bearde collie

jag har fått ett erbjudande om att ta över en bearde collie, men det är en ny ras för mig och jag har ingen djupare kunskap om dem.

jag har läst lite om dem idag, och allmänt verkade de vara glada, energiska och arbetsvilliga hundar, vilket passar mig fint.
det jag undrar mest över är pälsvården på dessa, sjukdomsbild och hur de är som vallare.
päls har de ju i överflöd, och jag försökte hitta information om det, men det var alltid olika svar jag hittade. en del berättade att de ska borstas igenom en till två gånger per månad, medan andra berättade att det är väldigt omfattande pälsvård som behövs ofta. antagligen är väl allt lika rätt, beroende på om man är aktiv under utställningssäsong, vad för miljö man vistas i osv, men något genomsnitt måste det väl finnas?

läste även om "addisons sjukdom" som verkar ha kommit in hos rasen. dock fanns det inte mycket information, men finns det någon som vet hur ofta det dyker upp hos hundarna?
annat som jag reagerade på är att de tycks vara ljudkänsliga, men hur? klarar de av bullrig stadsmiljö eller är det mer lämpligt att de hålls på mer lugna ställen? och har de förmåga att klara av skottfasthet vid MH och eventuell korning, eller är det ytterst få av dem som klara det? vid de sistnämnda har jag även räknat med att en hund kan lägga på sig mycket under provets gång och att det naturligtvis även påverkar.

hemma har jag reda sex hundar, två amstaffar, bouvie, plotthund, en laikakorsning och en katalansk vallhund. om man bortser från hundarnas rasegenskaper så som jakt/vakt, är då någon av dessa hundar som kan vara lik mentalt?

ah, får ju inte glömma vallningen! hur fungerar de där? finns det någon större vallegenskaper kvar i rasen?

Bearded Collie är en väldigt energisk hund, man får inte luras av deras lurviga yttre till att tro att de är någon enkel utställningsjycke, de kan ha ENORM motor, en del linjer nästan i klass med Border Collie. Köper man någan ras ur colliesläktet får man ju vara beredd på detta.

Som vallare kan jag säga att vissa linjer (har inte sett så många dock) kan vara grymma. Det finns folk som hävdar att vallning är ett beteende som försvinner om man inte avlar på det i varje generation. Det tycker jag och många med mig är BS. Visst blir de bästa vallhundarna till i kullar som bara avlas för detta (border collie) men även belgare vallar ju och jag har sett bearded collies valla. Hela två stycken.


Jag har sett bearded collies i stadsmiljö, bara du aktiverar dom rätt så kan dom nog bli bra stadshundar också, med rätt miljöträning. Och som sagt, vallningen, finns kanske där, men du kanske får jobba lite med det...

Jag har varit i kontakt med en bearded collie uppfödare och hon berättade att det är väldigt olika, visst är beardisen kanske lite mer "ljudkänsliga" än vissa andra raser, men många uppfödare jobbar också mycket då för att miljträna dem. Hon berättade att hon brukade "råka" tappa skramliga saker (dessutom bodde de granne med en skjutbana vilket var väldigt gynsamt) på det sättet för att förebygga och de flesta MH testade beardisar jag har spanat in har haft 1r på skott, det handlar nog mer om miljöträning, så kolla upp hur hunderns mamma är och hur uppfödaren har miljötränat!

Det berättades även för mig att det har blivit lite utav två "grenar" av uppfödare för beardisar. Eftersom de är så tacksamma att ställa så jobbar vissa för att få fram snygga hundar, vilket inte alltid är till gangn för psyket alla gånger. Medan andra jobbar för att få fram stabila brukshundar som älskar att jobba. Så det är väldgit viktigt att kolla uppfödaren och deras mål med sin avel tror jag i det här fallet.
Om du menar att du har en gos med den katalanska vallhunden så brukar de jämföras med beardisar, fast då framstår beardisen som lite mer "mesig" och är väldigt lätt att ha att göra med, så det är nog inga problem för dig!

Min erfarenhet av bearded collie är att de är relativt ljudkänsliga men inget som inte går att träna bort. Bästa sättet att få hunden att inte bli rädd för ljud och buller är att vänja den stegvis vid ljud.
Mina två beardisar jag haft har dock båda varit skotträdda så nyår har inte vart någon höjdare.
Damen på 13 år jag har nu har lite svårt för stadsmiljö men det beror helt enkelt på att hon alltid bott på landet och inte är van vid buller.
Visst krävs det en rätt omfattande pälsvård. Personligen kör jag inga utställningar och tycker det är lagom med en rejäl genomborstning i veckan samt lättare borstning varje eller varannan kväll så att det inte fastnar massa skit i pälsen och det tovar sig.

nu sitter jag här med min beardie sedan några månader tillbaka, och jag undrar en sak.
det är egentligen ingen som rör rasen, skulle jag tro, och inget som jag direkt har problem med.
i varje fall. mitt exemplar är väl som något speciellt.
han är nu tio månader tror jag, och han är även uppe i allt som följer med den ålder.

något som jag har märkt mer och mer är att han inte är kontaktsökande när det gäller människor. han har verkligen inget som helt intresse för någon, inte ens för mig som jobbar med honom.
han funkar som vilken hund som helst när det gäller att nosa på människor, röra sig bland dem etc, men annars är det inget.
kan inte riktigt förklara hur han är...

han är väldigt dominant mot människor och det är något som jag har fått jobba mycket med. han hoppar gärna på människor, trycker sig emot dem och tar för sig bäst han kan om han får chansen. tyvärr misstolkar de flesta det som att han är vänlig och berömmer honom så fort han dominerar, och vidare så förstärker det ju hans beteende.
ett par tassar runt halsen från en lurvig svansviftande hund kan ju aldrig vara fel liksom...
han är väldigt glad, framåt och självförtroendet är på topp så det bidrar nog mycket till att folk inte tror att han kan vara dominant.

det går inte att leka med honom, ge honom beröm, vara glad - är man något av dessa så drar han igång och ska ta över på en gång. det går inte göra något mer än att vara bister eller allvarlig typ.

som hundägare är inte jag någon som pysslar allt för mycket med mina hundar. jag har inget större intresse av att kela med dem, ta in dem i huset (de kommer till hallen, sällan längre) eller att hela tiden ha dem runt mig. det funkar med alla mina hundar utom beardien, såklart!
engagerar jag mig inte i honom ett flertal gånger varje dag så står jag med en vildhund sen. och, engagerar jag mig så får jag istället en hund som ser det som en svaghet, som att jag fjäskar för honom.
jag vet inte hur jag ska göra för att få någon balans i allt. om vi är ute kan det räcka med något så simpelt som att jag stryker honom över ryggen för att han ska dra iväg och ignorera mig resten av dagen.

så, dominant och självständig är den här herren. någon fler som har en avart likt denna hund?

kan säga att han funkar utmärkt när vi ska jobba ihop. där märker man oftast inget av hur han är.
dock vill han gärna sticka så fort man går till avslut.

jag vet inte om det är av värde, men han har inte ett så stort intresse av andra hundar heller.
han håller sig gärna till de andra, och skulle inte dra iväg på egen hand även om han fick för sig det,
men han vill inte umgås så överdrivet med dem.
är vi ute uppvisar han mest sitt vallbeteende - han kutar runt, eller ligger på avstånd och bevakar varenda rörelse. fin egenskap eftersom att vi jobbar med får, men jag skulle vilja se honom delta med de andra hundarna mer.

som jag sa innan, så är det egentligen inget problem, men det känns inte normalt.
nu har jag inte så stor erfarenhet av bearded ännu, så det här kanske är något typiskt drag som finns hos dem mer eller mindre?

Har du månne fått tag i ett måndagsexemplar?
Jag har ingen större erfarenhet av just bearded, men har fått för mig att de är skitglada och öppna och älskar folk i allmänhet?
Det var faktiskt en av raserna på min "önskelista" när jag skulle skaffa hund för 1,5 år sedan, fast jag hade tänkt ha den nedklippt då. Pälsvård är inte min grej.

ibland verkar det inte bättre än så.
än så länge är han ung, men han visar ett otroligt bra temperament och är väldigt arbetsvillig. så han ska ju som inte ha några brister där. får jag hoppas...

de är verkligen jätteglada! energisk, framåt och saknar nästan helt reservation för människor, av det jag har märkt. även om min inte bryr sig om människor så syns det att även han har samma grunddrag.
var iväg på en beardies-träff med mitt odjur, och varenda hund där skuttade glatt och obekymrat omkring bland allt folk. jag gillar reserverade hundar, men var riktigt kul att se alla flyga omkring då.

kan även säga att jag inte heller är något större fan av pälsvård.
fick dock lära mig när jag skaffade min att de kan ha en rätt varierande päls. det är mer de rent utställningsavlade som har den långa pälsen som man måste sköta.
min hund är framförallt bruksavlad, och med honom fick jag en kortare päls som har mycket mindre av ullen de brukar ha. pälsen är inte färdigväxt men än så länge så har jag klarat mig undan med att borsta pälsen någon enstaka gång per månad, knappt det.
kände ett tag att jag skulle avlida om jag var tvungen att pyssla med pälsen regelbundet varje vecka. ^^
för övrigt så ser klippta beardisar otroligt kul ut!

Jag hr haft nöjet att på nära håll se den Bearded tävla lydnad...en bra, glad o stollig herre som knatade en bra bit i klasserna om jag inte minns fel!
Allround hundar som dock kan släppa koncentrationen för något trevligt som dyker upp runt dem.

För övrigt är inte Border collie av collie-släkt, bara en parantes.

Jag har ingen jätteerfarenhet av rasen, förutom att mina grannar hade två herrar när jag var liten.

Den ena av dessa herrar, den äldre, var jättetrevlig. Han kom och hälsade med viftande svans som han överdrev så hela han sprang på tvären. Han kunde flina också, visade alltså tänderna lite udda när han var glad.

Den yngre däremot var lite otäck. Han var lite mer smygande och väldigt våldsam. Som liten snorunge blev man ju livrädd när han hoppade på en o man drunknade i all päls. Jag uppfattar honom som rätt dominant och väldigt ofjäskig.. speciellt i kontrast till den äldre herren som fjäskade som en tok. Men den yngre var hårdhänt, ångvält och tog ingen hänsyn alls. Olydig var han också och det var inte alls den äldre så det borde väl inte handla om uppfostran.

de här hundarna hölls som familjehundar. det fanns 3 barn i familjen, äldsta dottern tränade lite bruks, men inget vall eller så. Men de var verkligen olika.. Så jag antar att det finns variationer inom rasen..eller kanske är det en mognadsfråga.

Vet en tjej på ett hundforum som har en också och hennes verkar vara ett energiknippe fyllt av kärlek. Hon är mer en hund som studsar fram än går och ska vara med överallt. Lydnaden är inte 100, inkallningen var kämpig vet jag.. men en trevlig hund verkar det vara. De vallar inte heller, men lever ett aktivt hundliv med spår och såna saker. den hunden hålls nerklippt rätt mycket..och sover i sängen

OnT: TS, hur mycket aktiverar du din hund på dagarna?

OffT:

Que?

nu under vintern har det inte blivit någon större aktivering. han vallar, men sedan snön kom så har vi inte kunnat pyssla med det.
vi brukar träna lydnad, men han är lite väl flamsig just nu för att ta in något, så sista tiden har det mest legat på hyllan. annars så introduceras han mest för olika saker, han är bara tio månader. utöver det så är det mest fysisk aktivering som gäller.
han följer med på kortare ridturer, är ute med mig när jag jobbar, och får även grassera lite med några av de andra hundarna på dagarna om de är på rätt humör.

Tänkte mest på att såna här hundar brukar bli allmänt jobbiga om de inte får någon stimulans, att bli avståndstagande är en möjlighet, har sett det hos andra hundar, men trodde det var mindre vanligt hos de brittiska vallhundsraserna, men jag har kanske fel isåfall.