2009-09-02, 20:34
#1
Tjänstemannen på effektförvaringen tittade knappt på mannen som lämnade in sin tunga koffert. Tjänstemannen gav denne man ett kvitto och slängde in kofferten i ena hörnet.
Detta var den 6 juni 1934 på järnvägsstationen i Brighton. Denna dag var stressig, med många hästkapplöpningsåskådare och tidiga semesterfirare.
Kofferten var den sjuttionde (70) som lämnades in på bara några timmar. Ägaren till denna koffert stoppade kvittot CT 1945 i fickan och försvann i folkmängden. Han tog förmodligen nästa tåg till London.
Elva (11) dagar senare, alltså den 17 juni, lade en tjänsteman på Brightons järnvägsstation märke till en obehaglig stank och öppnade kofferten. Han ryggade tillbaka för den fasansfulla syn som mötte honom. I denna låg en kvinnobål inslagen i brunt papper och omlindad med ett persiennsnöre.
En omedelbar kontroll av andra järnvägsstationers effektförvaringar, ledde till att man på stationen i Kings Cross i London hittade en resväska med mordoffrets avskurna ben. Väskan hade blivit inlämnad den 7 juni.
Vad hade då hänt med huvudet och armarna? Ingen vet detta med säkerhet?
Den 10 juni fann ett promenerande par ett kvinnohuvud i en pöl på stranden. Otroligt nog lät de huvudet ligga kvar, utan att tala om detta för någon. När polisen någon månad senare förhörde paret, förklarade de att de trodde att det tillhörde ett självmordsoffer, som hoppat från klipporna. De trodde också att att polisen hade slängt kvarlevorna i havet.
Vid obduktionen kunde det fastställas att mordet hade skett omkring den 30 eller 31 maj. Offret hade varit en frisk ung kvinna mellan 21 - 28 år gammal. Hon hade varit ungefär 170 cm lång, hon hade vägt 54 kg samt väntat barn. Man hade inga andra upplysningar som kunde identifiera henne.
Polisen utgick ifrån att mördaren antagligen var en gift man i högre samhällsställning och som hade haft ett förhållande med kvinnan.
På en av de bruna pappersbitarna upptäckte polisen slutdelen av ett ord skrivet med blåpenna. Stavelsen FORD var lätt att känna igen och bokstaven före kunde ha varit ett D eller ett L.
Detta var den 6 juni 1934 på järnvägsstationen i Brighton. Denna dag var stressig, med många hästkapplöpningsåskådare och tidiga semesterfirare.
Kofferten var den sjuttionde (70) som lämnades in på bara några timmar. Ägaren till denna koffert stoppade kvittot CT 1945 i fickan och försvann i folkmängden. Han tog förmodligen nästa tåg till London.
Elva (11) dagar senare, alltså den 17 juni, lade en tjänsteman på Brightons järnvägsstation märke till en obehaglig stank och öppnade kofferten. Han ryggade tillbaka för den fasansfulla syn som mötte honom. I denna låg en kvinnobål inslagen i brunt papper och omlindad med ett persiennsnöre.
En omedelbar kontroll av andra järnvägsstationers effektförvaringar, ledde till att man på stationen i Kings Cross i London hittade en resväska med mordoffrets avskurna ben. Väskan hade blivit inlämnad den 7 juni.
Vad hade då hänt med huvudet och armarna? Ingen vet detta med säkerhet?
Den 10 juni fann ett promenerande par ett kvinnohuvud i en pöl på stranden. Otroligt nog lät de huvudet ligga kvar, utan att tala om detta för någon. När polisen någon månad senare förhörde paret, förklarade de att de trodde att det tillhörde ett självmordsoffer, som hoppat från klipporna. De trodde också att att polisen hade slängt kvarlevorna i havet.
Vid obduktionen kunde det fastställas att mordet hade skett omkring den 30 eller 31 maj. Offret hade varit en frisk ung kvinna mellan 21 - 28 år gammal. Hon hade varit ungefär 170 cm lång, hon hade vägt 54 kg samt väntat barn. Man hade inga andra upplysningar som kunde identifiera henne.
Polisen utgick ifrån att mördaren antagligen var en gift man i högre samhällsställning och som hade haft ett förhållande med kvinnan.
På en av de bruna pappersbitarna upptäckte polisen slutdelen av ett ord skrivet med blåpenna. Stavelsen FORD var lätt att känna igen och bokstaven före kunde ha varit ett D eller ett L.
__________________
Senast redigerad av Skaraborg2 2009-09-02 kl. 20:48.
Senast redigerad av Skaraborg2 2009-09-02 kl. 20:48.