Studie-/debattcirkel i objektivism (har inget med liberaldebatt.com att göra)

Nu när det nya året närmar sig är det dags att återigen dyka ner i de filosofiska tankegångarna. Jag köpte "Objectivism: the Philosophy of Ayn Rand" för ett tag sedan, men har inte hunnit läsa den än. Däremot anser jag mig vara hyfsad bevandrad i Ayn Rands ideér. Har läst många av hennes skönlitterära verk ett flertal gånger. Även "Capitalism: The Unknown Ideal" och "The Romantic Manifesto: A Philosophy of Literature" är flitigt lästa.

Jag har även läst annan liberal litteratur, som Robert Nozicks "Anarchy, State and Utopia" och Hayeks "The Road to Serdom". Jag skriver inte detta för att skryta, utan för att påpeka att detta inte är något som jag intresserat mig för förra veckan, utan något jag länge varit intresserad av.

Min tanke är som följer:

1) Ett stycke/en essä/ett ämne väljs ut.
2) En vecka ges för att deltagarna skall ha tid att läsa och fundera
3) En vecka ägnas sedan åt diskussion, eventuellt mer om vi i slutet av veckan märker att det fortfarande finns mer att diskutera.

Jag hade tänkt fungera som debattledare, det vill säga att jag väljer ut veckans ämne. Om någon annan form önskas (omröstning om veckans ämne, till exempel) så är inte jag främmande för det.

Det vore bra om vi kunde hålla dessa diskussionstrådar fria från inlägg som "hur fan kan man tycka att libertarianism är bra, kommunism är bra" och dylikt.

Finns det intresse för detta? Vi borde väl vara minst fem personer för att få igång diskussionen.

Nozick kan jag gärna diskutera, men Rand har inte lyckats locka mig.

Har du läst "Capitalism: The Unknown Ideal"? Rekommenderas annars varmt. Efter att du värmt upp med den kan du ge dig i kast med Leonard Peikoffs "Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand". OPAR är nog en av de tyngsta böcker jag läst, men på samma gång väldigt lättläst. Tung är den för att den behandlar precis allt i objektivismen, från vad verkligheten är till människans sinnen, till hur kapitalismen är det enda moraliskt rätta systemet.

Jag rekommenderar också filmen "A Sense of Life", som handlar om Ayn Rand, hennes liv och filosofi. En underbar film som gör att man verkligen förstår hur hon tänkte. Det bästa i filmen är de klipp med Ayn när hon är gäst i olika TV-program, och förklarar sin filosofi. Hon är knivskarp, och som Leonard peikoff säger i filmen så hade hon förmågan att hantera abstrakta saker som om de vore konkreta. Precis som du och jag kan förstå det konkreta konceptet "stol", så kunde hon hantera abstrakta koncept som epistemologi eller moral och--vilket är ännu mer respektingivande--förklara dessa på ett så enkelt sätt att även en lekman förstod precis vad hon menade.

Här är kan ni läsa boken Socialism av Ludwig von Mises. Av många ansedd den bästa kritiska analysen av socialismen.

Socialism

Här har ni också andra klassiker som publicerats av samma sida/organisation: Klassiker

Varsågod!

Capitalism: The Unknown Ideal har jag inte läst, men kan tänka mig att jag kommer kunna ta till mig mer av den än vad jag gjorde när jag läste Hymn och Atlas.

Peikoff och resten av tomtarna i ARI har nog skrämt mig mer än Jehovas Vittnen och Livets Ord tillsammans så jag tvivlar på att jag kommer sätta mig in djupare i något som den figuren ligger bakom.
Brandon däremot....

Du får gärna förklara vad du menar, och hur du fått den inställningen. Ayn Rand utsåg ju Peikoff till sin arvtagare, även då filosofiskt. Han studerade under henne i trettio år, och "OPAR" är ju så nära man kan komma en total förklaring av objektivismen. Inte skriven av Ayn Rand, visserligen, men som Peikoff säger av "her best student and chosen heir."

Jag har under den tid jag vart aktiv inom den nyliberala rörelsen sett en hel del objektivister dyka upp, och läst ganska mycket om ideologin.
Och stött på ARI vid flera olika tillfällen. Det som slår mig är den sekteristiska toppstyrningen där man mer eller mindre tvingar medlemmarna att lyda ledarna (precis som i vilken religös sekt som hellst).

Jag stötte en gång på en tant som var mycket aktiv inom Livets Ord, hon dyrkade snarare Ulf Ekman än Jesus, och kunde lämna sitt arbete precis när som hellst för att lyda ledningen inom Livets Ord. Har även sett liknande händelser inom Jehovas Vittnen.
Samma tendenser ser man ofta inom ARI när medlemmar blir trakasserade och uteslutna för småsaker, se på behandlingen av POS ( http://www.nattvakt.com/onlineenglish/tjsconflict.htm ).

Jag har vänner som hastigt byter åsikt så fort ARI kommer med ett nytt uttalande etc..

Kort sagt, objektvismen i sig har jag inget emot, men den officiella objektiviströrelsen (ARI), tilltalar mig lika mycket som Livets Ord och andra sekter.


Sedan är jag ju libertarian och brukar bli kallad för anarkist av alla objektivister, så det kanske har hjälpt till att göra mig mer sur på objektivismen.

Vad Leonard Peikoff har gjort på senare år gör ju inte OPAR till en mindre viktig bok. Jag kanske ska påpeka att jag inte har något samröre överhuvudtaget med ARI.

Tack!


.....

Jag försökte läsa "Anarchy, State and Utopia" för några år sedan, men jag tyckte att den var för svår. I alla fall för svår för att läsa på tunnelbanan ...
Det är i alla fall en bok som jag tänker läsa, när jag får tid, och när jag klarar av den.


Och, om du nu skulle skriva det för att skryta, vad skulle problemet med det vara? Rädd för FB:s jantelag?


En tilltalande tanke, men jag är inte med. I alla fall inte just nu. Jag har svåra problem med min personal time managemet scheduling process som det är redan ...

Jag hoppas att jag ska få tid att läsa, och råd att köpa OPAR snart i alla fall, när jag har gjort det, så ska jag posta en kommmentar.

He he...jag har inte heller tid, märkte jag. Lycka till med OPAR ("Anarchy, State and Utopia" var en barnlek (nästan) i jämförelse )

Tack. Jo, jag är ju (tyvärr) bara politiskt/moraliskt/filosofiskt intresserad på hobbynivå, och då finns det ju en gräns för vad man kan tugga i sig. Kanske får OPAR vänta den också av just det skälet.

Anledningen till att jag inte fattade så mycket av Anarchy ... var att jag tycker att killen använder så mycket spelteoretiskt common sense (som jag saknar) så att jag inte riktigt hänger med i svängarna. För att fatta den, måste jag nästa sätta mig med penna, papper och lite relevant litteratur vid sidan om.