Hej!
jag är 23 år och en kompis 21. Hon är en väldigt snygg tjej (8+/10 kanske) och är en typisk sådan som får aaaaaaaaaaallaaaaaaaaa killar på krogen att sukta. Hon får hur mycket ragg som helst och folk har friat till henne i lokaltrafiken osv (ett helt seriöst friande, med ring och allt, men det var en total främling).
Hon klagar ändå på att hon inte har en pojkvän. Hela tiden. Hon vill ha en man som kan ta hand om henne och som vill leva med henne och skaffa barn typ (hon är alltså riktigt flickvänsmaterial dessutom). Hon saknar detta så mycket att hon vill prata ut om det varje kväll. Hon gråter alltid och säger näst intill självmordsbenägna saker som "åh livet kan inte ge mig något mer" och "livet känns så meningslöst" och "jag är inte gjord för att leva ensam. Jag behöver verklige en man." "Kan du hjälpa mig att hitta en man? Vet du någon?".
Jag berättar för henne att jag är kär i henne och skulle göra precis vad som helst för att få henne. Vi var tidigare tillsammans i en månad men sen dumpade hon mig. Hon säger när jag nämner detta att hon tycker om mig väldigt mycket och värdesätter mig oerhört högt och att hon älskar mig men också att "Du är min bästa vän" och t ex "Du är som min storebror".
Jag visste att jag skulle få det svaret så jag blev inte helt deprimerad men jag berättar ändå att "Du förstår väl att det ändå gör riktigt jävla ont när du saknar pojkvän så mycket att du gråter, men ändå inte ens kan tänka dig att försöka med mig? och hon svarar (kopierar från facebook men ändrar namnen):
Är det normalt att känna sig ouppskattad/omanlig av detta? När jag berättar för henne att hon åtminstone ska vara glad att hon inte är olyckligt kär så blir hon nästan lite arg över att jag har fräckheten att bli sårad... eller något ...
jag är 23 år och en kompis 21. Hon är en väldigt snygg tjej (8+/10 kanske) och är en typisk sådan som får aaaaaaaaaaallaaaaaaaaa killar på krogen att sukta. Hon får hur mycket ragg som helst och folk har friat till henne i lokaltrafiken osv (ett helt seriöst friande, med ring och allt, men det var en total främling).
Hon klagar ändå på att hon inte har en pojkvän. Hela tiden. Hon vill ha en man som kan ta hand om henne och som vill leva med henne och skaffa barn typ (hon är alltså riktigt flickvänsmaterial dessutom). Hon saknar detta så mycket att hon vill prata ut om det varje kväll. Hon gråter alltid och säger näst intill självmordsbenägna saker som "åh livet kan inte ge mig något mer" och "livet känns så meningslöst" och "jag är inte gjord för att leva ensam. Jag behöver verklige en man." "Kan du hjälpa mig att hitta en man? Vet du någon?".
Jag berättar för henne att jag är kär i henne och skulle göra precis vad som helst för att få henne. Vi var tidigare tillsammans i en månad men sen dumpade hon mig. Hon säger när jag nämner detta att hon tycker om mig väldigt mycket och värdesätter mig oerhört högt och att hon älskar mig men också att "Du är min bästa vän" och t ex "Du är som min storebror".
Jag visste att jag skulle få det svaret så jag blev inte helt deprimerad men jag berättar ändå att "Du förstår väl att det ändå gör riktigt jävla ont när du saknar pojkvän så mycket att du gråter, men ändå inte ens kan tänka dig att försöka med mig? och hon svarar (kopierar från facebook men ändrar namnen):
Citat:
Douglas Eklund
18:15
Douglas Eklund
duger inte jag längre?
hallå!
Josephine Gillerud
18:17
Josephine Gillerud
va?
du är min vän
Douglas Eklund
18:17
Douglas Eklund
men jag kan väl vara din pojkvän om du behöver en?
Josephine Gillerud
18:17
Josephine Gillerud
Tyvärr.
Douglas Eklund
18:18
Douglas Eklund
varför? om jag blir läkare då? duger jag då?
Josephine Gillerud
18:25
Josephine Gillerud
Nej. Du är min bror. Vi är syskon.
18:15
Douglas Eklund
duger inte jag längre?
hallå!
Josephine Gillerud
18:17
Josephine Gillerud
va?
du är min vän
Douglas Eklund
18:17
Douglas Eklund
men jag kan väl vara din pojkvän om du behöver en?
Josephine Gillerud
18:17
Josephine Gillerud
Tyvärr.
Douglas Eklund
18:18
Douglas Eklund
varför? om jag blir läkare då? duger jag då?
Josephine Gillerud
18:25
Josephine Gillerud
Nej. Du är min bror. Vi är syskon.
Är det normalt att känna sig ouppskattad/omanlig av detta? När jag berättar för henne att hon åtminstone ska vara glad att hon inte är olyckligt kär så blir hon nästan lite arg över att jag har fräckheten att bli sårad... eller något ...