Vad var ert ärliga syfte att ni blev det ni jobbar med? Behålla jobb trots låg status

Jag jobbar som typ systemutvecklare för Samhall. Det är ett enkelt jobb som inte kräver ansträngning och ansvar eftersom de flesta under mig är autister som inte förstår att jag inte gör så mycket mer än kollar porr och filosoferar på kontoret.

Skulle ni som är högutbildade såsom tex nationalekonomer och läkare (urologer, onkolog mm) bytt till enklare arbeten om lönen och statusen vore densamma?

Skulle ni från första början utbildat er till tex läkare och jurister eller velat bli ministrar i regeringen om dessa jobb var lika dåligt betalda och hade lika låg socioekonomisk status som att jobba på Samhall?

Vad var ert egentliga ärtiga syfte till att ni blev vad ni blev?

Brann ni verkligen för att titta patienter i ändtarmarna så att säga, och brinner ni verkligen för att åstadkomma förbättringar för Sverige som tex riksdagsledamöter?
Är "ändtarmstittandet" mm mest bluff? Gillar ni verkligen era jobb eller gör ni det för att den socioekonomiska statusen är hög?
Oavsett vilket, hur känns det att inse "detta" i så fall om er själva och kanske även om andra? Känns det fräscht, känns det empatiskt, känns det hederligt, känns det ärligt, känns det skoj eller hur känns det?

Ja, det var väldigt enkla frågor att svara på. Man utvecklas personligen och det är enormt tillfredsställande att bidra till att så många får en bättre vardag. Där har ju du verkligen missat hela grejen och man undrar varför?

Vi människor finner lycka och tillfredsställelse när vi bidrar till andra människors lycka och framgång. Det är denna egenskap som är vår arts superkraft. Trots att vi hör dåligt, är svaga, är långsamma, vi ser dåligt så har vi blivit den dominerande arten på jorden. Vår förmåga samarbeta, att bidra till gruppens framgång. Egoister brukar sällan bli lyckliga.lyckan finner vi i relation till andra. Osjälviskhet är en annan av våra superkrafter.

Det framgår inte helt klart om TS är nöjd med sitt jobb, men dennes bluff om ändtarmstitteri och filosofier istället för att utföra arbete vittnar om att hen är nöjd med sin position.

Unga människor i allmänhet har ambitioner, av varierande grad. Målmedvetna, vetgiriga och studiesugna människor sätter upp höga mål, och når oftast längst/högst. Åtminstone om de har vassa armbågar och några bra kanaler som leder in i finrummen.
Andra når sin nivå så småningom, och finner harmoni i insatta medel av studier mm, kontra uttag av lön, arbetsbörda osv. Alla blir inte kung/president/statsminister, och långt ifrån alla vill ens bli det.
Man kan va nöjd med det ändå.

TS nådde till Samhall och tittar på ändtarmsöppningar, och verkar nöjd med det.

Move on.

Om man så är en frilansande burkpantare så har man nog majoritetens respekt. Att ta hand om sig själv kommer för alltid att respekteras.

Nice try! Du vet dock alldeles för lite om Samhall och dess organisation för att lyckas med ditt trollande.

Min taskiga självkänsla och självförtroende har tyvärr valt att jag tagit enkla skitjobb genom åren. Har nu ett högre status jobb där jag är tjänsteman men livrädd varje dag att de ska gå fel då det kan handla om liv och död. Stressar mig men vill inte gå tillbaka till nåt skitjobb. Chefen som är jättebra vet hur jag känner och är väldigt stöttande. Tagit ledig hela sommaren, chefen glad för min skull att jag kunde göra det.

Mitt syfte var att skaffa mig ett jobb å försörja mig själv sen vad det var för jobb var inte så noga, det blev livsmedelsbutik å där är jag kvar än. Kanske av bekvämlighet men men jag jobbar iallafall å har gjort i över 20 år.

Känns det inte stressigt inför framtiden att ha ett "ungdomsjobb"?

Inte det minsta, vem är det som lär upp ungdomarna tror du? Den äldsta av mina kollegor går snart i pension så det är inte bara ungdomar som jobbar i livsmedelsbutik även om det är en inkörsport in i arbetslivet för många unga.

Jag tänker i takt med att samhället blir tuffare så kommer såna jobb bli väldigt tunga och lågavlönade. Att man som i USA behöver ta ett extrajobb för att klara utgifterna om man har ett sånt jobb.