har Anna sagt att hon skulle resa bort? Kanske hälsa på en släkting? Nej, tvärtom, hon har ju sagt att hon skall vara hema och att det var skönt att få slippa ge sig iväg någonstans.

De går till polisen och anmäler försvinnandet. Sökandet efter Anna börjar inte förrän på måndagen.

Vad man söker är en kropp. Hon kan ha drabbats av hjärtslag och segnat ner på marken. Så långt från gården Stora Eneby, bör hon ju rimligen inte ha hunnit och det bör inte bli så svårt att finna kroppen. Men ingen i skallgångsuppbådet hittar henne.

Den aktuella kvällen hade pansar trupper från P 10s regemente en realistisk övning med sju ton tunga KP-bilar på det fält som ligger i närheten av Stota Eneby gård. Anna hade gått åt det hållet, men eftersom det hade snöat fann man inga spår."

"Plötsligt ser han en kvinna."

"De stora, tunga pansarklädda bilarna krälar sig fram i övningsslingorna. Besättningen på tre man stirrar med värkande ögon ut genom den lilla slits i pansaret som utgör enda möjligheten att se framåt.

De kör med full belysning de första varven. Bo Andersson, som gör sin värnplikt det här året, är med i bilen. Plötsligt ser han en kvinna komma på vägen över fältet, trots att den är avstängd för all trafik.

Hon går ganska sakta och har en mjölkflaska i ena handen och en ficklampa i den andra. Nåja, hon är väl en ortsbo och vet att akta sig för militärfordonen. Strålkastarljuset glider bort från henne och det är åter bara övningsslingans besvärliga terräng man ser.

Och nästa varv kör de med helt släkt ljus. De koncentrerar sig på körbanan och har inte tid eller möjlighet att se om kvinnan finns kvar någonstans på fältet.

Bo Andersson har sedan dess blivit arméingenjör vid P 10 och han minns klart händelsen.
- Det var förstås inte bara jag som såg henne. Vi var tre plutoner som övningskörde den kvällen. Efteråt pratade vi vi sins emellan om vad vi hade sett, då vi fått veta att hon var försvunnen. Övningsfältet var ett farligt område för henne. Vi borde nog ha sett till att hon kom därifrån.

Du har möjligtvis inte sett kortfilmen om Annas försvinnande?
Tänkte att det var på så vis du fått nys om försvinnandet.
Om inte:
Håll utkik i teve-tablån.
Brukar visas på SVT vart och vartannat år.
Har även sett den på Kanal5 om jag inte missminner mig.
Riktigt bra gjord och den väcker onekligen en del tankar.

Filmen heter "En tant försvinner" och är gjord av filmaren Monika Andreae.

Prövade att googla lite:

Här finns också information om filmen:
http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdata...OVIE&iv=PdfGen
Samt:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=9436&a=302607


När man talar om trollen.
Googlade en sista gång och fick upp att den tydligen skall visas den 12 mars.
Alltså på fredag, SVT klockan 15:40 - 16:00.

http://www.tv.nu/p/10031215401600svt1

Jag har också sett denna kortfilm och kan rekommendera den. Spekulerades det inte i den om att hon kunde ha blivit påkörd av militärerna och att de "forslade undan" Anna Sofia efteråt? (Det var flera år sedan jag såg den, så minnet är inte helt klart)

"Ett underligt skrik."

"Strax efter åtta på torsdagskvällen är lantbrukare Carl-Oscar Eriksson utanför sitt hus. Plötsligt lyssnar han till. Vad är det för underligt skrik han hör nerifrån militärernas övningsfällt? Han lyssnar länge men skriket upprepas inte. Till familjen säger han:
- Jag hörde en räv skrika. Det måste vara en räv, men aldrig har jag hört en räv skrika på det viset.

Spaningarna leder ingenstans. Polisen intensifierar sökandet inom bestämda områden och man sätter in massor med folk, men förgäves. Anna är och förblir borta.

Kanske hade hon gått ner sig i Kråksjön? Ett träskområde, dyigt, vasskantat och som alla träsk bottenlöst. De som sett henne på fältet menar att hon kan ha gått åt det hållet.

Å andra sidan är det ett oländigt område och det är omgärdat av taggtråd. En normal människa kan inte välja den vägen. Men om hon nu inte var normal? Tänk om hon drabbats av en hjärnblödning och inte visste vad hon gjorde?

Draggningarna gav inga resultat. Polisen utesluter till sist Kråksjön. Även om hon varit omtöcknad bör det ha varit för svårt för henne att ta sig över stängslet.

Från sjön går en å som rinner ner i Husbyviken i Strängnäsfjärden, en del av Mälaren. Polisen lutar nu åt att hon kanske gått ut på bryggan vid Husbyviken, ramlat i vattnet och drunknat. Men draggningarna ger inga resultat där heller."

"Onda rykten."

Sonen Lennart Karlsson var med och sökte sin försvunna mor en lång tid efter att de hade gett upp letandet. Tror han på olycka? Att hon drunknat?

- Mamma var klar och redig och hon var född i trakten. Hon kände varje väg, varje stig. Det är naturligtvis inte omöjligt att hon kan ha drabbats av något hjärnfel. Men jag tycker att försvinnandet är ett mysterium. Allt borde väl inte ha försvunnit. Något borde man hittat.

Bland befolkningen börjar det gå onda rykten. Anna död av en olyckshändelse? Prat! Klart att det är militärerna som kört över henne och grävt ner henne någonstans. Så måste det vara. Om det inte är mord så är det i alla fall dråp.

Polisen tar fasta på ryktena. Man kallar in besättningarna på pansarbilarna och förhör dem, men samtliga nekar och man får inte fram någrabevis för att ryktena talar sanning. Det bryr sig inte ortsborna om. Man tror vad man vill ändå.

- Ingen ska få oss som bor här att tro annat än att Anna blev påkörd, säger lantbrukare Eriksson. Vi är övertygade om det. Anna var klädd i basker och hon hade en ficklampa. Locket på hennes mjölkflaska satt dessutom löst. Man borde väl ha hittat någonting av allt detta?

- Vi här i trakten kan bara finna en enda förklaring. Alltihop grävdes ner. Anna, lampan, flaskan och locket. Kroppen ligger några meter under sanden nära övningsfältet.

- Men polisens undersökningar....?

Carl-Oscar Eriksson fnyser.
- Polisen! Deras spaningar var planlösa och halvdana. Det var en mycket, mycket slapp polisutredning."

"Vi körde på kärringen."

"För en del år sedan gick en repsoldat in på ett kafé i Strängnäs. Han var något berusad efter en privat fest, men han var klädd i P 10:s uniform. Han ville ha kaffe och wienerbröd och han var på ett snacksaligt humör.

Servitrisen kom i samtal med honom och han braverade om sina insatser som soldat. Hon bodde inte långt från övningsfältet och talade om det för honom. Spontant utbrast han: "Det var ju där som vi körde på kärringen."

Servitrisen gick till polisen och man satte genast igång med efterforskningar. Repsoldaten hade mycket riktigt gjort värnplikten vid P 10, men inte samma år som Anna Karlsson försvann. Man avskrev ärendet som löst prat.

Det var det antagligen också. Men varför hade han sagt så? En underlig form av skryt och vill man göra sig märkvärdig för en flicka så finns det väl lämpligare sätt än att påstå att man dödat en människa.

Det ligger mycket i lantbrukare Erikssons fråga: Var finns baskermössan som borde fallit av henne om hon gått i oländig terräng? Var finns ficklampan som hon borde ha tappat? Var finns mjölkflaskan som var av metall och inte kan förstöras?

- Men vi vet ju ingenting, säger sonen Lennart. Ingenting! Det är det som är det värsta...."

Stort tack för den intressanta informationen Poogle.

Har faktiskt aldrig sett denna film men skall nu försöka att göra så.

Bumpar denna tråden lite.


Jag råkar vara uppväxt utanför Strängnäs, ungefär en halvmil norr om staden, och min bästa kompis i småskolan bor (fortfarande tror jag) i Vansö-området där Anna Karlsson försvann. Jag har själv hört att folk pratar om att det var militären som körde på henne.

Min morfar jobbade på P10 vid den här tiden, och han kom också härifrån trakten, och jag har frågat honom många gånger om han hört något om ifall det var militären som körde på tanten och sen grävde ner henne eller inte, men han säger att de fick order av officerarna att inte prata om det eftersom det bara skulle leda till en massa teorier och konspirationer. Därför fick han aldrig reda på någonting, eller det är i alla fall vad han påstår.

Stort tack för denna information Manstanks.

Man kan ju verkligen undra över vad som egentligen hände?

Verkligen. Jag snackade med min kompis om det här, och han hade också hört att militären hade letat efter tanten i "kråksjön", som egentligen bara är ett träsk. Både jag och han hade varit där och tittat ett par gånger. Du citerar från texten att området kring kråksjön var omgärdat av stängsel? När vi var där för 5-6 år sedan och letade hittade vi i alla fall inga spår av varken stängsel eller taggtråd. Det är bara ett träsk som ligger längs med en gammal traktorväg, inne i skogen. Det är inte särskilt djupt heller, så jag tror inte att tanten gick ner sig där. Vi lånade hans farsas vadabyxor och klafsade runt i dyn, men man sjönk inte ner längre än till smalbenen.

Märkligt.

Ja ytterligare ett märkligt fall.

Nej det tror inte jag heller att hon gick ner sig i detta träsk. Enligt artikeln så skulle det tydligen ha funnits ett stängsel där då hon försvann.