Citat:
Ursprungligen postat av
GiatarrNenne
Hur ser ni på mekanismerna som gjorde att vissa släkter bildade stormannaätter under tidig medeltid?
Jag har en teori om att släkter med genetisk fördel för att få många söner gynnades eftersom man då automatiskt kunde bilda en hird som i sin tur gjorde att man kunde dominera andra bondesläkter i samhället.
Det kanske inte stämmer men det vore roligt att se om någon annan funderat runt det här.
De första kristna stormännen, kungarna, valde ju ut sådana som var lojala mot honom och lade den kristna tron.
Det gjorde att många ur de gamla stormannaätterna hamnade i skymundan. Och en ny elit börjad uppstå.
Inte alla gamla stormannaätter var intresserade av att visa den där uppkomlingen tillbörlig respekt och lojalitet, trots att man kunde se vad han höll på med (som tex att bygga modern storstad som Lund).
De, med resurser, som visade lojalitet skulle med tiden bli belönade för det också.
Att de alla hade sina hirdmän får man nog utgå från med tanke på att en kung nog inte kan ha så mycket att vinna på att ha, tex, en enskild bonde vid sin sida. Iaf inte om det bara var tal om enskilda bönder.
Ju större anhang en person kunde komma med, ju värdefullare för kungen skulle han vara såklart.
Och ofta var det ju ändå yngre söner från redan existerande stormanna ätter - men som inte var äldste sonen och därför inte heller skulle kunna ärva vare sig titel eller makt.
Men han kunde ju själv, på egen hand, dra samman ett uppbåd och ge sig ut och härja.
Kröntes deras äventyr med framgång - särskilt hand i hand med personen som ville bli kung, då skulle de ju bli vapenbröder och det är ett värdefull lojalitetsband.
Angående långa krigare, så var ju Rickard Lejonhjärta också en lång man.
