2009-09-07, 17:31
#1
Den 39-åriga hemmafrun och trebarnsmamman Josephine Backshall, som var medlem i kyrkokören och scoutledare, önskade ett deltidsjobb när nu barnen hade blivit större. Hon och hennes familj bodde i Maldon i Essex.
Hon satte därför in en annons som lät: "Kvinna ej ännu fyllda 40 år söker deltidsarbete. Egen bil. Tidigare arbetat i bank samt kunnig i maskinskrivning. Alla förslag beaktas". Hon hade inga funderingar på, att hennes annons i lokaltidningen kunde tolkas på ett annorlunda och snuskigare sätt, än vad hon hade tänkt sig.
När sedan telefonen ringde återigen en fjärde gång den 29 oktober 1974, så möttes hon ännu en gång av samma lena, mjuka och övertygande röst. Denna röst invaggade henne i en falsk känsla av trygghet. Han hade erbjudit henne £ 100 för ett endagsjobb. Josephine själv trodde att det gällde något slags reklamjobb, för något billigt kosmetiskt företag. Till sin make Mike sade hon att det var en trevlig kille.
Under detta telefonsamtal kom de överens om att träffas samma kväll kl. 18.00. Efter ha kysst sin make Mike, gick Josephine ut genom dörren till familjens prydliga hus i Norfolk Close - för sista gången i sitt liv. Hon körde iväg i sin röda Ford Cortina med registreringsnummer BVW 374L.
Tre dagar senare, kl. 12.00 fredagen den 1 november 1974 hittades hon strypt till döds. Kroppen låg slängd i en grund damm/dike i närheten av en ensligt belägen kärleksstig vid Bury Green, på gränsen mellan Essex och Hertfordshire. Hennes händer hade bundits samman med ett rep som surrats runt handlederna. Ett likadant rep satt hårt runt hennes hals.
Josephine Backshall, den kyrkliga och skötsamma grannen, som var tillfreds med livets enkla och oskuldsfulla nöjen, dog därför att hon hade litat på en bedragares ord. Hon hade litat på denne mystiske man, som polisen senare lade ner över 100.000 timmar på att finna. Hela 40 poliser arbetade med fallet under det första året. Över 19.000 personer förhördes. Samtilga hette antingen Pete eller Dave i förnamn eller Thomson eller Johnson i efternamn. Offret hade nämnt dessa namn till familjen och för sina vänner. Något av dessa namn passade in på den man, som i stället för att anlita henne som fotomodell, hade gjort henne till ett offer för ett brutalt mord som man fortfarande inte ens har kunnat fastställa motivet till.
Det kunde också fastställas att Josephine och den man hon så godtroget litade på stannade till på puben Fountain i Good Easter, Essex, där de drack var sin öl. Förmodligen hade det varit en blå Ford, som hade setts köra iväg från denna pub, med Josephine och mördaren i.
Man antar att han hämtade upp henne på parkeringsplatsen och besökte puben efter en "affärsmiddag" på en kinesresturang. Detta antagande berodde på att de vid obduktionen fann rester av kinesmat i hennes mage.
Hon satte därför in en annons som lät: "Kvinna ej ännu fyllda 40 år söker deltidsarbete. Egen bil. Tidigare arbetat i bank samt kunnig i maskinskrivning. Alla förslag beaktas". Hon hade inga funderingar på, att hennes annons i lokaltidningen kunde tolkas på ett annorlunda och snuskigare sätt, än vad hon hade tänkt sig.
När sedan telefonen ringde återigen en fjärde gång den 29 oktober 1974, så möttes hon ännu en gång av samma lena, mjuka och övertygande röst. Denna röst invaggade henne i en falsk känsla av trygghet. Han hade erbjudit henne £ 100 för ett endagsjobb. Josephine själv trodde att det gällde något slags reklamjobb, för något billigt kosmetiskt företag. Till sin make Mike sade hon att det var en trevlig kille.
Under detta telefonsamtal kom de överens om att träffas samma kväll kl. 18.00. Efter ha kysst sin make Mike, gick Josephine ut genom dörren till familjens prydliga hus i Norfolk Close - för sista gången i sitt liv. Hon körde iväg i sin röda Ford Cortina med registreringsnummer BVW 374L.
Tre dagar senare, kl. 12.00 fredagen den 1 november 1974 hittades hon strypt till döds. Kroppen låg slängd i en grund damm/dike i närheten av en ensligt belägen kärleksstig vid Bury Green, på gränsen mellan Essex och Hertfordshire. Hennes händer hade bundits samman med ett rep som surrats runt handlederna. Ett likadant rep satt hårt runt hennes hals.
Josephine Backshall, den kyrkliga och skötsamma grannen, som var tillfreds med livets enkla och oskuldsfulla nöjen, dog därför att hon hade litat på en bedragares ord. Hon hade litat på denne mystiske man, som polisen senare lade ner över 100.000 timmar på att finna. Hela 40 poliser arbetade med fallet under det första året. Över 19.000 personer förhördes. Samtilga hette antingen Pete eller Dave i förnamn eller Thomson eller Johnson i efternamn. Offret hade nämnt dessa namn till familjen och för sina vänner. Något av dessa namn passade in på den man, som i stället för att anlita henne som fotomodell, hade gjort henne till ett offer för ett brutalt mord som man fortfarande inte ens har kunnat fastställa motivet till.
Det kunde också fastställas att Josephine och den man hon så godtroget litade på stannade till på puben Fountain i Good Easter, Essex, där de drack var sin öl. Förmodligen hade det varit en blå Ford, som hade setts köra iväg från denna pub, med Josephine och mördaren i.
Man antar att han hämtade upp henne på parkeringsplatsen och besökte puben efter en "affärsmiddag" på en kinesresturang. Detta antagande berodde på att de vid obduktionen fann rester av kinesmat i hennes mage.
__________________
Senast redigerad av Skaraborg2 2009-09-07 kl. 18:30.
Senast redigerad av Skaraborg2 2009-09-07 kl. 18:30.