"Saknad" av K.Barrling och C.Garme - en essäberättelse om invandringens konsekvenser

Eftersom den tidigare tråden om boken "Saknad" av Katarina Barrling och Cecilia Garme placerades i underforumet Integration och invandring, ser jag behovet för oss som läser boken att kunna diskutera enbart den utifrån såväl innehåll som form. Allt som inte berör boken och/eller författaren är OT.

https://libris.kb.se/bib/zd3fkqwtwnt888c9?tab2=abs

Nu har jag läst ca 1/5 av boken. Första kapitlet rekommenderar jag att man läser halvnoga, det målas mest upp en bild av Sveriges privilegierade författare i början av 1900-talet och består av mycket name-dropping. Borde uppmärksammats av redaktören.

Först 37 sidor in i boken börjar det politiskt relevanta. Tankar om segregationen och de totalt skilda verkligheter som svenskar har beroende på var de bor tas upp och åsiktskorridoren diskuteras och att bara den som har pengar kan köpa sig till att bo i det "gamla Sverige".

Jag planerar att återkomma allt eftersom jag tar mig igenom boken. Ni som läser boken: vad tänker ni?

Beskriv gärna boken så utförligt som möjligt! Själv skulle jag aldrig slösa tid på att läsa vad personer har att säga som är mer än 30 år sen på bollen. Även om de är duktiga på att sminka sig med stora rådjursögon och imiterar kvinnliga dramatenskådisars tonfall och gester. Jag går så klart och lyssnar på vad de sade som varnade redan för 30 år sedan.

Hur kommer författarna vid förra sekelskiftet in i bilden? Och varför skyller du på redaktören? Har sett mycket av det här redaktörssnacket på sistone där författare försökt skylla ifrån sina egna misstag på "redaktören" ungefär som att en text skulle vara ett grupparbete. Men det kanske är det som litteratur har blivit?

Jag håller på att läsa en urgammal men utmärkt bok av Armas Sastamoinen som heter Nynazismen i Sverige från 1960-talet https://www.sac.se/content/download/...men%201966.pdf.

På sidan 21 nämns en Mats Garme som medlem i en Uppsalafraktion av nysvenska rörelsen vid namn Studentklubben det nya Sverige. Kan denna politiskt aktiva person på 1960-talet möjligen vara en släkting, kanske fadern, till den här bokens författare Cecilia Garme? En snabb sökning ger iaf träffar på nekrolog för en för några år sedan avliden Mats Garme i Svärje som uppges ha haft en dotter Cecilia men uppgifter om politisk aktivitet saknas.


De här två riktar sig väl inte till dig heller. De riktar sig till andra grupper. Alltså till de som inte heilade med Jimmie Åkesson på 1990-talet och som ska vänjas in långsamt och fås att acceptera Jimmie Åkessons närvaro i politiken och folkutbyteoretikers närvaro i public service. Som inför valet förra året skulle fås att acceptera ett blåbrunt regeringssamarbete och kanske också på sikt en SD-fiering av sossarna.

Öh jag undrade varför TS läste boken. För övrigt heilade jag inte med Jimmie någonsin. Under mitt uppvaknande var jag SD-anhängare ungefär sammanlagt 50 sekunder. Innan jag kunde se hur gravt de fjäskade för zionister och judar i allmänhet. Från brunvänstern över libertarianism till fascist på tre månader.

Edit: Bara Nynazismen hette boken av Armas, jag skrev fel ovan. Men den handlar om Svärje. Det var på den tiden då folk fortfarande talade klarspråk och kallade saker för sina rätta namn utan omskrivning och utan att vara rädda för att anklagas för att ”brunmåla”. En bajskorv var en bajskorv helt enkelt och den spolade man ner.

Och på sidan tre står det: ”Tillägnas alla bortglömda antinazistiska kämpar”.

De här författarna skvalpar runt i den halvgrunda utkanten av de mörkare folkutbytesteoretiska vattnen. Det blir en väldigt bra inkörsport när publiken ska ta till sig tyngre grejer sen. En sån här bok och på det Kvartals & Fokus suggestiva invaggning i lagom takt och saken är biff.

Barrling har i åratal byggt upp ett förtroende hos allmänheten genom att dyka upp punktligt som neutral kommentator i public service i samband med riksdagsval. Smidigt har hon sedan kunnat röra sig därifrån till att backa upp Kvartal och skriva en sån här bok tillsammans med Garme för att backa upp ännu lite mer. Det var inte så länge sedan som jag uppfattade henne som just en neutral och pålitlig expert. Nu känner jag mig bara lurad. Men meningen var väl att jag skulle bli lurad, inte känna mig som det, så med just mig har de misslyckats.

Garme & Barrling står med en fot i offentligt finansierad samhällsvetenskaplig forskning och en annan i Kvartals & Fokus opinionsbildning. Välformulerade, lagom försiktiga och med en air av tung tantparfym som tränger genom skärmen gör de vad de kan göra för att subtilt backa upp systemkollapsnarrativ, konspiratoriska förklaringsmodeller och de öppet hatiska gaphalsarna. Radarparet Ann Heberlein och Arpis storblommiga väninna, Wyndhamn, är lite samma sort fast mer rakt på sak då de ju till och med har gått så långt att de har kallat Jordan Peterson för en av vår tids största intellektuella.

Jag vill inte ha dem, varken Prussiluskan eller Filifjonkan, men jag är övertygad om att de har god potential att övertyga med sitt budskap, öppna upp för andra mer explicita konspirativa tankegångar och ytterligare lyfta det Armas Sastamoinen på sin tid kallade för hatbranschen.

Den demokrati- och säkerhetsorienterade liberalen Herbert Tingsten ligger tyst i sin grav och erbjuder inga ordentliga svar menar Barrling & Garme. Så vem har svaren? Liberal nationalism är de inne på men det anser jag är en rätt vulgär omskrivning för vad de och de andra som också förfäktar det samma har i åtanke. För mig är det övertydligt att de tycker att svaren och lösningarna – som de menar att döda gamla stötar som exempelvis Tingsten (som de fixerat sig vid ) inte tillhandahåller idag – finns hos inga mindre än Pappa Garme & Pappa Orbán.

Det är inget nytt med det utan bara ett resultat av att Pappa Garme på 1960-talet, mitt i folkhemsepoken, kom något på glid i tanke och handling och tyvärr ansåg att svaren fanns hos fascisten Per Engdahl. Cecilia Garme föddes ju i princip in i Nysvenska rörelsen för närmare 60 år sedan enligt befintliga uppgifter. Hur jag än försöker kan jag inte bortse från den där uppgiften när jag har att förhålla mig till den position Garme själv intagit med den här boken. Det finns de som gör upp med sitt förflutna och det finns de som stannar kvar. Garme stannar kvar hos pappsen, tillsammans med bästisen Barrling. Pappa Garme kan få rejäl upprättelse om den liberala demokratin modifieras i hans riktning. Och Pappa Garme har redan fått viss ”revansch” då de idéer hans organisation representerade nu i princip är rumsrena och styr och ställer över Kristerssons marionettregering.

Sedan det begav sig för Pappa Garme & Per Engdahl har det tillkommit möjligheter och resurser från flera olika håll som fått den tidigare begränsade – men ändå alltid befintliga – högerextrema rörelsen att växa explosionsartat internationellt och hitta nya plattformar. Detta har dessutom skett parallellt med tilltagande informationskrigföring (auktoritära staters desinformation & propganda) som synkat sitt budskap med den radikala högern för att förstöra demokratin och destabilisera inom och mellan andra länder.

Det man kan uppskatta hos Tingsten än idag. Fokuseringen på demokrati- & säkerhet, sen kan detaljer och former diskuteras. Men det räcker tydligen inte för alla.

Barrling tog upp wokemonstret i sin påskkrönika på SR nyligen. Det fick mig att minnas när RT kallade prins Harry för ”Prince of Woke”.

Jag är Team Harry i det fallet. Inte nödvändigtvis Team Woke eftersom jag faktiskt fortfarande inte vet vad det är är mer än ett hjärnspöke hos de som vill orbanifiera samhället.

Har du någon kommentar till bokens innehåll? Om du lämnar frågan om diverse tänkbara positioneringar och spekulationer om politiska sympatier. Förefaller vara tämligen långsökta och bör tas i ett annat forum.

Barrling förefaller mig vara en intelligent kvinna
Och jag vill veta om boken är läsvärd.

Rättelse: Harry kallades ”Duke of Woke” av RT men själva andemeningen kan inte missförstås. Rubriken var ”Duke of Woke Harry’s hypocritical Black History Month lecture shows how out of touch with Britain he really is.”



Här på länken kan ni som vill se skärmdump på det och hur den ryska propagandan mer specifikt arbetat praktiskt med woke-begreppet för att slå in det i skallen på lättköpta fårskallar som exempelvis Barrling, Garme, Gudmundson, Arpi et al och deras publik:

https://twitter.com/StopFundingHate/...44731544297473

Pikant detalj i boken är förövrigt författarnas stora kärlek till Arne Ruth som de återkommer till då och då, en gubbe i kretsen kring Hirdman & co på Folk & Fred. Sedan refererar de naturligtvis till Matthew Goodwin också, en brittisk statsvetare som precis som de själva blivit en del av den högerpopulistiska rörelsen. Den andra april i år anklagade Goodwin på twitter ”eliten” för att ha gett stackars Ryssland skulden för Brexit (informationspåverkan) när problemet som han ser det egentligen är invandringen.

Dessa människor är förlorade! Såväl författarna till ”Saknad” som de kretsar och den informationsmiljö de ingår i, både i Svärje och internationellt.

Barrling har gästat SD:s Riks och pratat om boken med Sörman. Det blev en varm stämning mellan de två i studion. Sörman hade som vanligt gubbglimten i ögat och Barrling pratade med extra mycket bebisröst och kråmade sig sådär som högerpopulistiska tanter alltid gör när de sitter i SD:s Riksstudio och pratar med Sörman. Det var på så vis ett rätt underhållande klipp mitt i all tragik. Men ändå så var det förstås mest tragik över alltihop. Kanske blev de ihop sen på riktigt oxå, vem vet…

När boken kom ut så marknadsfördes den av både Garme & Barrling i podd med RT-medarbetaren Chang Frick och sista måltidsgänget och poserades på bild. RT-medarbetaren Chang Frick hade som vanligt sina geggigaste mjukisbyxor för att skapa extra påklistrad WT-image:

https://twitter.com/touristinspace/s...fxwQiiUn9akVAA

Det här var långt efter att många andra nyttiga och mindre nogräknade idioter slutat lita på RT-medarbetaren Chang Frick på grund av hans proryska bakgrund och åsikter.

Har ännu inte köpt eller läst boken men hört de kloka damerna i diverse poddar berätta om sin bok.
Den verkar mycket bra men tyvärr också mycket sorglig.