Sverige anskaffar Archer

Skall man skjuta artilleri mot fartyg (vi får för enkelhetens skull anta att kustförsvar handlar om det) måste eldledningen och ammunitionen anpassas. Effekten på 15.5 cm duger bra, men vad är skjutavståndet?

Det kustartilleri som inte längre riktigt är effektivt och meningsfullt (bland annat för att det är lätt att bekämpa, relativt sett) sköt med stålgranat och direktriktat och efter att man plottat fartygets kurs och hastighet siktade man där man beräknade att fartyget skulle vara. Man sköt också sk "flackbana", så ett mindre fel i höjd kunde ändå innebära träff. Felberäkning av hastigheten innebar miss, om målet inte var stort.

Nu kan man tänka sig att man kan använda målsökande projektiler (sjörobot är en sådan) men skall man sänka eller skada ett fartyg med indirekt riktad eld måste man ha en projektil som är tillräckligt målsökande för att träffa. En nära träff till sjöss får inte riktigt samma effekt som en "nära träff" får i truppansamlingar.

Nu kan man ju tro och tänka att med modern eldledning, trolleriradar och perfekt information i övrigt bör man kunna träffa, men då skall man också inse att poängen med (till exempel) Archer, men allt landartilleri är att kunna gå fram mycket snabbt, skjuta ett lag och sedan försvinna snabbt som en värnpliktigs avlöning. Man vill dock INTE ställa sig så man ser målet, ifall målet (eller målets kompisar) är onda, illvilliga och har egen, lika bra pang.

Därför behövs ammunition av typen "fire&forget", och det är naturligtvis så att ammunitionstillverkare försöker ta fram sådan specifikt för sjömålsbekämpning.

Det går å andra sidan inte att klara långa skjutavstånd med konventionellt eldrörsartilleri. Dessutom är styrt raketartilleri betydligt mer kostnadseffektivt än styrda granater.

Motviljan mot raketartilleri ligger i att Sverige har noll kompetens inom detta område, liksom så mycket annat av militärteknisk natur. Ur en historisk synvinkel så är Sveriges militära förmåga relativt omvärlden idag lägre än vad den var 1939 efter 1925 års försvarsbeslut, för efter 1925 års försvarsbeslut så beslöt sig inte riksdagen för att göra om krigsmakten till en kolonialpolis utan nöjde sig med att svälta den för att visa hur progressiv och fredsälskande man var. Idag finns det bara kolonialpolisofficerare inom krigsmakten, och de har en kolonialpolisiär attityd till modern krigföring, eller brutalare sagt, de är självmordskandidater utan att förstå det.

Ett av de trick som Archer gör på övningar är att lura jagande stridsvagnar från motståndargruppen ut på marker som inte bär för dem, men där Archer inte har några problem att ta sig fram.. Särskilt på vintern där snön döljer vattendragen.

Kompetensen finns nog. Det är kompetensen på politisk nivå som brister.

Vi behöver både rakart och 155 mm haubits. Båda ska vara självgående med god terrängförmåga.

En mix av Archer och HIMARS på divisionsnivå samt en mix av Archer och tung GRK på brigadnivå ska det vara. Man borde även titta på dumperlösningar för ammunitionstransporterna mm. Gärna med containerlösning. HIMARS kanske kan integreras på dumper?

Edit: Nu skiljer sig ju terrängförhållandena men en lärdom av det pågående kriget är ju att artilleriets uthålliga eldkraft är mer beroende av antalet underhållsfordon, och deras terrängförmåga, än av antalet pjäser.

Så du mener at en Archer på 30 tonn og 3 aksler har mindre marktrykk enn en Strv 121 på noe over 60 tonn med brede belter og 7 løpehjul på hvert belte. Kan nevne at Strv 121 har et marktrykk på 0.83 kg/cm2. Hva har Archer sa du?

Du får skilja på marktryck, maxtryck, totalvikt och axeltryck. Problemen i Norge berodde på, tror jag, totalvikten.

Vid lös mark så spelar inte marktrycket per kvadrat så stor roll eftersom det sjunker oavsett tryck. Archers hjul ger däremot flytförmåga vilket gör att marktrycket minskar ju djupare däcket sjunker.

Och vad gäller bandfordon så är det den nedåtriktade kraften per bärhjul som gäller.

Givet midjestyrningen, 6x6 och de stora och breda däcken så är det inte omöjligt att dumperlösningen är det bästa för Sverige, då givet någorlunda markbärighet och grovstammig skog. Låt vara att MAN 8x8 kan vara det bästa för specifikt södra Sverige och Gotland. Bandgående artilleri ska vi nog inte ha.

Det är väl en sambeställning med Norska försvaret. De har oxo beställt ett gäng, ngt färre har jag för mig. men gör ju att st priset sjunker

Borde väl inte krävas särskilt många nobelpris i krigsvetenskap för att utveckla en sorts Excalibur-granat anpassad för sjömål samt att utveckla motsvarande "app" till Archer et al?
Tung GRK, menar du motsvarande dagens bandvagnar (2*120 mm) eller handlar det tyngre grejer (som ex ryssarnas 200+ mm-grk)?

Problemet är att sjömålsgranaten måste vara "äkta målsökande" ifall den skall skjutas från en haubits. Excalibur styr mot en punkt i rummet, inte mot ett rörligt mål, så den principen passar inte så bra. Belysa målet kan man också tänka sig, men då krävs någon plattform för detta.

Men eftersom Bonus/Nexter klarar rätt bra att pricka stridsvagnar bör man givetvis kunna lösa detta öven för sjömål. Att förse pjäserna med rätt dataöverföring och programvara för att ladda parametrar till granaten kan inte vara svårt.

Angående kompetens så var det väl försvaret som sa att det räckte med 24 st ARCHER. Men det gör ju inget då med ditt resonemang är att artilleriet inte är beroende av antalet pjäser. Utan mer underhållsfordon och deras förmåga. Då ARCHER motsvarar ca tre standard artilleri.

Men ARCHER är inte känd för sin uthålliga eldkraft. Utan mer att skjuta några skott och byta position. För att sedan betydligt tidigare än andra åka till en ammunitionsbärare som består av en lastbil. Kan hålla med om att brigaderna kan behöva ett mindre antal dumpers som ammunitionsbärare. För att minska ett av problemen som ARCHER har med sitt lilla magasin bestående av 18 standard granater.

Vad har du emot artilleri med bandfordon. Båda våra grannländerna har sett fördelar med K9. Där Norge även ha köpt ammunitionslastare i form av bandgående K10 som kan fylla två K9 på bara några minuter vardera. Så i vårt norra del anser jag att behovet av ett artilleri som har mer elduthållighet, längre räckvidd och även klarar av att skjuta billigare granater.

Det finns faktiskt inhemska artillerister som ser fördelar med kommande K9A2 som kommer att bli helautomatiskt, betydligt längre räckvidd etc. För ett framtida artilleri vi kan behöva.
https://www.shephardmedia.com/news/l...uropean-debut/

Men nu får vi nöja oss med att kommande ARCHER II på lastbil får förhoppningsvis några av dess förbättringsmöjligheter som finns. Att dessa sedan kommer att tillföras divisionsartilleriet gör att det är ingen nackdel med lastbil.