Varför vågar inte liberaler stå upp för sina principer?

är det inte samma logik i att ha begränsad invandring pga att vi har en välfärdsstat, som att ha minimilöner för att skydda arbetare hos monopolföretag? eller att ha reservkrav för banker pga att vi garanterar deras kunder deras konton? eller att ha bensinskatt för att vägarna är statliga?
Dumt att öka den statliga kontrollen för att motverka de negativa effekterna av något annat staten gör.

Dagens liberaler är med vissa undantag en skara veka och ryggradslösa människor. De står upp för sin ideologi när de har vind i seglen och kan därför argumentera ihärdigt för sådant som marknadens fria rörlighet och privatisering. Däremot är de totalt ovilliga (med enstaka undantag som ex. storebrorssamhället) att ta ordentlig strid mot den konservativa, ja inte sällan rent fascistiska vind som blåser över Europa.

De liberaler som hugger direkt om någon propagerar för ex. planekonomi, någonting som inte kan uppfattas som ett reellt hot i dagsläget, är ofta helt tysta när rasister propagerar mot asylrätt och fri rörlighet. Varför är liberaler så tysta när sk. "sociala friheter" hotas av högerkrafter?

Detta är oerhört påfallande här på Flashback t.ex. då liberalerna sällan säger ett jävla skit för att bemöta brunhögerns syn på ex. invandring och asylrätt. Inte sällan tar man tillfället i akt att ge vänstern en känga. I tråden om att danska flyktingaktivister blivit misshandlade av polisen efter att med icke-våldsmetoder försökt hindra en deportation så skriver den liberala signaturen ayanamii ingenting i försvar för de aktivister som kämpade för de liberala principerna, istället så instämmer han i ett inlägg av en användare med det till synes anti-liberala användarnamnet "anti-Mises" och raljerar lite om hur vänsteraktivisterna säkert efteråt åkte hem till sina mångmiljonsvillor.

Vad är grejen? Under det tidiga 90-talet så hjälptes frihetsfrontare och autonoma vänsteraktivister åt med att gömma flyktingar undan staten, men nu stämmer man upp i den konservativa, ja ofta rent fascistiska hetsen.

Det är ingenting nytt, även på 30-talet så svek liberalerna snabbt sina ideal och gick successivt över till nazisterna. Varför tycks det stora flertalet av alla liberaler vara medgångssupportrar som tummar på idealen så fort det blir lite tufft? Det är förstås enkelt att klanka ner på vänstern som är svag och kämpar i motvind men desto svårare att bemöta den ultrakonservativa höger som överallt är på frammarsch.

Hur ser ni på detta?

Är väl ganska simpelt egentligen. Man håller sin egen frihet högre än andras, så man försvarar sin egen frihet från att inskränkas genom att inte vilja importera araber och Islam (som oftast följer med). För Islam är ett av de största hoten mot den lilla frihet som finns kvar i Europa.

är det inte samma logik i att ha begränsad invandring pga att vi har en välfärdsstat, som att ha minimilöner för att skydda arbetare hos monopolföretag? eller att ha reservkrav för banker pga att vi garanterar deras kunder deras konton? eller att ha bensinskatt för att vägarna är statliga?
Dumt att öka den statliga kontrollen för att motverka de negativa effekterna av något annat staten gör.

Hur ser ni på detta?