Sverige anskaffar Archer

Men stridsvagn S var byggd för vikten och kraften från början. Stridsfordon 90 är utvecklat för en vikt kring 20 ton och för en 40mm aKan.
Nu är inte jag avogt inställd till en bandkanon, men jag är rätt övertygad om att 77AD och BD(Archer) (och förhoppningsvis kommande CD, Archer 2) är den typ av system som Sverige behöver som ryggrad i Artilleriet. Billiga att producera, billiga att bemanna, billiga att driva, billiga att underhålla och med god eldkraft och snabb förflyttning såväl på små som stora avstånd.
Jag vill gärna se Bandhaubitsar för ödemarkskriget i norra norrland, men först en ordentlig förbandssättning av 48 Archer och en beställning av Archer 2.
För det mesta krig som vi kan förvänta oss att föra på Svensk mark tror jag att Archerkonceptet är alldeles ypperligt väl lämpat.
Men som med det mesta annat, går det inte med våld, så använd en större slägga.
Ska vi utradera ett fientligt brohuvud så behöver vi en storslägga att sätta in och då tror jag att det kan vara på sin plats med raketartilleri. Inte istället för Archer, Eldrörsartilleri är så mycket mer dynamiskt och ekonomiskt än raketartilleri, men som komplement.
Förmågan att utradera kilometerrutor på kort tid kan inte underskattas och den förmågan kan inte aldrig så många Archer erbjuda, men tredje pansardivisionens Salvpjäsbrigad skulle mycket väl kunna det (Ja, jag har lite storhetsvansinne, men sug på orden; Tredje, Pansardivisionens, Salvpjäsbrigad! När läste du tre vackrare ord?).

Det här med försäljning och pris, är det inte ganska avlägset att sälja dessa 24 pjäser och inga fler. Det räcker ju bara till två bataljoner. En försäljning torde väl förutsätta att man får med dessa 24 på köpet samtidigt som man köper X antal ytterligare?

Men nu är det 24 pjäser som man beställt utan köpare, givetvis går det att tillverka fler, men då i en uppdaterad form. Dumpern som utgör grunden till Archer har slutat att tillverkas av Volvo, så man får ta en ny Dumper ur deras produktprogram.

Utanför Sverige så är det vanligt att en artilleribataljon omfattar minst 18 st pjäser.

Som jag tidigare påpekat så är nya M109A7 byggd på ett chassie från stridsfordonet Bradley, så det skulle nog inte bli några problem med stridsfordon 90 som grund för en bandpjäs.
M109A7 väger 35 ton, men är anpassad för en maxvikt på 50 ton om man vill uppgradera fordonet i framtiden.

Inte i den senaste upphandlingen. Blev nog betydligt billigare att bygga en snarlik inhemsk kopia av FH77B.

Och vilka länder såldes dessa produkter till? Jämför du pansarskott och granatgevär med komplexa system såsom Archer. Norge hoppade av Archer affären efter ett litet fint erbjudande från USA gällande just M109.

Nej, Norge hoppade av då man inte var nöjd med prestandan. Norge ska ersätta sina M109, och ska knappast köpa nya sådana system av USA. K-9 Thunder lär bli Norges nya artilleripjäs, som då ligger i absoluta toppskiktet gällande moderna självgående pjäser.

Är inte K-9 Thunder en föredetting inom modern artilleri??

På vilket sätt då, K-9 är en av världens absolut modernaste artilleripjäser.

Ja fördelen med volvodumpern är väl räckvidden och hastigheten.
Det fanns ju CV90-prototyp med 120 mm kanon vilken iofs är mindre än en 155 mm haubits men en vikt upp mot 30 ton borde inte vara något problem för vagnen.

Men som sagt, banddrivna pjäser verkar vara det som gäller när det ska shoppas.

Problemet med M109A7 är att den (enligt den data jag sett)
dels kommer att bli världens dyraste artilleripjäs
och dels att den kommer att vara den "nya" självgående pjäsen
i hela världen som har lägst pjäsprestanda.

Det som dock vore möjligt är att ta fram en ny version av CV90
och montera dit det tyska AGM-tornet.

AGM har hittills integrerats på MLRS (baserad på Bradleychassit)
och Donar (baserad på ASCOD-chassit).

Så visst går det att få hygglig pjäsprestanda på ett vidareutvecklat CV90-chassi.

Sverige kommer aldrig mer sätta 500.000 man på fötter.