Hur lär man sig skriva lååånga ELEGANTA meningar med många bisatser?

Det främsta tipset när du vill lära dig något är att öva. Nu finns det två sätt att öva när det gäller litteratur, och de kompletterar varandra väldigt väl: läs så mycket du orkar. Och skriv själv, och se till att andra läser det du skriver. De får gärna kommentera dina texter, när de väl läst dem.

Enligt en forna tiders journalistisk regel ska en mening - för att vara begriplig - innehålla max 15 ord.

Litteraturen speglas i samtiden, precis som all annan konst. Idag står läsaren inte riktigt ut med långa meningar, trots att de är innehållsrika och flera faktorer spelar in.

Kraven på textspråket är idag betydligt mycket mindre samtidigt som betydelsen av det har förändrats.

Människor idag är lata och resultaten i Pisa mätningarna är på låga nivåer hos svenskarna.
Dessutom är det mycket slarv hos människor i allmänhet och hos författare i synnerhet, där författare som anses kända skriver grammatiskt inkorrekt. Samma trend ser jag hos många journalister.

Jag personligen föraktar personer som våldtar språket på det viset!

Jag är också svag för lite äldre svenska. Fast det är ibland lite svårt att hänga med i texter med många bisatser. Vi är idag inte så vana vid den typen av svenska. Man måste läsa med eftertanke. Det är nog så att språket förändras men inte alltid vi med det. För att kunna skriva på det sättet bör man läsa, mycket, ofta och olika typer av texter. Då får man en naturlig känsla för olika dpråkstilar.

Är inte Strindberg lite för mycket? Typ tårta på tårta. Visst gott med tårta, men kanske inte direkt efter man precis har ätit tårta.

Den här diskussionen känns verkligen helt främmande för mig. Man har väl en intuitiv relation till sitt modersmål och talar, tänker och skriver på så sätt som behagar en - och man söker sig till befryndade tankerymder i sitt läsande, där man tar efter sådant som fick anden på gott humör!

Korta meningar. Små tankar. Tänker jag. Passar samtiden?

Kvällstidningsprosa?

Nja, det lärdes ut på en journalistutbildning.

Försöka härma författares stil?

Ja, precis. Den som lär sig spela ett instrument spelar först andras låtar. Den som sjunger övar förstås på andras sånger. Den som tecknar eller målar härmar andras bilder. Den som lagar mat övar på andras recept. Du ser kanske ett mönster nu.