2009-08-17, 22:23
#1
Drog: Cubensis
Dos: Ungefär 3g.
Tidigare erfarenheter: Bl.a. lägre doser svamp och cannabis.
6ans utbud, en fredagkväll med svampen
Det är fredag kväll, klockan har nyss slagit elva och på mitt köksbord står en mugg och sjuder. I muggen ligger, utöver vattnet, vad jag tror är 3 gram cubensis. Svamplukten gör sig påmind. Det här ska bli min femte tripp. Tidigare har jag som mest intagit 2,5g i goda vänners sällskap. Den gången kändes trippen lätt, idag vill jag ha mer. Mer visuellt. Mer spänning.
I väntan på att mitt te ska svalna slår jag på tvn. Jag hittar ingenting jag fastnar för. Klockan tolv börjar en gammal film med Adam Sandler. Jag låter tvn stå på och silar bort svampen från mitt te. Det är svalare nu. Det smakar godare än när jag druckit svampte tidigare. Jag sveper innehållet i muggen. Sedan sköljer jag ner svamparna med lite vatten. Man vill inte slösa.
Efter inte allt för länge slår klockan tolv och filmen börjar. Jag ligger i sängen. Min mage verkar inte vara lika förtjust i svampen som jag är. De aktiva ämnena i svampen börjar påverka min hjärna vid det här laget. Det pirrar i kroppen. Väggarna börjar andas. Jag känner mig sjösjuk. Sjösjuk, men mest pissnödig. På vägen till toaletten känner jag att motoriken inte är på topp. Inte så att jag känner mig klumpig, men något finlir är det inte tal om. Mitt badrum är litet och saknar fönster. Ingenting jag normalt stör mig på, men just nu känns det väldigt klaustrofobiskt och jag stannar inte längre än nödvändigt.
Jag känner en viss lättnad när jag beger mig tillbaks till sängen. Illamåendet håller i sig. Jag lägger mig i sängen, sätter på mig mina hörlurar och trycker på play. Att ligga i sängen, blunda och lyssna på musik har varit en favoritsysselsättning när jag trippat hittils. Avslappnande, samtidigt som det har gett trippen ett sorts djup. Idag är avslappnande fel ord för att beskriva det. Det är för intensivt. Jag stänger av mp3spelaren och koncentrerar mig återigen på tvn. Adam Sandler springer runt och leker pappa. Han tror att han är mogen. Jag trodde att jag var mogen. Jag vet inte exakt vad som hände, vad jag tänkte eller vad jag såg vid den här tidpunkten och några timmar framåt, men jag ska försöka sammanfatta det så gott det går.
Jag fattar ingenting
Trippen blir mer och mer intensiv. Jag stänger av tvn och sätter på mig mina hörlurar igen, det tar ett tag innan jag listar ut hur man får igång mp3-spelaren och ena hörselsnäckan ramlar ur örat. När jag stoppar in hörselsnäckan känns örat konstigt, intressant. Sedan känner jag på näsan. Den känns plastig. Sen munnen. Vad var det man använde munnen till nu igen? Det var något viktigt. Jag kan bara inte komma på vad. Vad irriri.... irririri.... irrirri... vad iririri... irriterande! Att jag fick det rätt på femte försöket stämmer nog inte, inte på långa vägar, men jag lyckades till slut.
Däremot var munnen fortfarande ett mysterium. Jag vet att munnen är till för något viktigt, något livsnödvändigt. Tanken om att jag glömt en funktion som är nödvändig för min överlevnad ”irriterar mig”. Jag önskar att mina vänner var här, kanske skulle de kunna förklara för mig. Jag fattar ingenting. Det senare skulle bli ett mantra som skulle upprepas många gånger denna natt. Jag fattar ingenting. Jag känner mig ensam. Jag börjar få panik. Jag vill skrika, men vet innerst inne att det inte är en bra idé. Jag tänker att det är den här sortens panik som utlöser psykoser. Jag blundar och försöker slappna av, men jag kan inte. Vad var det munnen var till för nu igen? Nu vill jag att trippen ska vara över. Jag försöker byta kanal men dosan har så många knappar, vilken är rätt? Till slut lyckas jag hitta rätt knapp. Fyran visar en deprimerande, grå, film. Ettan har sändningsuppehåll. Tvåan visar testbild. Återigen måste jag gå på toaletten. Jag tittar ner över kroppen, allt under bröstkorgen har försvunnit. Jag lyfter på täcket. Ah. Där är resten av kroppen. Jag beger mig mot toaletten.
På toaletten får serietidningarna som ligger på golvet liv. Mönstrena på väggarna formar ansikten. Demoner. Inte så att jag blir rädd, men ett visst obehag infinner sig. Nu vill jag tillbaks till sängen, men hur var det man tog sig ut nu igen? Jag fattar ingenting. Efter en stunds funderande listar jag ut att man tar sig ut genom dörren...
Väl i sängen lyckas jag fastna med foten i täcket när jag ska lägga mig, men tar mig loss ganska omgående. Sedan har jag problem med att lägga kuddarna till rätta. Mönstrena på täcket börjar blöda och jag trasslar in mig i mina hörlurar. Efter att återigen misslyckats med att lista ut mysteriet med munnens syfte slår jag på tvn.
Det är knightrider. David Hasselhoff är i ett rum där det verkar vara någon sorts orgie och möblerna är gjorda av nakna bröst. Filmredigeringen känns ovanligt modern. Det klipps hit och dit och det är omöjligt att förstå handlingen. Men slutet gott allting gott antar jag. Det blir reklam. Nästa program är Xena. Det är helt omöjligt att förstå även detta program. Den ena är den andra och den tredje är sig själv men i sin ungdom. Det får mig att tänka på åldrande. Tid. Jag kan inte greppa konceptet. Ännu en mun med okända funktioner. Allt känns hopplöst. Vad händer om jag somnar? Hur tar jag mig vidare? Jag fattar ingenting. Vad är munnen till för?
Till slut har även Xena lyckats rädda dagen och eftertexterna visas. Trippen avtar. Äntligen tillbaka i verkligheten. Äntligen.
Jag antar att detta var en så kallad snetripp. Om än en ganska mild. Det blev lite för intensivt för min smak och jag var verkligen inte beredd på det, men jag är inte avskräckt från att trippa. Jag ångrar inte att jag åt svamp den kvällen. Jag är en erfarenhet rikare, och det är väl det livet handlar om? Men nästa gång blir det nog bara 2g om jag är ensammen.
Dos: Ungefär 3g.
Tidigare erfarenheter: Bl.a. lägre doser svamp och cannabis.
6ans utbud, en fredagkväll med svampen
Det är fredag kväll, klockan har nyss slagit elva och på mitt köksbord står en mugg och sjuder. I muggen ligger, utöver vattnet, vad jag tror är 3 gram cubensis. Svamplukten gör sig påmind. Det här ska bli min femte tripp. Tidigare har jag som mest intagit 2,5g i goda vänners sällskap. Den gången kändes trippen lätt, idag vill jag ha mer. Mer visuellt. Mer spänning.
I väntan på att mitt te ska svalna slår jag på tvn. Jag hittar ingenting jag fastnar för. Klockan tolv börjar en gammal film med Adam Sandler. Jag låter tvn stå på och silar bort svampen från mitt te. Det är svalare nu. Det smakar godare än när jag druckit svampte tidigare. Jag sveper innehållet i muggen. Sedan sköljer jag ner svamparna med lite vatten. Man vill inte slösa.
Efter inte allt för länge slår klockan tolv och filmen börjar. Jag ligger i sängen. Min mage verkar inte vara lika förtjust i svampen som jag är. De aktiva ämnena i svampen börjar påverka min hjärna vid det här laget. Det pirrar i kroppen. Väggarna börjar andas. Jag känner mig sjösjuk. Sjösjuk, men mest pissnödig. På vägen till toaletten känner jag att motoriken inte är på topp. Inte så att jag känner mig klumpig, men något finlir är det inte tal om. Mitt badrum är litet och saknar fönster. Ingenting jag normalt stör mig på, men just nu känns det väldigt klaustrofobiskt och jag stannar inte längre än nödvändigt.
Jag känner en viss lättnad när jag beger mig tillbaks till sängen. Illamåendet håller i sig. Jag lägger mig i sängen, sätter på mig mina hörlurar och trycker på play. Att ligga i sängen, blunda och lyssna på musik har varit en favoritsysselsättning när jag trippat hittils. Avslappnande, samtidigt som det har gett trippen ett sorts djup. Idag är avslappnande fel ord för att beskriva det. Det är för intensivt. Jag stänger av mp3spelaren och koncentrerar mig återigen på tvn. Adam Sandler springer runt och leker pappa. Han tror att han är mogen. Jag trodde att jag var mogen. Jag vet inte exakt vad som hände, vad jag tänkte eller vad jag såg vid den här tidpunkten och några timmar framåt, men jag ska försöka sammanfatta det så gott det går.
Jag fattar ingenting
Trippen blir mer och mer intensiv. Jag stänger av tvn och sätter på mig mina hörlurar igen, det tar ett tag innan jag listar ut hur man får igång mp3-spelaren och ena hörselsnäckan ramlar ur örat. När jag stoppar in hörselsnäckan känns örat konstigt, intressant. Sedan känner jag på näsan. Den känns plastig. Sen munnen. Vad var det man använde munnen till nu igen? Det var något viktigt. Jag kan bara inte komma på vad. Vad irriri.... irririri.... irrirri... vad iririri... irriterande! Att jag fick det rätt på femte försöket stämmer nog inte, inte på långa vägar, men jag lyckades till slut.
Däremot var munnen fortfarande ett mysterium. Jag vet att munnen är till för något viktigt, något livsnödvändigt. Tanken om att jag glömt en funktion som är nödvändig för min överlevnad ”irriterar mig”. Jag önskar att mina vänner var här, kanske skulle de kunna förklara för mig. Jag fattar ingenting. Det senare skulle bli ett mantra som skulle upprepas många gånger denna natt. Jag fattar ingenting. Jag känner mig ensam. Jag börjar få panik. Jag vill skrika, men vet innerst inne att det inte är en bra idé. Jag tänker att det är den här sortens panik som utlöser psykoser. Jag blundar och försöker slappna av, men jag kan inte. Vad var det munnen var till för nu igen? Nu vill jag att trippen ska vara över. Jag försöker byta kanal men dosan har så många knappar, vilken är rätt? Till slut lyckas jag hitta rätt knapp. Fyran visar en deprimerande, grå, film. Ettan har sändningsuppehåll. Tvåan visar testbild. Återigen måste jag gå på toaletten. Jag tittar ner över kroppen, allt under bröstkorgen har försvunnit. Jag lyfter på täcket. Ah. Där är resten av kroppen. Jag beger mig mot toaletten.
På toaletten får serietidningarna som ligger på golvet liv. Mönstrena på väggarna formar ansikten. Demoner. Inte så att jag blir rädd, men ett visst obehag infinner sig. Nu vill jag tillbaks till sängen, men hur var det man tog sig ut nu igen? Jag fattar ingenting. Efter en stunds funderande listar jag ut att man tar sig ut genom dörren...
Väl i sängen lyckas jag fastna med foten i täcket när jag ska lägga mig, men tar mig loss ganska omgående. Sedan har jag problem med att lägga kuddarna till rätta. Mönstrena på täcket börjar blöda och jag trasslar in mig i mina hörlurar. Efter att återigen misslyckats med att lista ut mysteriet med munnens syfte slår jag på tvn.
Det är knightrider. David Hasselhoff är i ett rum där det verkar vara någon sorts orgie och möblerna är gjorda av nakna bröst. Filmredigeringen känns ovanligt modern. Det klipps hit och dit och det är omöjligt att förstå handlingen. Men slutet gott allting gott antar jag. Det blir reklam. Nästa program är Xena. Det är helt omöjligt att förstå även detta program. Den ena är den andra och den tredje är sig själv men i sin ungdom. Det får mig att tänka på åldrande. Tid. Jag kan inte greppa konceptet. Ännu en mun med okända funktioner. Allt känns hopplöst. Vad händer om jag somnar? Hur tar jag mig vidare? Jag fattar ingenting. Vad är munnen till för?
Till slut har även Xena lyckats rädda dagen och eftertexterna visas. Trippen avtar. Äntligen tillbaka i verkligheten. Äntligen.
Jag antar att detta var en så kallad snetripp. Om än en ganska mild. Det blev lite för intensivt för min smak och jag var verkligen inte beredd på det, men jag är inte avskräckt från att trippa. Jag ångrar inte att jag åt svamp den kvällen. Jag är en erfarenhet rikare, och det är väl det livet handlar om? Men nästa gång blir det nog bara 2g om jag är ensammen.
__________________
Senast redigerad av gråsten 2009-08-17 kl. 23:23. Anledning: fixade rubriken
Senast redigerad av gråsten 2009-08-17 kl. 23:23. Anledning: fixade rubriken
Men saknar lite ingående vad som hände under trippen känns mest som du förklarar hur tråkigt det var under trippen inge ingående känslor förklarar du skärpning nästa gång!! 
