"Didn't do nothing" - Varför?

Var ifrån kommer alla dubbelnegationer i det engelska språket, och varför är det accepterat? Skulle man säga att man "inte har gjort ingenting" på svenska höjer nog de flesta man pratar med på ögonbrynen.

Posta gärna fler förslag på fraser med dubbelnegationer =)

Med rätt tonläge och uttryck förstår man innebörden av meningen.

Då blir "Didn't do nothin'" lättare att säga än "Didn't do anything"

Vet att det förekommer på ställen med afrikanska influenser, så antagligen något sånt. Själv tycker jag att det kan vara ganska snyggt när det används rätt.

Så man ska prata så enkelt som möjligt utan grammatiskt stöd? Med den logiken så kan jag alltså säga "fyra" och folk ska förstå att jag menar "artontusenniohundraåttiotre" bara för att "fyra" är enklare att säga? (Ta inte detta exempel så bokstavligt nu)

Efter en sökning på internet verkar det som jag har fel.

Det blir inte alltid lättare, möjligtvis att det flyter bättre. Folk säger ju även "I ain't got no money!" och "You ain't seen nothing yet!"

Blir ett bättre flyt i språket än motsvarigheten "I ain't got money" och "You ain't seen anything yet".

Verkar inte finnas någon direkt anledning förutom att det förenklar språkbruket.

"What with popular mass culture drawing more and more from blues, jazz and rock & roll, the Southern dialect is making a resurgence, and with it the double-negative construction. Acceptible in some languages and not in others, it is, like it or not, a feature of Southern regional speech. And the South, as they say, shall rise again."

http://forum.wordreference.com/showthread.php?t=38573

Språk brukar inte ha så mycket med logik att göra. I många språk MÅSTE man t.o.m. negera allting om man väl negerat en sak, t.ex. i polska:

"Nikt nigdzie nigdy nikogo nie widział" (bokstavligen "Ingen ingenstans aldrig ingen inte såg", eller mer förståeligt "Ingen såg någon någonstans"). Här har vi inte mindre än fem negationer i samma mening.

Fyfan vad förvirrande :S

Det är inte alls accepterat, det är snarare något som alla preskriptivister tycker om att klaga på, eftersom de ofta anser att mänskligt språk ska kunna formaliseras i logik.

Det blir bara förvirrande så länge man tänker på språk som logik eller matematik. Om man istället tänker på språk som språk så är det lättare att istället föreställa sig att de uppradade negeringarna förstärker varandra.

Exemplet från polska kan utökas med spanska, där dubbelnegering är standard: No veo a nadie = ”Jag ser inte ingen” = Jag ser inte någon.

Men varför bedöma engelska utifrån svenska?

Inte så konstigt, eftersom det inte heter så på svenska (frånsett vissa dialekter). På samma sätt skulle nog de flesta engelskspråkiga höja på ögonbrynen om du kallade ett blixtnedslag för one flashdownbattle.

Då är jag en av dom. Vet man inte riktigt hur det ska vara så bör man kunna tänka logiskt och inte bara ha en massa grammatikregler som måste memoreras

Det har du alldeles säkert helt rätt i men för oss som inte tänker på "rätt sätt" så blir det lite lurigt :P

Varför inte? Hur ska jag annars jämföra? Det jag menade var att det verkar mera accepterat i engelskan.. Om vi tittar på komediserien "The big bang theory" där dom "nitpickar" vad folk än säger, så använder dom ändå dubbelnegationer bra mycket. Jag fick därav intrycket att det var grammatiskt accepterat att prata så på engelska och ville därför jämföra det med svenskan.

Ska man få grepp om ett system är det ju självklart enklast om man lär sig de regler som gäller för det systemet. Och de regler som gäller för ett språk är dess grammatik, ingenting annat. På samma sätt är det rätt självklart att man lär sig läsa noter om man vill bli oboist i en orkester.

Utgår man i stället från kortkvistrunor, Brailleskrift eller Morsealfabetet och hoppas att man i alla fall klarar sig hyfsat med det, så ligger man nog ganska risigt till.

Jepp, men jag är inte helt säker på att jag håller med senare delen av din bedömning. Jag skulle snarare säga att dubbel-negationer i engelska (precis som i svenska) är den typen av fel som folk med gott språköra, och i vars dialekt detta inte ingår, helt enkelt blir otroligt störda av. Litet som att inte kunna skilja på en och ett eller de och dem.

Det må vara accepterat i engelskan i bemärkelsen "inte ovanligt" i talspråk, men i skriftspråk skall det definitivt undvikas, såvida man inte vill använda det som ett stilgrepp för att markera ngn dialekt eller så.

Jätteintressant det där med polska! Tack för det. Någon som kan bidra med hur det är i andra slaviska språk?

Har för mig att en av skillnaderna mellan nederländska och afrikaans är att dubbel-negationer är korrekta (t.o.m. obligatoriska) i afrikaans, men inte i holländska/flamländska. Någon som kan bekräfta?