Uttal av svenska efternamn på svenskättlingar, vad är rätt och fel på svenska?

Finns som känt många svenskättlingar i staterna. Vad gäller egentligen när man ska uttala dessa personers namn på svenska? Är det okej att uttala dem som man gör på svenska, eller bör man anglifiera uttalet?

Jag märker det främst på hockey, där de svenska kommentarerna mer än gärna uttalar namn som "Edstrom" och "Ekblad" med engelskt uttal, vilket låter... lustigt, minst sagt.

Att man uttalar med engelsk uttal när man pratar om dem på engelska är självklart, men vad gäller egentligen när man nämner dessa namn på svenska?

Är det ingrodda amerikanare som tappat sina prickar på bokstäverna sedan länge ska man nog anglifiera det, på alla språk. Man får nog annars mail från deras manager, om man uttalar fel.
Men om det skulle vara svenskar som besöker NHL i ett par år, så är det förstås svenskt uttal.
Men det är bara min åsikt.

Det som gäller generellt med egennamn är ju att man uttalar dem på det sätt som namnets bärare önskar. Det är förmodligen helt korrekt att använda engelskt uttal i dina exempel.

Precis, tänker på ättlingar. En känd spelare är kanadensiska spelaren Aaron Ekblad. Där uttalar de svenska kommentarerna det som "eck-blaad", istället för "ékblad".

Yes ok, förstår! Det låter så forcerat, tycker jag, men det stämmer säkert.

Jag använder svenskt uttal. Principen att uttala som namnets bärare uttalar bryr sig knappast anglosaxare om; de uttalar alla namn på engelska. Inte heller sätter de ut diakriter i främmande egennamn. Trots att det är hur enkelt som helst på en modern dator. Hur ofta fick inte Björn Borg heta Bjorn i anglosaxisk press när det begav sig? Respektlöst, kan en tycka.

Har själv ett ganska kort och ovanligt svenskt efternamn som saknar bokstäverna å,ä,ö eller andra diakritiska tecken. Namnet innehåller två olika vokaler som förekommer i det engelska alfabetet.
Har hört amerikaner uttala namnet och som avviker från det svenska uttalet.

Kan ju bero på att dessa två vokaler kan uttalas på olika sätt på engelska. Så de skulle lika gärna kunna uttala vokalerna på svenskt sätt och få namnet att låta som på svenska.

Om de är levande människor som har bott i Sverige skulle jag uttala deras namn på svenska. Om de bott i USA sedan 1800-talet skulle jag uttala det på engelska.

Ungefär som att vi numera betonar den svenska kungafamiljens namn på första stavelsen, medan vi brukar betona deras anfader Jean-Baptiste Bernadotte/Carl XIV Johan med fransk tonvikt.

Det är ju egentligen likadant med exempelvis finska namn i Sverige. Sedan är det ju även så att personer gifter sig och ofta delar efternamn. En från födseln svensk person gifter sig till ett »finskt« efternamn liksom en från födseln amerikansk person gifter sig till ett »svenskt«.

Det behöver således inte vara -ättlingar som bär efternamn från andra länder och varför skulle ett efternamn vara ett visst lands tillhörighet? Etymologi innebär inget ägande.

Precis som påpekats tidigare i tråden ska förnamn och efternamn uttalas som bäraren bestämmer.

Det är väl en specifikt svensk uppfattning? Så gör ju inte exempelvis anglosaxarna. De kallar ju Björn för ”Bjorn”, Göran för ”Goran”, Marcus Antonius för ”Mark Anthony”, Aristoteles för ”Aristotle” och så vidare.

Jag tror den principen är omöjlig att upprätthålla. De stora språkens modersmålstalare kommer alltid att skita i hur små lustiga språks brukare uttalar sina namn.

Javisst är det ett svenskt förhållningssätt, men forumet är ju svenskt och vi diskuterar väl som svenskar eller?