Det stora och allomfattade tråden om tänkandet, dövstumma och språket!

Jag har funderat över språkets betydelse för oss och det vi "tror" att vi "vet".

Hur kan vi "veta" något när vi tänker med ett redskap (språket) som vi själva har uppfunnit för att förstå och kommunicera med varandra? Hur pass begränsade av språket är vi egentligen? Mitt tips är: Jäkligt begränsade.

Den här begränsningen tillåter oss att med bravur dekonstruera problem och argument, men inte riktigt att komma på nya lösningar till filosofiska problem bortom språkets medvetande. Hur kan vi gå vidare, och lösa något överhuvudtaget som fortfarande är olöst när vi tänker med ett eller flera språk som egentligen, mer eller mindre, är oförändrad sen åratals och sinsemellan är väldigt likartade?

Människan tänker i bilder och känslor, språket är konstruerat därefter.

Intressant tanke. Men jag måste insistera på att språk är flexibla verktyg som utvecklas hela tiden. Ständigt kommer vi på nya sätt att uttrycka och förklara saker. Med verktyget(språket) bygger vi nya bättre verktyg som i sin tur kan bygga ännu bättre verktyg osv.

Dövstumma tänker ju så...

Eftersom språk är uppfunna av oss människor så måste språk ha föregåtts av tanke, därav kan vi fastställa (?) att tanken är primär och egentligen till sin grund frånskild från språk.

MEN det jag undrar, utan språk, hur skulle vi då kunna tänka och nå lösningar på problem som kräver samarbete, hur skulle vi då kunna förmedla våra tankar? Och kan vi ej förmedla våra tankar till varandra, hur skulle vi då kunna uppnå vissa insikter om oss som vi tillsammans har lyckats med? När språk inte räcker till, hur gör vi då? Är det användbart att komma fram till något som ej går att förmedla med hjälp av språk? Enligt mig är det helt bortkastat att tänka utan att kunna förmedla det, därav är vi begränsade av språket.

Eftersom språk är konstruerade av oss människor, och förbättras ständigt av oss människor, så blir språk aldrig smartare än oss människor.

Njo - visst kan vi tänka, men språket påverkar ju hur vi tänker.

Om vi saknar ord för ett begrepp så kan vi inte tänka på det.

Och försök att tänka på olika språk - detta gör i vissa fall att hur man tänker påverkas.

I alla fall känner jag det så.

jag tänker oftast utan språk. Icke verbalt tänkande alltså. Problemlösning, tex fysik, matematik osv sker nästan helt utan inblandning av språk hos mig. Endast enklare tankeuppgifter får gå omvägen via språket. Språket innebär en begränsning och ett slags filter som utestänger det unika och nya, som det inte finns språkliga inarbetade begrepp för. Jag vet av erfarenhet att jag ofta finner ovanliga lösningar på problem som de flesta missar, kanske för att de låter sig begränsas av språket.

App app app - hur löser du matematiska problem?

Jag gissar att du använder matematik - som i sig är ett språk.

Dövstumma har ett språk så det var en ganska dum jämnförelse

Nej. Så är det inte. Folk med afasi slutar ju inte att tänka. När man inte hittar ett ord låser man sig ju i det man snackar om, men man kan ju fortsätta tänka det.

Och om vi saknade förmåga att tänka på nåt vi inte hade ord för skulle vi ju inte kunna tänka ut nya begrepp innan vi namngett dem. En uppfinnare skulle ju mycket väl kunna, när han är färdig, stå och tänka "Vad ska jag nu egentligen kalla den här... grejsimojsen".

Mmm ... ok - det kan jag köpa.

I fallet med afasi-personen så har den ju iofs haft ett ord för det.

Efter lite tanke.

Man kan tänka utan språk, men man kan inte beskriva tanken utan språk.