Kan Gud förlåta Satan?

Kan Satan få sitt uppror förlåtet? I Katolska kyrkans katekes framgår att Satans synd är slutgiltig och att den därför inte skulle vara möjlig att förlåta, men inget om varför.

Min tanke är att det är för att Satan inte bara syndade i sig själv utan att han genom sin handling gav upphov åt själva synden i sig, att han genom detta bär skuld för all senare synd. På grund av det tyngs han egen synd av vikten av all efterkommande synd vilket gör hans synd så att säga oåtkomlig. Frågan är iså fall om hanskulle vara möjlig att förlåta om all annan synd på något sätt var sonad och förlåten, så att endast Satans egen synd kvarstod?

En annan fråga blir i så fall om Guds löfte om förlåtelse gäller även änglarna, eller om det är ett löfte specifikt givet till människan. Änglarna tycks ju trots allt inte vara skapade för sin egen skull, såsom människan är. Gud skapar människan för sitt sällskap och Gud söker människans försoning, men inget sägs om änglarnas.

Är det någon som har en uppfattning om detta?

Bra att du tänker och ifrågasätter. Är själv inte så insatt i ämnet, men det låter som ditt resonemang är logiskt.

OT: din avatar ser intressant ut. photoshoppad? skulle du kunna lägga upp den någonstans så man kan få kika på den?

Påminner om omnipotensproblemet... Kan allsmäktige Gud skapa en sten som är så stor att han själv inte orkar lyfta den? Kan du svara på den frågan så kan du också svara på den här.

Jag håller nog med Homer Simpson på detta ämne, Gud kan skatta sig lycklig som måste se efter satan annars skulle Gud nog dö av tristess. Därför förlåter han inte honom.

Satan är dömd från gud till helvetet som en mördare dömd till en avrättning, en enkel förklaring.

Om Satan skulle bli förlåten av Gud då skulle Gud inte va rättvis eftersom allt ondska och synder kommer just från Satan.

Satan känner alla människas nackdelar och han har tussen olika sätt att lura människan med och det första han gör är ta från människans tro på Gud, är man svag så hamnar man alltid i Satans fälla.

Hehe, den var bra.

Annars gäller väl bara att inse att satan är den fullständiga och projicerade ondskan från våra hjärnor. Ifall man inte inser att man har satan inom sig så kommer man ingen vart. Människan kommer i tidens ände att utrota satan så det finns inget att förlåta.

Nåt sånt?

Inte så vanligt här i väst, men point taken.

Jag tror snarare att gud o satan är Ying o Yang, dem kan inte existera utan varandra. hur kan bara gott finnas? Hur vet man vad som är godhet om man inte har något att jämföra med?

Sedan om det goda vs onda utspelar sig i våra hjärnor eller på riktigt, vem fan vet.

Well, vi är konstruerade att vilja det goda. Iaf en stor del av oss och det kan vi inte göra våld på. Hoppet står till att det goda fortfarande går att urskilja när det onda inte finns. Annars borde vi ju sluta sträva efter det goda och det kan vi ju inte.

Fast jag vet inte.

Precis, men för att godhet ska finnas i all evighet så måste människan först ha erfarenhet av ondska, eller?

Tänk en unge som föds på det bästa stället med alla dem bästa förutsättningarna och blir bara lärd goda saker. Han måste tro att allt han gör oavsett vad han gör är bra. Kommer han att veta vad godhet är när han inte sett den andra sida, och kommer han att fortsätta att vara god när det inte finns några konsekvenser som bara ondska kan erbjuda?

Nu måste man även förstå att i Sverige så är dem flesta blinda för det positiva i livet och strävar alltid efter bättre än bättre. ot men sant

gud kan förlåta satan om han ber om förlåtelse men gud har dömd honom till helvete för att gud vet att han aldrig kommer be om förlåtelse så det är drf gud dömde honom till helvete

Om Satan verkligen ångrar sig, så tror jag Gud skulle kunna förlåta honom. Gud älskar ju trots allt han har skapat. Och eftersom Gud är allsmäktig så vet han väl också ifall Satan verkligen är sanningsenlig när han ångrar sig och ber om förlåtelse.

Läs "Mästaren och Margarita". Jag gillar tanken på att Gud och Djävulen kohandlar och lever i något slags samförstånd. Det kanske helt enkelt är så att de för dialog med varandra, med respekt för den andres synpunkt. Det kanske rent av inte ens konkurrerar.

Men enligt traditionell kristendom så borde inte Djävulen förlåtas. Det är ju han som "är" synden, eller iaf dess upphov. Och det är ju människan Gud förlåter, inte synden? Och dessutom förutsätter väl förlåtandet ett genuint sökande efter den?

Vill Djävulen bli förlåten?