2009-09-01, 14:39
#1
Helt oplanerat, samlades Sebbe & Rocky i mitt hood. Va tänkt från början att Sebbe skulle ta me sig lite braja, men Rocky passade på att ta me sig även svamp, lustgas, & LSA-frön. Rocky är den som är utan tvekan mest erfaren av oss när det gäller psykedelia, så han skulle ”guida” mig genom trippen, om jag nu skulle svampa. Jag hade sedan tidigare funtat på att käka svamp, men att det skulle bli så snart, och såhär års (vinter) räkna jag inte me. Nåväl, efter lite CS-lirande, snack & flum, bestämde jag mig för att käka svampen. Klockan var runt 7 på kvällen. Rocky serverade mig svampen, 3.5gram, som jag käkade upp utan problem (syftar på smaken, ty alla har sagt hur äcklig svampen e, men jag har käkat bra många maträtter som varit äckligare!). Tidigare diskuterade vi en del hur mycket svamp skulle va en lagom dos för mig, 3.5 gram blev det, för att jag ville inte sakta, steg för steg, uppleva psykedelian, utan ville sätta gasen i botten på en gång. Nu till själva trippen.
Vi gick strax efter ut, för att ta en promenad ute i naturen. Rocky tog med sig pipan & brajan, samt lustgaspatroner, ballonger o det som behövs för att blåsa upp dessa. Vi gick via skogen, ner till mälaren. Under den tiden var jag nyfiken på vad som skulle hända, och hur det skulle kännas. Nere vid mälaren ville jag att vi skulle knata ut på isen istället, för känslan e så härlig att va ute mitt på ett stort, vitt fält, med trädtoppar vid horisonterna & en mörk himmel. Kände för att lägga mig ner en stund o beundra himlen & utsikten. Efter att jag gjort det, rekomenderade jag Sebbe & Rocky o göra det samma. Efter en stund blundade jag. Då märkte jag att svampen e på G, ty jag såg ett mörkblått rutmönster. Jag önskade att det vore sommar, för man skulle kunna ligga där i evigheter o bara titta & drömma, men vi gick ganska snart upp, för att inte bli nerkylda. Nu va det dags för brajan! Vi gick mot stranden, upp på en brygga & förbi en båtklubb, för där fanns det lampor. Rocky började ta fram utrustningen. Under tiden gick jag runt lite och glodde på allt, lite smålycklig över faktum att man blivit påverkad. Efter en stund checkade jag ifall Rocky hade tagit fram allt. Han har precis börjat packa upp! Lite otålig, i väntan på brajan, återgick jag till att glo på sakerna runt omkring mig. Jag beundrade hur stark lyktan var, hur fina träden & deras skuggor var, inte minst det intressanta mönstret som alla dessa fotsule-avtryck bildade över snön. Nu har det gått ett bra tag, så nu lär Rocky ha all röka framme. Men ikke! Då insåg jag att min tidsuppfattning hade mer eller mindre försvunnit! Jag frågade, Hur länge har vi stått här egentligen? Rocky svarade: Haha, du låter precis som man gör när man e beng! Var bara att hålla med. Äntligen var utrustningen framme, Rocky & Sebbe började röka, för att sen ge mig en smakbit. När jag satte pipan i munnen blev jag förvånad av hur pass skarp dess kanter & textur var! Jag provade blåsa lite lätt, men kände att jag skulle klara mig bra utan nån braja ikväll. Fick en obehaglig smak av aska dessutom. Rocky & Sebbe fortsatte röka på som fan, medan jag gick runt dem o småfnissade. Jag kom tänka på hur knäppa vi måste se ut, ifall nån skulle se oss! Jag sa det till kompisarna, o vi började garva som fan åt denna tanke!
Eftersom att det var ett bra tag sen vi käkade nåt sist, började hungern smyga sig på. Jag tänkte att om vi skulle hinna dra förbi pizzerian så e det bäst att vi drar dit nu. Jag föreslog detta, Rocky sa att jag fick själv bestämma vad vi skulle göra ikväll, eftersom det e jag som har den starkaste trippen av oss. Va lite svårt att fatta några beslut, jag ville bara vandra runt utan mål o mening o njuta av allt jag såg, men samtidigt tänkte jag att det e bäst för allas skull att vi drar o käkar, och så blev det.
Innan vi lämnade sjön helt ville jag dock gå ut mitt på isen en gång till. Vi gick ut, jag tog täten – va nästan så jag sprang! Väl ute kom vi på att i Sebbes ficka har vi en platt ficklampa. Vi tog fram den, tände, och viftade lite, för att se ifall jag skulle se några tracers (som Rocky sa att han brukar se när han e svampad). Jag såg dock inga sådana. Nån föreslog att man borde hålla upp lampan, och snurra runt. Jag provade, och rekommenderade kompisarna göra det samma. Fifan va vi e knäppa som e mitt ute på sjön en vinter-lördagkväll och leker fyr, tänkte jag o började flabba åt tanken! Nä, nu va det bäst att vi drog, annars skulle inte vi hinna till pizzerian. Plötsligt kom jag på att vi hade me oss lustgas! Att prova den medan man fortfarande var därute kändes som ett måste! Rocky började ta fram utrustningen för det, vilket tog evigheter! Äntligen framme. Andades in – smakade som vitlök fast i gasform. Efter det började Rocky & Sebbe gå vidare, medan jag stod stilla o blundade. Det blåa rutmönstret jag såg tidigare blev skarpare & fick klarare färger. Sekunden efter började det dyka upp röda kvadrater i rutorna, rutorna blev allt mindre, tills de nästan förvandlades till mikroskopiska fraktaler, för att sen explodera i ett färghav. Ungefär som de snyggaste datorgrafik effekterna man kan få. Jag skulle gärna stå kvar där (ännu bättre ligga ner) och njuta av skådespelet, men jag öppna ögonen o knatade efter kompisarna. Likt som efter mycket alkoholkonsumtion va det svårt att hålla balansen, och man fick tänka för att sätta den ena foten framför den andra och på så vis gå framåt. Att snön va ganska djup gjorde inte saken lättare.
Vi fortsatte hemåt, och försökte hinna till pizzerian. Minns att jag ett flertal gånger frågade hur mycket klockan var, men lyckades aldrig få nån uppfattning om tiden. Efter att ha gått en del i uppförsbacke årkade jag inte vidare och satte mig ner under en balkong på en villa, för att vila. Då satte Rocky på mig hans hörlurar, och slog på en låt från sin MD. Musiken kändes avslappnande, och man kände för att sitta kvar där man va en längre stund, men återigen fanns det ingen tid till att njuta & slappna av. Kändes som att man hela tiden var på väg, fortare o fortare, men ändå aldrig kom nånvart. Efter ännu en stunds knatande (i uppförsbacke) va vi framme vid min lägenhet. Vi sket i pizzan, och började gå upp för trapporna till dörren. Jag hade fortfarande lite balanssvårigheter och fnissade åt det mesta. Väl uppe, efter en tids letande efter nyckeln och försök att få in den i nyckelhålet, gick vi in på mitt rum. Jag var trött som fan, kändes som att man bestiget ett större berg typ. Slängde kläderna på golvet, hoppade in i sängen o blundade. Nu såg jag ett liknade mönster som tidigare, förutom att kanterna inte var lika skarpa, dock fanns det en stor, grön, pulserande bubbla ”mitt på skärmen”. Nu va det dags för lite musik. När jag slog på skärmen så kändes den superbright, som att titta i ett tänt lysrör! Va svårt att hitta de mp3z man ville slå på, fick koncentrera mig som fan. När väl musiken kom igång, förväntade jag mig att jag skulle uppleva den helt på nytt, i total glädje o harmoni, precis som jag läst från andras tripprapporter. Jag lyssna en kort stund, för att sen börja titta på sakerna i rummet, prata lite med golvet, titta under bordet, skratta åt dammråttorna lite, utforska rummet. Jag njöt inte av musiken, den kom in i ena örat, gick ut genom det andra. Snart kom jag på att jag var hungrig, och att kompisarna åsså va det, så jag föreslog att vi skulle knata mot köket o lokalisera nåt ätbart. Bra ide.
Jag öppnade kylskåpet, tittade i det en kort stund – tillräckligt länge för att glömma vad det var jag ville ha. Samtidigt började Sebbe räkna upp vad som fanns som vi kunde ta fram. Jag började asflabba! (lättroad eller vad?). Rocky började åsså garva, och inom några sekunder garvade vi allihop åt produkterna i kylskåpet & varandra! Har fan inte garvat så mycket på bra jävla länge! Till slut började vi ta fram saker o ställa dessa på köksbordet. Jag brydde mig inte om va det va förnåt, bara folk fick i sig käk. Det vore gott med te & mackor. Jag kände mig för dum för att göra en så pass avancerad sak som att slå på kaffebryggaren & hälla i vatten i den, så Rocky fick hjälpa till. Kaffebryggaren kändes som en stordator med massa knappar & funktioner, som bara de som har doktorerat i fysik skulle kunna hantera. Rocky hällde in vatten i skålen, ställde den på plats. Kom på att man måste slå på strömbrytaren åsså. Inget hände. Efter en stunds felsökning kom Rocky på att han glömde hälla i vattent i själva bryggaren! Jag va då trött på jiddret, o hällde i det själv, utan att spilla alltför mycket. Då började allt fungera som det ska. Kände mig som ett geni som lyckats med det där!
Vi gick strax efter ut, för att ta en promenad ute i naturen. Rocky tog med sig pipan & brajan, samt lustgaspatroner, ballonger o det som behövs för att blåsa upp dessa. Vi gick via skogen, ner till mälaren. Under den tiden var jag nyfiken på vad som skulle hända, och hur det skulle kännas. Nere vid mälaren ville jag att vi skulle knata ut på isen istället, för känslan e så härlig att va ute mitt på ett stort, vitt fält, med trädtoppar vid horisonterna & en mörk himmel. Kände för att lägga mig ner en stund o beundra himlen & utsikten. Efter att jag gjort det, rekomenderade jag Sebbe & Rocky o göra det samma. Efter en stund blundade jag. Då märkte jag att svampen e på G, ty jag såg ett mörkblått rutmönster. Jag önskade att det vore sommar, för man skulle kunna ligga där i evigheter o bara titta & drömma, men vi gick ganska snart upp, för att inte bli nerkylda. Nu va det dags för brajan! Vi gick mot stranden, upp på en brygga & förbi en båtklubb, för där fanns det lampor. Rocky började ta fram utrustningen. Under tiden gick jag runt lite och glodde på allt, lite smålycklig över faktum att man blivit påverkad. Efter en stund checkade jag ifall Rocky hade tagit fram allt. Han har precis börjat packa upp! Lite otålig, i väntan på brajan, återgick jag till att glo på sakerna runt omkring mig. Jag beundrade hur stark lyktan var, hur fina träden & deras skuggor var, inte minst det intressanta mönstret som alla dessa fotsule-avtryck bildade över snön. Nu har det gått ett bra tag, så nu lär Rocky ha all röka framme. Men ikke! Då insåg jag att min tidsuppfattning hade mer eller mindre försvunnit! Jag frågade, Hur länge har vi stått här egentligen? Rocky svarade: Haha, du låter precis som man gör när man e beng! Var bara att hålla med. Äntligen var utrustningen framme, Rocky & Sebbe började röka, för att sen ge mig en smakbit. När jag satte pipan i munnen blev jag förvånad av hur pass skarp dess kanter & textur var! Jag provade blåsa lite lätt, men kände att jag skulle klara mig bra utan nån braja ikväll. Fick en obehaglig smak av aska dessutom. Rocky & Sebbe fortsatte röka på som fan, medan jag gick runt dem o småfnissade. Jag kom tänka på hur knäppa vi måste se ut, ifall nån skulle se oss! Jag sa det till kompisarna, o vi började garva som fan åt denna tanke!
Eftersom att det var ett bra tag sen vi käkade nåt sist, började hungern smyga sig på. Jag tänkte att om vi skulle hinna dra förbi pizzerian så e det bäst att vi drar dit nu. Jag föreslog detta, Rocky sa att jag fick själv bestämma vad vi skulle göra ikväll, eftersom det e jag som har den starkaste trippen av oss. Va lite svårt att fatta några beslut, jag ville bara vandra runt utan mål o mening o njuta av allt jag såg, men samtidigt tänkte jag att det e bäst för allas skull att vi drar o käkar, och så blev det.
Innan vi lämnade sjön helt ville jag dock gå ut mitt på isen en gång till. Vi gick ut, jag tog täten – va nästan så jag sprang! Väl ute kom vi på att i Sebbes ficka har vi en platt ficklampa. Vi tog fram den, tände, och viftade lite, för att se ifall jag skulle se några tracers (som Rocky sa att han brukar se när han e svampad). Jag såg dock inga sådana. Nån föreslog att man borde hålla upp lampan, och snurra runt. Jag provade, och rekommenderade kompisarna göra det samma. Fifan va vi e knäppa som e mitt ute på sjön en vinter-lördagkväll och leker fyr, tänkte jag o började flabba åt tanken! Nä, nu va det bäst att vi drog, annars skulle inte vi hinna till pizzerian. Plötsligt kom jag på att vi hade me oss lustgas! Att prova den medan man fortfarande var därute kändes som ett måste! Rocky började ta fram utrustningen för det, vilket tog evigheter! Äntligen framme. Andades in – smakade som vitlök fast i gasform. Efter det började Rocky & Sebbe gå vidare, medan jag stod stilla o blundade. Det blåa rutmönstret jag såg tidigare blev skarpare & fick klarare färger. Sekunden efter började det dyka upp röda kvadrater i rutorna, rutorna blev allt mindre, tills de nästan förvandlades till mikroskopiska fraktaler, för att sen explodera i ett färghav. Ungefär som de snyggaste datorgrafik effekterna man kan få. Jag skulle gärna stå kvar där (ännu bättre ligga ner) och njuta av skådespelet, men jag öppna ögonen o knatade efter kompisarna. Likt som efter mycket alkoholkonsumtion va det svårt att hålla balansen, och man fick tänka för att sätta den ena foten framför den andra och på så vis gå framåt. Att snön va ganska djup gjorde inte saken lättare.
Vi fortsatte hemåt, och försökte hinna till pizzerian. Minns att jag ett flertal gånger frågade hur mycket klockan var, men lyckades aldrig få nån uppfattning om tiden. Efter att ha gått en del i uppförsbacke årkade jag inte vidare och satte mig ner under en balkong på en villa, för att vila. Då satte Rocky på mig hans hörlurar, och slog på en låt från sin MD. Musiken kändes avslappnande, och man kände för att sitta kvar där man va en längre stund, men återigen fanns det ingen tid till att njuta & slappna av. Kändes som att man hela tiden var på väg, fortare o fortare, men ändå aldrig kom nånvart. Efter ännu en stunds knatande (i uppförsbacke) va vi framme vid min lägenhet. Vi sket i pizzan, och började gå upp för trapporna till dörren. Jag hade fortfarande lite balanssvårigheter och fnissade åt det mesta. Väl uppe, efter en tids letande efter nyckeln och försök att få in den i nyckelhålet, gick vi in på mitt rum. Jag var trött som fan, kändes som att man bestiget ett större berg typ. Slängde kläderna på golvet, hoppade in i sängen o blundade. Nu såg jag ett liknade mönster som tidigare, förutom att kanterna inte var lika skarpa, dock fanns det en stor, grön, pulserande bubbla ”mitt på skärmen”. Nu va det dags för lite musik. När jag slog på skärmen så kändes den superbright, som att titta i ett tänt lysrör! Va svårt att hitta de mp3z man ville slå på, fick koncentrera mig som fan. När väl musiken kom igång, förväntade jag mig att jag skulle uppleva den helt på nytt, i total glädje o harmoni, precis som jag läst från andras tripprapporter. Jag lyssna en kort stund, för att sen börja titta på sakerna i rummet, prata lite med golvet, titta under bordet, skratta åt dammråttorna lite, utforska rummet. Jag njöt inte av musiken, den kom in i ena örat, gick ut genom det andra. Snart kom jag på att jag var hungrig, och att kompisarna åsså va det, så jag föreslog att vi skulle knata mot köket o lokalisera nåt ätbart. Bra ide.
Jag öppnade kylskåpet, tittade i det en kort stund – tillräckligt länge för att glömma vad det var jag ville ha. Samtidigt började Sebbe räkna upp vad som fanns som vi kunde ta fram. Jag började asflabba! (lättroad eller vad?). Rocky började åsså garva, och inom några sekunder garvade vi allihop åt produkterna i kylskåpet & varandra! Har fan inte garvat så mycket på bra jävla länge! Till slut började vi ta fram saker o ställa dessa på köksbordet. Jag brydde mig inte om va det va förnåt, bara folk fick i sig käk. Det vore gott med te & mackor. Jag kände mig för dum för att göra en så pass avancerad sak som att slå på kaffebryggaren & hälla i vatten i den, så Rocky fick hjälpa till. Kaffebryggaren kändes som en stordator med massa knappar & funktioner, som bara de som har doktorerat i fysik skulle kunna hantera. Rocky hällde in vatten i skålen, ställde den på plats. Kom på att man måste slå på strömbrytaren åsså. Inget hände. Efter en stunds felsökning kom Rocky på att han glömde hälla i vattent i själva bryggaren! Jag va då trött på jiddret, o hällde i det själv, utan att spilla alltför mycket. Då började allt fungera som det ska. Kände mig som ett geni som lyckats med det där!
