Älska dina fiender - vad menas?

Kan någon förklara filosofin bakom älska dina fiender?

Varför skall man göra det?

Vilka är fördelar och nackdelar?

Följer ni det här tankesättet och vilken effekt har det gett er?

Det handlar om att släppa hat och ilska mot sina medmänniskor även när de har gjort dig något illa. Detta gör inte att de undslipper någon form av rättvisa utan är mer för personen själv att inte bli uppslukad av ilska och hat. Det är tärande på kropp och själ.

Jag försöker släppa ilska mot de som eventuellt vill åsamka mig skada då någon annans handlingar kan jag inte styra, men effekterna av dem kan jag i mångt och mycket. Det är en svår lära men släppa på ilska och upprördhet hjälper en i det långa loppet att bli en jämnare och lugnare person.

För min del innebär det optimalt en mental disciplin, som kallas "icke-identifiering". D.v.s. jag försöker att undvika att emotionellt identifiera mig med nån "fiendes" negativa emotioner, och istället kan engagera mig i en eventuell konflikt från ett logisk och/eller utilitarist-etisk (filosofisk) rationalistisk underlag.

Vilket på vardags-språk kan formuleras så: Jag användar mitt såkallade förnuft och en så objektiv etik som möjligt.

Det finns en del (men inte total) likhet mellan detta och vissa religioners etiska system, som t.ex. i Jesus bergspredikan, sufism, Bhagavad gita och zen.

Detta fungerar bra för mig, eftersom jag inte behöver att spilla energi på negativa emotioner, men å andra sidan inte heller behöver att kräla inför eller underkasta mig nån pådyvlande auktoritet.

Ovanstående kan kanske sammanfattas som: Jag börjar inte att aktivt "älska" mina fiender, men jag vill inte spilla tid/energi på att hata dom.

Det är ett optimalt tillstånd, där du exempelvis hatar en person, tål henne inte, men fullkomligt älskar att diskutera med henne.

Det finns även en temporal aspekt: När skall du börja älska din fiende? Först är han en främling du inte känner, sen tar han ditt barn och börjar skära av halsen på det. När blev han din fiende? När skall du börja älska honom?

Här är det snarare konceptet att man skall älska att ha lite konflikt som livar upp stämningen, men inom ramen av sunt förnuft. Du kan älska din fiende, men ändå döda honom innan han skadar din familj.

"Jag älskar hur du diskuterar och hur du ser ut, men tyvärr måste vi döda dig eftersom du hotar vår existens. Med en avskeds- tår och stor sorg tar vi ditt liv. Vi önskade ej detta men vi fick lite spänning i våra liv åtminstone."

Att älska sin fiende genom att gifta sig med hans dotter kan stärka säkerheten och därmed göra en farlig situation enklare att leva med. Att bokstavligt talat älska med din fiende, även om ni hatar varandra, kan göra er till ett par och därmed ge en eld och vatten situation, vacker, skön men het och ångande farlig.

Motsatsen till att älska sin fiende, är att inte ens känna vem din fiende är. En dold fiende som är okänd är farligare än en känd fiende som du kan allt om.

Att därmed älska att man vet exakt var dina fiender är, vilka de är, hur de tänker och därmed ha kontrollen över dem.

Att Jesus konceptet beskriver en passiv och lömsk motståndsrörelse mot Romerska Riket är en rimlighet. Därmed är "älska din fiende" ett sätt att ta sig in i Rom, förändra Kejsaren så att han tillfaller din kontroll och sen avsätta honom, eller ännu bättre: bli Kejsare/påve själv.

Jesus metodologin för att störta ett Imperium via andlig passivitet är förmodligen en av de mest framgångsrika inom genren.

Dessutom finns det situationer där man tjänar på att ha en fiende, exempelvis vapenindustrin. Du vill ha en fiende, så att du kan sälja dina vapen, länsa deras skattkistor och ta dem som slavar som du sen älskar att leka med.

Handlar väl mest om att man inte kan bekämpa hat med hat (vilket är sant, blir bara mer hat) men det sägs på ett lite intetsägande sätt vilket fått folk att bli förvirrade!

Det låter väldig studentikost och kommer knappast att kunne "hålla" IRLs verkliga konfliktsituationer.

Det är väldigt svårt att älska någon på "beställning".

Det finns olika nivåer och tillstånd av fiendeskap.

Du kan vara fiende till din fru i ett spel, men samtidigt älska henne utanför själva spelet.

En konflikt är inte nödvändigtvis malign.

Helt överens.

Men jag refererar till dom stora "verkliga" konflikter IRL, som inte löses genom pop-psykologisk grupp-terapi o.dyl.; DÄR räcker snicke-snacket inte.

Man ska besegra sina fiender, sedan utrota när dom inte kan försvara sig.

Så det har inte något med älska att göra?

Och vilken SPECIFIK form av fascistisk etik är det DU förespråker?