Läckberg fortsätter...?! Fyrvaktaren

Att man läser olika sorters litteratur betyder inte att man är öppen för nya idéer eller intressant som person. Det betyder oftast bara att man har andra inskränkningar och andra idéer om vad som är tråkigt eller inte. Se bara på de som kategoriskt avvisar deckargenren som skräplitteratur, det är ett typiskt exempel på inskränkthet som många lider av trots att de läser mycket.

Så länge folk läser är det bra, om man lite försiktigt kan introducera lite annan litteratur för dem så är det ännu bättre annars anser jag att det är bättre att de läser Läckberg eller Dostojevskij än ingenting alls.

En person som läser både gamla och nya böcker från olika delar av världen intressantare (eller mer "intresseväckande") än en person som bara läser deckare skrivna under de senaste tre åren av samma handfull författare.

Om du frågar någon om dennes favoritböcker och vartenda en av de som nämns är bestsellers skrivna under 2000-talet och tillhör samma genre, är det då lika intressant som ett mer "varierat" svar.

Med detta säger jag dock inte att personen som har det mer "varierade" svaret nödvändigtvis är intressantare, bara att just den detaljen med personen är det och att den detaljen kan tolkas som ett plus, beroende på vad man själv har för smak.
Det kan jag inte hålla med om. Världen hade varit en bättre plats om folk slutade läsa religösa skrifter och aftonbladet.

sorry, det är bara min internetpersonlighet, IRL är jag en trevlig prick som dock fortfarande inte gillar dåligt skrivna deckare som innehåller snaskiga mord
och pinsamma persongallerier och som bara syftar till att tilltala människors sämsta sidor.

Och varför använder du i typ alla dina poster, jag tolkar det som att du saknar ordförråd, du kan helt enkelt inte uttrycka dig på ett bättre sätt, typiskt exempel på någon som läser billiga deckare.

See what I did there?

Fy fan!

Jag bara måste lägga på mera ved på brasan:

http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelnin...apengarNyheter

Det är en satans massa pengar

Som svar på det vill jag citerar ett par av kommentarerna på di: "Alla som med vassa pennor förmår oss läsa läsvärd litteratur ska givetvis ha betalt för sin förmåga" och "är man en intressant, bra,duktig m.m författare kan man också sälja böcker vilket resulterar i inkomster."

Mm... fast jag hade inte startat den här tråden om jag hade tyckt att CL var en "intressant, bra, duktig mm författare". Jag tycker det vore skäligt om hon fick betalt efter sin förmåga, dvs. lagom för att ha råd med ett radhus i en förort till Säffle.

Tänkte inte på det .

Med tanke på trådstarten så trodde jag att du var mer inne på att hon skulle ha råd med ett tält på en soptipp än ett radhus i säffle .

Trådstarten

Förlåt om denna post inte hör hemma i denna del av Litteratur delen men nu är det såhär att jag har tänkt att börja läsa Camilla Läckbergs böcker och jag vet inte direkt om man måste läsa dom i en speciell ordning eller om det går bra att läsa dom i vilken ordning som helst? Isåfall vilken ordning kom dom ut. En kompis tipsade mig om hon så måste ta och plöja igenom dom nu under semestern

CL är inte bara en medioker författare.
Hon är dessutom etta på bollen när det gäller publicitet. En kollega skulle seriöst intervjua henne om hennes korsordslösande (ett vanligt grepp i en viss bransch) och 10 av 10 kändisar ställer upp pga av att de löser just (gärna svåra) korsord.

Det närmaste C kom i den vägen var att hon hade en adoptivbror som var något så när fena på sudoku.

Den intervjun blev – ja, inte den bästa av alla de kollegan gjort.

Ja, då har man läst Läckbergs senaste alster, Häxan, en rappt berättad historia med de sedvanliga Läckbergska berättarknepen. Ett trettio år gammalt mord blandat med ett nutida mord och så en historia från 1600-talets Bohuslän. Den är lättläst och Läckberg har en hyfsad vardagsrealism inbäddad. Men...

Uppenbarligen vill hon få cred från innerstadseliten för de politiska ställningstaganden som görs är ett multikultikrameri värdigt en kärleksdemonstration i Stockholm. En för historien egentligen oväsentlig brand på en flyktingförläggning vävs in. Och minsann, till följd av branden överträffas de vildaste förväntningar man kan ha på mänsklig solidaritet. Det är ingen hejd på människokärleken och en av flyktingarna blir senare hela traktens hjälte. Naturligtvis kopplas branden samman med Sveriges Vänners framgångar i opinionen. Det är så nordkoreanskt övertydligt att det blir löjligt. Och faktiskt blir jag förvånad för Läckberg är allt annat än dum om än en medioker författare.