Själar, finns dom?

Jag och min kära fru hade en diskussion idag om själars vara eller icke vara.

1. För många tusen år sedan var befolkningen mycket mindre än nu.
Min synpunkt - Var kommer alla nya själar ifrån då befolkningen ökar? Utbyte med andra varelser från andra planeter. Vilande själar. Utdöda djur.
Min frus synpunkt - Det föds nya själar hela tiden. Punkt slut.

2. Finns själar?
Min synpunkt - När vi dör blir allt svart, inget afterlife. Jag vet alla ni kristna, cyniskt och pragmatiskt.
Min frus - Efter en nära döden upplevelse och besök hos döda anhöriga, afterlife existerar.

3. Om det nu finns själar så lär vi dela dom med judar, ateister, buddhister, muslimer etc. Med andra ord dödar vi oss själva vid krig. Eller gäller detta bara vissa?
Min synpunkt - mmm, det dumt.
Min frus - Skulle alla acceptera detta skulle krigen sluta, iaf bland de troende.

Min syn är som följer;

De flesta jag stöter på verkar tro att den sanna individen eller det man innerst inne är är en kärna, en enhet. Jag får oftast en ganska statisk bild när andra beskriver vad de egentligen är. Det jag ser är en kärna som beskrivs som att den inte ändras eftersom det är "ditt sanna jag". Denna enhet vill många få fram genom att ta bort det som inte är av en sådan natur som passar in på deras själsbegrepp. Allt i som kan delas tas bort som vår kropp, våra tankar och andra liknande saker. Allt i strävan efter att hitta kärnan. Min känsla är att människan genom detta gör på samma sätt som fysikerna som söker materiens minsta beståndsdel men soms tändigt misslyckas eftersom de hela tiden kommer på att det man förr trodde var den minsta beståndsdelen egentligen består av än mindre delar osv.

Jag väljer att citera ett inlägg från ett annat forum (som verkligen satte ord på mina åsikter på ett bra sätt):


Därför anser jag att en själ, i den formen som västerlänningar oftast använder ordet, inte existerar. Det finns ingen självatomism. Kärnan är en illusion, det finns inget som oförändrat är "jag" (varken som överlever till vår fysiska död eller efter jordelivet till en himel eller ett helvete). Detta är givetvis relaterat med hur jag anser att hela världen styrs av evigt tillblivande. Det formlösa som manifesterar sig i form, kaos som manifesterar sig i ordning osv och som alltid återvänder till sig själv (alltså både kreativt och destruktivt).

Vårt själv är som en våg på öppet hav. Vi ser hela tiden en våg och vi känner igen den om vi följer den med blicken men vattnet som vågen manifesterar sig i ändras hela tiden. När vågen till slut slår mot stranden är det inte samma vatten i vågen som när den började rulla mot stranden. Innehållet har bytts flera gånger men samtidigt är det samma våg som följer en viss linje och som aldrig skulle kunnat existera om inte det vattnet den nyss lämnat efter sig hade existerat.

Jag tror inte att det nödvändigtvis är så enkelt att svara på. Själsbegreppet är olika i olika kulturer och ibland bara en av flera (meta)fysiska delar av ens person. I det gamla egypten hade människan fem olika "själar".

Själv anser jag att det finns ett medvetande som kan existera utanför kroppen men hur det ser ut efter döden är svårt att svara på, jag tror det varierar från person till person hur mycket närvaro som återstår (också hur dina efterlevande värnar om ditt minne och välgång). Men en människa är mer komplex än så.

Vad exakt menar du att en själ är? Det är svårt att resonera om något som inte ens har en klar definition om vad det är. Säg vad du menar att en själ är så blir det nog lättare att reda ut huruvida de finns eller inte.

Det blir nog tyvärr inte lättare om en definition ges. En själ är i många fall så abstrakt som begrepp och kan egentligen inte alls bevisas. Personligen tog jag tråden som en diskussion för att förklara min egen syn på själen eller "det som är det sanna jaget". Jag tog mig friheten att definiera det på mitt eget sätt. Om vi talarom själar i den form som Ptoma verkar göra har jag en stark tro att dessa inte alls existerar.

Min definition av själ är den samma som din.

Min vackra fru däremot hävdar att själar finns. Henns bevis är de spöken hon upplevt samt det faktum att 28 gram försvinner vid döden vilket kan förklaras med att själen lämnat kroppen. Med andra ord är själen en energi som lever vidare. Däremot kan hon inte förklara hur det i så fall kommer sig att vi/själen inte kommer ihåg de tidigare liven och hur ska vi i så fall kunna bättra oss? Jag är säker på att någon kristen har en förklaring på detta:-)

En annan sak som dyker upp. Om själen är ett sorts medvetande, är det en sorts symbiot som inkräktar vårt eget (min åsikt) medvetande?

Som sagt, allt som det inte finns tillstymmelse till bevis på finns inte såsom gud, själar etc

Ja frågan är knepig som med alla abstrakta saker. Det där med 21 gram som försvinner av kroppsvikten vid dödstillfället är dock en myt vad jag vet. Visst är kroppsvikten ändras något vid tillfället då man dör. Hjärtat slutar slå, blodet slutar rinna osv. Ändringar i vikt lär hända (åt vilket håll vet jag dock inte).

Det är lustigt att ha spöken som bevis för en själ när båda är så abstrakta att man inte kan bevisa någotdera. men visst här talar vi om personliga erfarenheter där hon tolkar det som att hon har upplevt spöken. Även om det kanske skulle finnas spöken är det knappast säkert att dessa är en del av ett oföränderligt kärnjag som har levt kvar efter att en person har dött.

Om själar finns eller inte är en trosfråga, det finns inga bevis för att de finns och man kan inte påvisa dem på något sätt. Det är som o tro på Gud/tomten/drakar.

Bismillah

Ptoma

Nu vet ju inte jag om detta är ämnat att vara en tråd för icke religiösa i första hand - i så fall vänligen förbise mitt inlägg.

Byta själar eller från annanstans...det finns inte i min tankevärld.

Men detta med själ är inte alltför lätt att förklara och greppa kantänka.
Men hur jag från mitt sätt ser det, beskrivs i dessa två artiklar bättre än jag kan.

''The Nature and Essence of the Human Soul''
http://thetruereligion.org/modules/w...p?articleid=51

''The Nafs (Soul) and the Rûh (Spirit) ''
http://thetruereligion.org/modules/w...p?articleid=52

Om själen existerar eller inte, om livet efter döden existerar osv. tror jag helt enkelt är för svårt för våra hjärnor att smälta.
Ungefär som att om nu universum har funnits i all evighet (det begreppet också rent ut sagt omöjligt att förstå).

Jag tror på att själen existerar osv. men det enda som jag kan ta på och förstå är min tro på den fria viljan.

[quote=nutid]Bismillah

Ptoma

Nu vet ju inte jag om detta är ämnat att vara en tråd för icke religiösa i första hand - i så fall vänligen förbise mitt inlägg.
QUOTE]

Denna tråd är i synnerhet avsedd för både ateister och troende. Men jag skulle föredra om du försökte med egna ord istället för andras.

Du får nog utveckla lite och är det för svårt att smälta så försök. Varför skulle det vara svårt att förstå något abstrakt? Universum är oändligt och det är nog det du menar med svårt att smälta, eller? Det är för mig en gåta att religiösa tror att ett oändligt universum bara skulle ha en planet med liv på? därav tråden med själabytande...