"Få tag på" eller "få tag i"?

Står det konkret? Eller hur framgår det?

Haha allvarligt? Fan, man kanske borde gå och bli lingvist. Är jävligt bra på att googla nämligen.


Där tror jag faktiskt att du är något på spåret. Dock håller jag med föregående talare om att det i så fall borde vara "jag fick tag på pappret". Att få tag i är i obestämd form och att få tag på är i bestämd. Vad tror ni?

Rent spontant skulle jag välja prepositionen "på" när "honom" är någon som jag vet vem det är och prepositionen "i" när "honom" är någon som jag inte är säker på vem det är. Men det är ju bara min "gut feeling".

I övrigt så är jag mest förvånad över att du inte skrev "han"...

För mig är varianterna så nära synonymer man öht kan komma. Visst finns det väl någon mikroskopisk skillnad, men jag kan inte komma på ett enda exempel där man inte galant skulle kunna byta den ena mot den andra.

Någon som har ett motexempel på lager?

De är nära synonymer,men inte perfekta synonymer (som båda och bägge) och kan därför åtskiljas om man vill. Det handlar om nyanser och skulle kunna uttryckas enligt följande:

https://www.flashback.org/showpost....48&postcount=5

Dock går det alldeles utmärkt att ha uttrycken som betecknande för samma saker, om det känns bra.

Fast det förutsätter ju att man håller med om din slutsats i det inlägget? Jag gör det inte och tycker det är ganska lätt att konstruera motexempel.

Han var på väg att lämna landet men lyckligtvis fick jag tag på honom i allra sista minuten.

Jag har letat som en galning efter en matchande handväska och igår fick jag äntligen tag i en.

Nja, de tycker nog inte riktigt det, för det står ”få tag i ngn/ngt äv. få tag på ngn/ngt”.

Läs gärna bruksanvisningen (s. 15): ”När två eller flera fraser är i bruk, nämns först det uttryck som bedömts vara det vanliga eller normala. [...] Det uttryck som vi anser vara i det närmaste likvärdigt kommer på andra plats, föregånget av eller (förkortat el.). [...] När det varierade uttrycket skiljer sig markant från det första uttrycket, t.ex. i stilnivå, föregås det av även (förkortat äv.).”

Jag skrev just det, att det handlar om uppfattning. Det går att skilja på tag i och tag på, men inte på båda och bägge. Det första paret är i det närmaste synonymer och det andra paret är perfekta synonymer.

Ja, fast det är väl i grunden samma fråga om "uppfattning" i båda (bägge) fallen? Om jag anser att det föreligger en subtil skillnad i stilnivå mellan "båda" och "bägge" eller att det finns väldigt speciella fall där jag kan uppfatta en betydelseskillnad så är de ju inte perfekta synonymer för mig.

Hur klubbar man egentligen igenom ett "perfekta synonymer"-beslut för ett ordpar? Genom en folkomröstning?

Säger nog alltid få tag på... om det handlar om att leta/söka efter...

Men få tag i... om det handlar om att jaga ifatt...

Det är väl snarare så att folkomröstningen pågår kontinuerligt. Vad gäller »perfekta synonymer« så är de notoriskt instabila. Till och med stavningsvarianter är instabila. Vem skriver numera sebra om den randiga hästen zebra? Orden »båda« och »bägge« har olika stilvärden etc. Det engelska ordet "eventual" har gått från den klassiska svenska betydelsen till att nu stå för »slutgiltig«. Risken är att den senare betydelsen sprider sig via kraftpunktsprojektorer och andra medier. Snart kommer »possibel« att vara renaste svenska för det som idag heter »eventuell«.

I fallet zebra handlar det om en visserligen reaktionär, men ack så praktisk, anpassning till andra språk.

I en folkomröstning skulle det uppstå pedagogiska problem. Frågan är om gemene man kan skilja på homonymer, homografer, synonymer, antonymer, hyponymer, kohyponymer, hyperonymer, begrepp, referenter.

Det handlar snarast om att de kommur ur varandra och är egentligen samma ord. Det är ingen folkomröstning som gäller. Det är Språkrådets uppfattning och den är så av gammal hävd.

Dessutom måste du medge att det är åtskilligt enklare att hitta nyanser mellan två uttryck med flera ord än det är mellan två enstaka ord?

Det är väl å andra sidan knappast intressant. Ordet spricka, t.ex., är sprunget ur springa.