Språket och Tanken

Jag vet inte om det här har diskuterats tidigare, förmodligen har det väl det, men jag kom i varje fall att fastna i en tankegång på bussen här om dagen.

Vad jag började fundera över är hur vårt [människans] språk hänger samman med vår förmåga att tänka abstrakt. Utvecklades förmågan att tänka abstrakt ur vårt språk, eller utvecklades språket som en följd av att vi lärde oss att tänka abstrakt? Eller något mellanting?

Hur som helst insåg jag att det är mer eller mindre omöjligt för mig att komma på någon situation då en abstrakt tanke formuleras annat än språkligt; på svenska, på engelska eller enligt den abstrakta grammatik som matematiken föreskriver. Kan det vara så att vår intelligens i stort sett bara bygger på vår förmåga att hantera språket; att vi aldrig skulle kunna utveckla några avancerade abstrakta tankegångar utan språkets hjälp?
Utan att överdriva språkets betydelse för tankeverksamheten borde det väl i varje fall stå tydligt att språket behövs för att strukturera tankar, kunskap osv. Men hur betydelsefull är språket?

Vad tror ni? Någon som funderat i liknande banor?
Finns det någon litteratur som tar upp språkets betydelse? Någon psykolog eller språkpsykolog kanske?

Mycket intressant fråga som du tar upp och som för mina tankar vidare mot problematiken kring språk och tecken och det som är inom respektive utanför självet, vilket i sin tur för till frågan vilket som kommer först; den materiella världen utanför oss själva som vi på olika sätt genom till exempel handlingar erfar och därefter namnger eller om det är så att vi erfar världen utanför oss själva för att vi just har ett språk att ta till i vår kategorisering av de tecken /materialiteter utanför.

Som du är inne på rör det sig om en slags kombination av de båda varianterna och ibalnd är det mer av den ena och ibland mer av den andra.

Lästips.

Ramirez:Skapande handling

Det finns en ganska bra tidigare tråd som landat i Psykologi och psykiatri och som kanske kan vara av intresse:

Det stora och allomfattade tråden om tänkandet, dövstumma och språket!

Har även för mig att f.d. moderatorn Ola Hansson skrivit ett bra inlägg med synpunkter på den s.k. Sapir-Whorf-hypotesen någonstans, men nu hittar jag tyvärr inte det.

Är långt ifrån insatt och kanske helt missar poängen, men jag kan tala för mig själv och kan säga att jag sällan kommunicerar med mig själv i ord. Jag tänker mest visuellt, i sammanhang och "block". Måste inte säga "sten" tyst för mig själv för att fatta att det är det jag ser på marken, för att ta ett enkelt exempel.
Poängen med språk är kommunikation med andra människor. Jag verbaliserar tankarna jag har i mitt huvud i syfte att förmedla dom till andra. När dom inte behöver förmedlas behövs inga ord.

Ja, precis som rubriken undrar undrar jag också desamma. Om man har växt upp helt ensam i djungeln och bara kan grymt som språk. Hur tänker man då "Usch, nu luktar jag skit, måste allt ta mig ett bad."

Jag tror allt att jag alltid talar till mig själv varje gång jag planerar göra något. Men hur gör vår djungelmänniska?

Funderade på detta själv en del för ett tag sedan då det diskuterades vad en myra tex skulle ha för möjligheter med vårat intellekt.. Känns som att vi till stor del utvecklas med hjälp av avancerad kommunikation, språket..

Någon som vet ifall det utförts något liknande experiment? (ett trovärdigt)
Dvs där man undersöker människor som levt isolerade hela sina liv.. Har för mig jag läst om det ett par gånger, inte så ingående dock och minns inte..

Vill minnas att det var en filosof som hade en idé om att människan hade en medfödd förmåga att tala hebreiska, om de inte lärde sig något annat språk som barn. För att testa teorin lär han ha hållit ett av sina egna barn isolerat från all kontakt med människor.

Experimentet lär dock ha misslyckats.

jo har läst om det i illustrerad vetenskap.. har det numret någonstans, men tyckte inte det var särskilt trovärdigt, av många anledningar..

kändes mest som "hebriska" hype

Hahaha! Vilken härlig lirare.

Angående topic så tror jag att man blir väldigt störd av många olika anledningar av en sådan uppväxt. Språket lär vara det minsta man behöver oroa sig över.
En annan intressant tanke är hur folk som varit döva sen födseln tänker. Det borde vara lite enklare att få svar på då det finns fler exemplar.

Har hört att man har ett fönster när man är liten då man måste lära sig att kommunicera. Gör man inte det då så kommer man aldrig att kunna göra det riktigt. Men jag vet inte hur sant det är.

Är detta verkligen en fråga för filosofi? Jag ser inte kopplingen.

Jag skulle kunna tänka mig arabiska.
Det finns redan exprement i arabvärlden. dom tar nyfödda barn och låser in dom i höga torn. Sedan får ungarna skrika för full hals en gång om dagen. Primalskrik helt enkelt

men ärligt talat så tror jag att en som inte lär sig något språk lever som ett djur efter instinkt. Känner dom att dom är hungriga så äter dom, känner dom sig trötta så sover dom.

Nej. Det är väldigt logiskt om du ser till den tidens föreställningsvärld. Adam och Eva var de första människorna. GT kommer från judarna. Judarna talar hebreiska. Alltså borde Adam och Eva ha talat hebreiska.