"Få tag på" eller "få tag i"?

Den invändningen får du rikta till Språkrådet. Jag återgav endast deras motivering.

Den är naturligtvis riktad till alla som vill bilda sig en egen uppfattning. För övrigt tycker jag inte att det nödvändigtvis ser ut som någon motivering hos Språkrådet, bara lite information i förbifarten.

Fast det är väl ingen vidare måttstock på "perfekt synonymitet"? Engelskans "black" och franskans "blanc" kommer ur samma rot.
Kanske det, men jag förstår inte riktigt din poäng.

Nu talar vi inom samma språk.

Poängen är att ju fler ord du lägger till ett uttryck, desto svårare blir det att skapa exakt likhet med ett annat mångordigt uttryck.

När det gäller båda och bägge så grundar sig deras perfekta likhet i att de inte uttrycker något som kan vara känslomässigt på samma sätt som andra synonymer kan göra.

Båda två (Dessa två personer)

Bägge två (Dessa två personer)

Visst går det att utveckla betydelsen av dessa om det skulle finnas anledning, men jag hävdar att så inte skett. Båda är mycket vanligare även om det kan finnas lokala avvikelser där bägge används mer.

Tittar vi exempelvis på två andra, slumpmässigt valda, synonymer, finns det, vill jag hävda, större utrymme att tolka in vidgade eller avsmalnande betydelser i dem.

Tag till exempel generös och frikostig. Här kan nog många hävda att:

Generös - Någon som ger bort pengar

Frikostig - Någon som bjuder på förplägnad och vivre (mat, dryck och husrum)

Andra kan hävda det omvända eller blanda in givmild i sammanhanget med allt vad det kan innebära.

Fast om du följer mitt resonemang i #28, så kanske det inte är så galet med den uppfattningen?

Möjligtvis om de läggs till slumpmässigt. I annat fall är det väl ingen större konst att skapa "perfekt synonymitet" även på satsnivå. "Lampan är ovanför bordet." och "Bordet är under lampan." känns hyfsat likvärdiga ur alla synpunkter.
Fast "perfekta synonymer" är väl mer än samma betydelse? Ingen skulle väl sägal att "cykel" och "velociped" är perfekta synonymer på svenska?

I övrigt har jag lite tappat tråden kring vad vi egentligen diskuterar?

Tja, jag har väl i och för sig inte sagt något om själva synonymdiskussionen förutom att historiskt ursprung knappast är särskilt intressant i sammanhanget, inte ens inom samma språk. Till springa/spricka kan man lägga allra/allt, bok (träd)/bok (trycksak) o.s.v.

För att två ord/fraser ska betraktas som fullständigt synonyma ska de väl kunna bytas ut mot varandra i samtliga tänkbara sammanhang inom en given varietet utan att någon av de uppkomna formuleringarna strider mot någon av varietetens infödda brukares språkkänsla.

När det gäller standardspråket, vilket ju är vad Språkrådet i första hand uttalar sig om, gäller naturligtvis något andra villkor, eftersom ingen har det som förstaspråk.

Därmed kan det också finnas en nyansskillnad i exempelvis JaneC:s språk utan att man har kunnat upptäcka motsvarande nyansskillnad i de texter och uppfattningar som för närvarande ligger till grund för framför allt språkvårdares syn på standardspråket, och vice versa.

Inget konstigt med det.

Troligen inte. Semantiska synonymer är dock inte en så väletablerad term som det borde vara för att uttrycka just det som bara synonymer oftast betyder i vardagsspråk.

Vi diskuterar om "få tag på" och "få tag i" kan ha betydelseskillnader. Du hävdade att de inte har det medan jag hävdar att de har det. Jag menar på att det finns klara semantiska skillnader mellan dessa begrepp och tog det enda perfekta synonymparet båda och bägge som exempel på när det inte finns semantiska skillnader.

Att det sedan skulle kunna skapas semantiska skillnader är en annan sak.

Sedan kanske jag var lite slarvig i definitionen av perfekta synonymer. Naturligtvis ska dessa i varje situation och sammanhang vara fullständnigt utbytbara mot varandra utan att betydelsen, innebörden, sammanhanget eller stilen ändras.

Tja, jag skrev väl att de var "så nära synonymer man öht kan komma" om man är petig. Men kan du inte ge ett konkret exempel på när det uppstår en tydlig betydelseskillnad?

Men det har jag gjort. Betydelseskillnaden är mycket möjlig genom att det finns flera utfallssituationer. Det finns det inte för båda och bägge.

Utfallssituation 1: Någon har precis krossat en fönsterruta i ditt hus. Du står utanför och ser förloppet. Du försöker greppa förövaren, men får inte tag i den. (Ta någon i, inte på kragen)

Utfallssituation 2: Du går in och ringer till polisen där telefonisten ringer på en patrull i närheten men får ingen kontakt. Hon får inte tag på den.

Utfallssituation 3: Du går för att köpa en nyutgåva av en efterfrågad bok. När du kommer till bokhandeln är den slutsåld. Du fick inte tag på den.

Då får vi nog konstatera att betydelseskillnaden är ganska mycket på individnivå. I ditt första exempel håller jag med om att "i" låter mer konkret/handfast än "på" och passar bättre. I exempel 2 och 3 har dock inga som helst problem med att ersätta med "i".