Svensk musik suger!

Just "Män Utan Kvinnor" är nog min favoritplatta med honom, tillsammans med "Eggen" och Club Zebra". Visst upprepar han sig mycket (det så frekventa man-kontra-kvinna-temat skäms han ju själv lite för), men ibland slår han onekligen huvudet på spiken. Själv ser jag inte direkt någon skada i att repetera sig så länge man gör det med viss variabel. Om man kan omformulera något på ett bättre, sannare, ärligare sätt är det ju av godo. En slags uppdatering. Somliga skriver allt direkt utan redigering, Dylan tex. andra över en 35-årsperiod.

Jag menar, ponera att du släppt en platta en gång i tiden. Just de ord du valde då i det skedet av livet är dokumenterade, arkiverade och förevigade. Jisses vilken ågren man skulle ha om man sedan upptäcker att det där kunde jag ju ha gjort fan så mycket bättre, varför insåg jag inte det då.

Man kan nog förbise upprepningarna för däremellan dyker de där pärlorna fortfarande upp.

Jag drömmer ibland om Den Vassa Eggen i en nyinspelning, utan det där syntetiska 80-talsljudet som jag aldrig riktigt gillat. Låtarna är fantastiska däremot.

Jag gillar Lasse Halapis medverkan på Män Utan Kvinnor. Skivan skiljer sig produktionsmässigt från det mesta Lundell gjort. Och Fullt Ut är fantastisk!

Man kan nog förbise upprepningarna för däremellan dyker de där pärlorna fortfarande upp.

Jag drömmer ibland om Den Vassa Eggen i en nyinspelning, utan det där syntetiska 80-talsljudet som jag aldrig riktigt gillat. Låtarna är fantastiska däremot.

Jag gillar Lasse Halapis medverkan på Män Utan Kvinnor. Skivan skiljer sig produktionsmässigt från det mesta Lundell gjort. Och Fullt Ut är fantastisk!

Och sen medverkar inte Bark vilket är ett plus enligt mig då han är en rätt tråkig gitarrist. Svårt att göra så mycket med många av Ulfs låtar iofs, inte särskilt melodiösa eller spännande att arbeta med kanske.

Ja skivan är unik för Lundell. Introvert och troligen den minst kommersiella. Dessutom humoristisk (Babywriter, Party). En av hans egna favoriter f.ö.

Fast Omaha är inte långt efter. En klar höjning rent musikaliskt från föregångarna Ok Baby OK, Högtryck och Lazarus. Polska, country, ballad, rock, pop, stor variation med intressanta arrangemang. Texterna handlar inte heller om det vanliga. Ist. för piedestalsfilosofin om kvinnan som frälsning sjunger han om sin gamla hund, dåligt väder, 60-årskris, Gud, m.m. Åldrandet har gjort honom gott verkar det som.

Jag lyssnar bra mycket hellre på originalen är en bleka kopior. Även om jag inte så överförtjust i dem du nämner så är de hästlängder bättre än Ulf Lundell. Jag identifierar mig inte med de artister jag lyssnar. Jag gillar musiken de producerar.

Det är en stor jävla myt att Sverige är förbaskat bra musikland. Tyvärr tycks de flesta ha gått på den.

Jag vet inte om jag tycker att Sverige är ett förbaskat bra musikland (var nog bättre förr). Cornelis är utan tvekan en låtskrivare i världsklass. Han gör svenska språket vackert.

Sveriges jazzscen var ganska omtalad en gång i tiden:

Monica Zetterlund, Arne Domnérus, Rune Gustavsson, Georg Riedel, Bengt Hallberg, Jan Allan, Lars Gullin, Jan Johansson, Janne Schaffer.
Idag har vi Ulf Wakenius som bl.a. ingick i Oscar Petersons kvartett.

Roffe Wikström har spelat med Albert Collins, Charles Brown, Roy Brown mfl.

Finns flera klassiska kompositörer/tonsättare som är internationellt kända: Allan Pettersson, Peterson-Berger, Willhelm Stenhammar, Lars-Erik Larsson

Det är jävligt stora ord - för att inte säga rent idiotiska - att påstå att "tyvärr har alla gått på myten om ett bra musikland". Finns otaliga exempel varav en hel del nämnts i föregående inlägg på varför Sverige är ett bra musikland. Att försöka nedvärdera folk för att de skulle ha "gått på" nåt är utomordentligt löjligt.

Sen om man väljer att lyssna på musik från Brasilien, Indien, Nigeria eller whatever får väl stå för en själv. Men det är en ytterligt fånig för att inte säga elitistisk inställning att på det sättet försöka ställa sig över andra som gillar svensk musik. Eller är det nåt högtravande sätt att verka bättre för att man försöker vara exotisk?

Brasilien och Nigeria my ass. Gainsbourg bättre än Lundell? Ja det kan man ju tycka. Själv påstår jag motsatsen.

Jag tycker att tidningen Pop kom fram till något väsentligt när de skulle ranka de 100 bästa skivorna någonsin för sisådär 15 år sedan. De hade inte med en svensk artist på den listan.

Kan någon förklara vad som är bra med svensk populärmusik?

Nu finns det en risk att jag kommer få dig att verka rätt dum, men låt det bli så.

Haha, du tror alltså att jag enbart lyssnar på engelsk musik eftersom jag tog upp det exemplet. Det har varit USA som har varit jämförelsen i tråden. Det var därför jag gjorde den jämförelsen. USA är överlägset världens bästa musikland, både idag och historiskt, men det innebär inte att det är bara är i USA det görs bra musik. Det trodde jag att det fanns dem som fattade. Jag har absolut inte begränsat mig till USA. Det är din rätt idiotiska och dumma generalisering av mitt inlägg.

Jag är ett stort fan av afrofunk och lyssnar gärna på musik från Etiopien och Nigeria. Brasiliansk tropicalia slår allt som görs i Sverige. I Frankrike finns det en musikkultur som är förbaskat mycket bättre än den svenska (kom inte och påstå att Ulf Lundell är bättre än Serge Gainsbourg). Indien slår Sverige musikaliskt.

Det bor fortfarande nio miljoner invånare i detta land. Det säger väl sig självt att vi är ett pyttelitet musikland. Du argumenterar mot det med att jag bör lyssna på musik som är på svenska. Varför det? Svenska språket är inget jag tycker är särskilt vackert och de fåtal svenska akter jag gillar sjunger faktiskt på engelska. Jag lyssnar heller inte på musik för att ha höra bra texter, då läser jag hellre poesi. Jag lyssnar på musik.

Jag tycker synd om dig...