Älska dina fiender - vad menas?

Jag har för mig att Jesus sa detta om att älska sina fiender. Vad kan han ha menat med det? Ifall min fiende är ond går jag då inte ondskans ärenden ifall jag älskar honom? Dessutom Jesus verkade ju inte älska Satan och satan var väl hans fiende?

Jag ser det som att man ska se det goda även i sina fiender men man ska under inga omstädigheter älska det onda i sina fiender. Det onda är en del av satan och satan är det enda fullkomligt onda som finns. Att älska det onda vore att gå satans ärenden.

Vissa verkar få för sig att man även ska älska ondska vilket ju är helt absurt.

Håller ni med?

jag refererar till en mer ickereligiös syn på ordspråket typ;
håll dina vänner nära men fienden närmare

vilket jag tolkar att man ska lära känna sin fiende så man lättare kan besegra den.
jag vet inte hur jesus resonera(r)de

Att ha olika personer i huvudet som man har stämplat som fiender stör ens inre frid. Genom att själv förlåta för egen del kan man bli kvitt och inte låta personerna i fråga störa en längre. Är det någon man inte gillar så vill man ju inte ge personen uppmärksamhet, låta den finnas i ens skalle eller helt enkelt störa ens frid. Att älska sina fiender kan låta konstigt, i viss mån även provocerande. Men genom att göra det, förlåta den så kan personen flytta ur vårt huvud. Är vi irriterade på någon kanske vi går och tänker på personen och får tankar eller känslor som stör. Vi blir irriterade, kanske tänker "hur kan den vara så dum.." osv. Då är vi offer för personen.

Förlåtande behöver inte ha något med den andra personen att göra. Det kan var en självisk handling. Personen vi förlåter behöver inte ens veta att vi har gjort det. Vi sätter bara punkt, förlåter och låter sen personen försvinna ur våra huvuden. Detta är mycket svårt om man verkligen hatar en annan människa, om en annan människa verkligen har gjort en illa.
Men man vinner mer på att göra det än att låta den där onda människan få ha avtryck i ens egna huvud.

Detta är ett sätt att förklara "älska sina fiender".

Sen är det många som är onda just på grund av att de inte har fått någon kärlek. Att se bortom de masker som sådana människor ofta bär, gör att vi kan se sanningen om personen. En människa som på skalet är väldigt hård, tuff och arrogant kan vara motsatsen på insidan.
För att personen ska känna att den duger måste den leva upp till den här "tuffa" bilden.
Att förvandla onda människor till folk som ropar på hjälp får oss att inte falla offer för deras skal.
En människa som ropar på hjälp tycker man mer synd om än att man blir arg på den. Och det är just det väldigt många onda människor gör, ropar på hjälp.
Det handlar inte om att älska det onda i en fiende, utan att se det onda på ett annat sätt. Det är starkt och svårt att kunna älska en fiende. Men man vinner mer på att göra det än inte.

Jag håller med dig i stora drag. Men just det sista om att man ska älska sin fiende för att man vinner på det tror jag är en inställning som ställer till det för många. Det gäller definitivt inte alltid att man tjänar på att älska sin fiende. I många fall kan folk ge massor av kärlek till sina fiender utan att få den minsta lön. Detta leder bara till besvikelse. Att ens gå runt och förvänta sig världslig lön för sin godhet är väl inte så kristet utan mest egoistiskt. Då använder man ju bara kristendomen som en "vinnande taktik" i livet.

Är man istället på det klara med att det är det goda i sin fiende man älskar och det onda man avskyr så tror jag saker blir bättre. Då behöver man aldrig göra våld på sina känslor osv.

Två saker:
Älska dina fiender. Det finns inga som kan lära dig mer om dig själv en de kan.

Man kan avsky en handling, men man skall skilja på handlingen och människan. Människan är alltid värd att älska.

Det hade nog en hel del att göra med att man befann sig i ett besatt område. Älska din fiende, vänd andra kinden till etc. var bra praktiska råd när romarrikets soldater var de som styrde och ställde. Att spela Allan och hävda sig, gav inga positiva resultat.


Sedan ligger det en djupare mening i orden. Går man runt och hatar folk, blir man knappast en glad människa.

Jag håller med dig i att vi under inga omständigheter skall älska det onda, men Bibeln förkunnar att vi inte skall göra skillnad på människor, och vi skall besegra det onda med det goda. Gud låter det ju regna över både rättfärdiga och orättfärdiga, han låter ju också solen skina över både rättfärdiga och orättfärdiga, om vi då endast älskar dem som älskar oss, skall vi då ha lön för det? Jesus menade alltså på att vi även skall älska våra fiender och be för dem som förföljer oss, eftersom våra Fader i Himlen är fullkomlig, och därför skall även vi vara fullkomliga.

Vi skall älska våra fiender. Det står inte att vi måste älska Guds fiender.

guds fiender är väl dina fiender om du är troende. Dom ska du älska om du är kristen så e det.

Fast allt beror på hur man förstår Jesus.

Han predikar inte någon god vardagsmoral utan hur vi bör agera vid världens slutfas:

39Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.

Matt 5:39

Gudsriket står på tröskeln och det gäller att vara så fullkomlig och självförsakande som det går innan domedagen kommer.

Hans moralpredikningar var aldig menade att vara någon slags ramverk för det goda livet (på grekiskt filosofiskt manér).

Jag tolkar det så här. Det finns alltid en orsak till varför en människa är ond, det finns alltid en "ond tand" som gnager. Genom att inse orsaken till varför personen är ens fiende så går man till roten med problemet och söker förståelse. Detta är att vända andra kinden till, alltså förståelse för sin nästa. Man löser ingenting genom att försöka hämnas, man lägger bara mer ved på elden.

Inte nödvändigtvis. Hat är inte heller något ont i sig. Det är ingen synd att hata vare sig det onda eller de onda. Tvärtom är det normalt att kristna hatar det som Gud hatar. Vilket inkluderar laglösa Gudshatare och sådana som Gud kallar för styggelser. Kristendomen är ingen fakirmatta.