2009-09-03, 11:44
#1
Substans: Psilocybin Cubensis (B+) samt lite cannabis (standardhasch)
Mängd: Okänd men relativt liten, skulle säga en ungefärlig level 2-trip enligt shroomery.org (http://www.shroomery.org/6255/Trip-Reports) samt två joppar innan och två efter peaken.
Kön: Man
Längd: 175cm
Vikt: ca 65kg
Erfarenheter: Alkohol, Cannabis, MDMA
Tjenahej, tänkte dela med mig lite av vad som hände igår, ons 1 sep. då jag, min flickvän och en nära vän bestämde oss för att knapra upp den svamp vi hade! Vi kan kalla min flickvän F och min vän K.
Då vi inte visste exakt hur mycket det var vi hade och ingen våg fanns att tillgå bestämde vi oss för att dela all svamp (uppskattningsvis kanske 6-7g torkat) och äta allt. Delvis för att det inte såg så mycket ut delvis för att svampen höll på att bli dålig och vi ville inte riskera att förlora något av det goda.
Innan vi gav oss på svampen bestämde vi oss för att röka en feting eller två, dels för att lugna nerverna lite (jag var pirrig och förväntansfull) och dels för att vi hört att det kan lindra illamåendet vissa känner. Sagt och gjort, vi tre drog i oss två hyffsat starka joppar och sen började vi knapra våra cubensis-bitar.
Jag blev klar med min svamp först, tog väl cirka tio minuter att äta allt, sköljde ner med kaffe och apelsinjuice om vartannat. Direkt jag ätit upp allt känner jag hur hela kroppen börjar bli lite annorlunda dock skyller jag detta på rökat och på att jag hade fastat sen lunch då jag endast åt en mindre måltid.
Uppskattningsvis (jag har ingen som helst tidsuppfattning under hela kvällen) 20 minuter efter intag så börjar jag känna mig hög. Riktigt hög. Som att jag rökt mycket stora mängder dundergräs. Fnittrig som fan, korttidsminnet är helt ur spel och jag känner hur jag blir darrig och svag i hela kroppen. Skyller även darrningarna och svagheten på att jag inte ätit och låter hela kroppen sköljas med i den tilltagande bängheten.
Gissningsvis cirka 10 minuter efter att jag börjat känna "högheten" eskalera sätter ett mycket märkligt illamående in. Det är väldigt svårt att beskriva men det var mer som att jag mådde illa i sinnena än i magen. Alla intryck smetades ihop, det enda som fungerade "som det skulle" var synen. Alla känslor, ljud, förnimmelser, ord... Ja, allt kändes ömsom avtrubbad ömsom på helspänn och redo för minsta lilla förändring i balansen.
Jag blev lite illa till mods när jag kände att svampen började kicka in på allvar (kanske cirka 45 minuter efter intag) och det märktes nog på mig. Jag blev lite stirrig, satt obekvämt, kände mig hungrig samtidigt som jag mådde illa. Allt var förvirrat, jag förstod ingenting. Det var som ingenting jag upplevt tidigare. Mina intryck lurades med mig och jag kunde inte sortera tankarna, allt bara gungade och pulserade, dock inte visuellt. Tänker snabbt för mig själv att jag var nog inte så bra förberedd som jag trodde men efter att ha sett myshörnan F fixat tidigare under dagen (bäddmadrass med två täcken över, massor av kuddar och en pulserande röd ljusslinga, typ julgransljus) känns det som att jag vill, nej jag MÅSTE lägga mig i ljusringen på madrassen.
Direkt jag lägger mig i ringen av ljus som ljusslingan skapar, på den mjuka madrassen med massa kuddar, känns det sämre. Mycket sämre. Tankar far fram och tillbaka i huvudet; jag vill inte, hur mycket värre (obs inte bättre, värre) kommer det bli, går det av abryta, jag vill inte osv. Försöker kontrollera tankarna och intala mig att det bara är ett rus men det går inte. Världen här borta är HELT annorlunda, jag kan inte sätta fingret på hur eller varför men såfort jag sätter mig upp känns det som att jag är i en annan tid på en annan plats. Jag börjar frysa och ber F om filten som ligger i soffan, borrar in mig i den och stirrar i taket. Har fortfarande kvar spår av obehagskänslorna men nu känns det som att jag "förstått" ruset och att ifall jag försöker kontrollera det blir det bara värre. Sträcker ut mig i min fulla längd och slappnar av HELT, jag har nog aldrig varit så avslappnad. Jag har inga direkta hallucinationer men ljus och färger upplevs annorlunda. Det känns som att allting jag ser kan jag även smaka, lukta, känna och höra.
Jag ligger där och stirrar på ett lampfäste i taket som tycks kommunicera med mig, jag är helt övertygad om att taket bara är en förlängning av oändligheten och att lampfästet är någon form av väsen som pulserar, nästan som i vågor. Obehaget försvinner utan att jag märker det och allt jag kan göra är att fascineras. Är det här på riktigt, händer det bara i min hjärna? Tusen frågor ploppar upp och min hjärna ger mig samma svar på alla frågor. "Det spelar ingen roll, du är inne i ruset nu och du vill aldrig ur det." Nu är det bra, nu är det så jävla bra, jag mår så jävla bra, allt blir bara bättre, jag vill att det ALLTID ska vara såhär! Euforin och upprymdheten är nu så stark att jag känner välmående sprida sig ut i varje kapilär, kan nästan SMAKA min totala lycka.
Strax därpå lägger sig K och F i myshörnan och vi plockar fram papper och glitterpennor jag köpt under dagen för att hålla oss sysselsatta. Vi måste ha legat där i två timmar och ritat och flummat med musiken. K biter i ett bordsben och ritar musiken på ett papper, F ritar någon form av varelse eller ting (sjukt cool i efterhand också
) och jag bara iaktar dom. Jag behöver inte göra mer, saker är coolt som det är. Upprepar gång på gång (tror jag) hur vackert allt är och att detta är det coolaste som finns. Lägger mig på rygg igen och stirrar upp i hörnet där väggarna möter taket. F utbrister att det vibrerar, något jag inte ser eller upplever, dock känns hörnet oändligt. Men det är ju ett hörn? Tar det slut...? Mindfucken är total men nu har jag kommit så långt i min tripp att jag bara tar det till mig, jag låter mina tankar sväva fritt, det känns som att huvudet är HELT tomt, inga tankar eller känslor eller något, fast på ett bra sätt. Om jag tidigare tog in omgivningen tar jag nu in mig själv, jag tänker utan att tänka, på nått vis. Tystnaden i huvudet blir som en underbar musik. K byter till lite lugnare musik (typ hissmusik men jävligt soft sådan) och jag känner ett totalt lugn. Detta lugnet får mig även idag dagen efter att bli lite gråtmild och ödmjukheten blir total. Det jag upplevde då var inte spirituellt eller shamanistiskt, det var ren och skär lycka och fascination. Jag (och detta yttrade jag högt när jag kommunicerade med taket) kände mig som att jag var sju år gammal och gick på ett sånt skithäftigt akvarium med pappa. Jag kände känslan man får i kroppen när man ser nån tropisk fisk eller nått som är sådär "whoaaaa!" utan att se något annat än taket. Och jag gjorde fred med mig själv angående mina tankar om min far. Vilket var... Jobbigt på sitt sätt, men samtidigt väldigt skönt.
Cirka en timme senare börjar vi landa, vi suger i oss två spliffar och bara ligger där och lyssnar på musiken och pratar om trippen.
Jag kan självklart inte sätta ord på det, även om jag inte fick några direkta hallisar eller upplevde den omtalade egodöden så har trippen rört mig... Djupt. På ett positivt sätt. Saker och ting framstår i en helt annan dager nu och jag är mycket tacksam att jag fått uppleva det här.
Ber om ursäkt ifall det är lite rörigt, det är jävligt rörigt i mitt huvud också kan jag meddela
Hur som helst blev trippen mycket lyckad, jag kände en eufori och en förståelse jag ALDRIG NÅGONSIN kunnat greppa tidigare. Jag trodde jag förstod vad som skulle hända, rent mentalt och emotionellt, men jag hade helt fel. Och det är jag glad för!
Den här trippen tilldelar jag 5/5 toasters!
Tack för mig.
Mängd: Okänd men relativt liten, skulle säga en ungefärlig level 2-trip enligt shroomery.org (http://www.shroomery.org/6255/Trip-Reports) samt två joppar innan och två efter peaken.
Kön: Man
Längd: 175cm
Vikt: ca 65kg
Erfarenheter: Alkohol, Cannabis, MDMA
Tjenahej, tänkte dela med mig lite av vad som hände igår, ons 1 sep. då jag, min flickvän och en nära vän bestämde oss för att knapra upp den svamp vi hade! Vi kan kalla min flickvän F och min vän K.
Då vi inte visste exakt hur mycket det var vi hade och ingen våg fanns att tillgå bestämde vi oss för att dela all svamp (uppskattningsvis kanske 6-7g torkat) och äta allt. Delvis för att det inte såg så mycket ut delvis för att svampen höll på att bli dålig och vi ville inte riskera att förlora något av det goda.
Innan vi gav oss på svampen bestämde vi oss för att röka en feting eller två, dels för att lugna nerverna lite (jag var pirrig och förväntansfull) och dels för att vi hört att det kan lindra illamåendet vissa känner. Sagt och gjort, vi tre drog i oss två hyffsat starka joppar och sen började vi knapra våra cubensis-bitar.
Jag blev klar med min svamp först, tog väl cirka tio minuter att äta allt, sköljde ner med kaffe och apelsinjuice om vartannat. Direkt jag ätit upp allt känner jag hur hela kroppen börjar bli lite annorlunda dock skyller jag detta på rökat och på att jag hade fastat sen lunch då jag endast åt en mindre måltid.
Uppskattningsvis (jag har ingen som helst tidsuppfattning under hela kvällen) 20 minuter efter intag så börjar jag känna mig hög. Riktigt hög. Som att jag rökt mycket stora mängder dundergräs. Fnittrig som fan, korttidsminnet är helt ur spel och jag känner hur jag blir darrig och svag i hela kroppen. Skyller även darrningarna och svagheten på att jag inte ätit och låter hela kroppen sköljas med i den tilltagande bängheten.
Gissningsvis cirka 10 minuter efter att jag börjat känna "högheten" eskalera sätter ett mycket märkligt illamående in. Det är väldigt svårt att beskriva men det var mer som att jag mådde illa i sinnena än i magen. Alla intryck smetades ihop, det enda som fungerade "som det skulle" var synen. Alla känslor, ljud, förnimmelser, ord... Ja, allt kändes ömsom avtrubbad ömsom på helspänn och redo för minsta lilla förändring i balansen.
Jag blev lite illa till mods när jag kände att svampen började kicka in på allvar (kanske cirka 45 minuter efter intag) och det märktes nog på mig. Jag blev lite stirrig, satt obekvämt, kände mig hungrig samtidigt som jag mådde illa. Allt var förvirrat, jag förstod ingenting. Det var som ingenting jag upplevt tidigare. Mina intryck lurades med mig och jag kunde inte sortera tankarna, allt bara gungade och pulserade, dock inte visuellt. Tänker snabbt för mig själv att jag var nog inte så bra förberedd som jag trodde men efter att ha sett myshörnan F fixat tidigare under dagen (bäddmadrass med två täcken över, massor av kuddar och en pulserande röd ljusslinga, typ julgransljus) känns det som att jag vill, nej jag MÅSTE lägga mig i ljusringen på madrassen.
Direkt jag lägger mig i ringen av ljus som ljusslingan skapar, på den mjuka madrassen med massa kuddar, känns det sämre. Mycket sämre. Tankar far fram och tillbaka i huvudet; jag vill inte, hur mycket värre (obs inte bättre, värre) kommer det bli, går det av abryta, jag vill inte osv. Försöker kontrollera tankarna och intala mig att det bara är ett rus men det går inte. Världen här borta är HELT annorlunda, jag kan inte sätta fingret på hur eller varför men såfort jag sätter mig upp känns det som att jag är i en annan tid på en annan plats. Jag börjar frysa och ber F om filten som ligger i soffan, borrar in mig i den och stirrar i taket. Har fortfarande kvar spår av obehagskänslorna men nu känns det som att jag "förstått" ruset och att ifall jag försöker kontrollera det blir det bara värre. Sträcker ut mig i min fulla längd och slappnar av HELT, jag har nog aldrig varit så avslappnad. Jag har inga direkta hallucinationer men ljus och färger upplevs annorlunda. Det känns som att allting jag ser kan jag även smaka, lukta, känna och höra.
Jag ligger där och stirrar på ett lampfäste i taket som tycks kommunicera med mig, jag är helt övertygad om att taket bara är en förlängning av oändligheten och att lampfästet är någon form av väsen som pulserar, nästan som i vågor. Obehaget försvinner utan att jag märker det och allt jag kan göra är att fascineras. Är det här på riktigt, händer det bara i min hjärna? Tusen frågor ploppar upp och min hjärna ger mig samma svar på alla frågor. "Det spelar ingen roll, du är inne i ruset nu och du vill aldrig ur det." Nu är det bra, nu är det så jävla bra, jag mår så jävla bra, allt blir bara bättre, jag vill att det ALLTID ska vara såhär! Euforin och upprymdheten är nu så stark att jag känner välmående sprida sig ut i varje kapilär, kan nästan SMAKA min totala lycka.
Strax därpå lägger sig K och F i myshörnan och vi plockar fram papper och glitterpennor jag köpt under dagen för att hålla oss sysselsatta. Vi måste ha legat där i två timmar och ritat och flummat med musiken. K biter i ett bordsben och ritar musiken på ett papper, F ritar någon form av varelse eller ting (sjukt cool i efterhand också
) och jag bara iaktar dom. Jag behöver inte göra mer, saker är coolt som det är. Upprepar gång på gång (tror jag) hur vackert allt är och att detta är det coolaste som finns. Lägger mig på rygg igen och stirrar upp i hörnet där väggarna möter taket. F utbrister att det vibrerar, något jag inte ser eller upplever, dock känns hörnet oändligt. Men det är ju ett hörn? Tar det slut...? Mindfucken är total men nu har jag kommit så långt i min tripp att jag bara tar det till mig, jag låter mina tankar sväva fritt, det känns som att huvudet är HELT tomt, inga tankar eller känslor eller något, fast på ett bra sätt. Om jag tidigare tog in omgivningen tar jag nu in mig själv, jag tänker utan att tänka, på nått vis. Tystnaden i huvudet blir som en underbar musik. K byter till lite lugnare musik (typ hissmusik men jävligt soft sådan) och jag känner ett totalt lugn. Detta lugnet får mig även idag dagen efter att bli lite gråtmild och ödmjukheten blir total. Det jag upplevde då var inte spirituellt eller shamanistiskt, det var ren och skär lycka och fascination. Jag (och detta yttrade jag högt när jag kommunicerade med taket) kände mig som att jag var sju år gammal och gick på ett sånt skithäftigt akvarium med pappa. Jag kände känslan man får i kroppen när man ser nån tropisk fisk eller nått som är sådär "whoaaaa!" utan att se något annat än taket. Och jag gjorde fred med mig själv angående mina tankar om min far. Vilket var... Jobbigt på sitt sätt, men samtidigt väldigt skönt.Cirka en timme senare börjar vi landa, vi suger i oss två spliffar och bara ligger där och lyssnar på musiken och pratar om trippen.
Jag kan självklart inte sätta ord på det, även om jag inte fick några direkta hallisar eller upplevde den omtalade egodöden så har trippen rört mig... Djupt. På ett positivt sätt. Saker och ting framstår i en helt annan dager nu och jag är mycket tacksam att jag fått uppleva det här.
Ber om ursäkt ifall det är lite rörigt, det är jävligt rörigt i mitt huvud också kan jag meddela
Hur som helst blev trippen mycket lyckad, jag kände en eufori och en förståelse jag ALDRIG NÅGONSIN kunnat greppa tidigare. Jag trodde jag förstod vad som skulle hända, rent mentalt och emotionellt, men jag hade helt fel. Och det är jag glad för!
Den här trippen tilldelar jag 5/5 toasters!
Tack för mig.
Vi hade helt enkelt inte så jättemycket med varandra att göra, jag var helt upptagen i min egna lilla värld... Vi låg ju o kramades och så men ja, du förstår, hon hade just då inte min odelade uppmärksamhet så att säga 
