2009-08-10, 18:06
#1
Kön: Man
Ålder: 20-års åldern
Tidigare erfarenheter: LSD, Svamp, 4-ho-met, Cannabis, MDMA och Alkohol
Jag missade helt salvia när det fortfarande var lagligt här hemma.
Hörde talas om det för ett år sedan (här såklart) och blev riktigt nyfiken på vad för effekter jag skulle få vid ett intagande. Och eftersom jag är alldeles för paranoid och mån om min framtid så vågade jag inte beställa det och få det skeppat hem. Har aldrig blivit tagen för något och jag tar så lite risker som möjligt.
Nåväl, allt kommer till den som väntar. Jag och min flickvän spenderade vår semester i år i ett land där salvia lyckligtvist var lagligt och såldes öppet i butiker.
Vi kom hem till vår tillfälliga bostad på eftermiddagen runt fem denna kväll och solen lyste fortfarande starkt och det var ungefär 35grader varmt. Vi hade införskaffat en dosa 20x salvia som vi hade tänkt dela på under kvällen.
Vi kom överens att eftersom jag hade lite mer erfarenhet med hallucinogener skulle jag testa först medans hon skulle göra sitt bästa att hjälpa mig om det skulle spåra ut.
Enligt expeditheten skulle dosan räcka till 5 lagom stora doser. Jag tog en liten nypa och stoppade i en glaspipa, gick utomhus tände på. Jag började räkna 1,2,3…mitt mål var att hålla röken inne i 15sek men jag tappade räkningen vid tolv då marken under mig började flimra, jag höll fortfarande inne röken medans ett stort hål i marken började öppna sig och hotade med att svälja mig.
Jag borde förstått att trippen börjat, men tyvärr så hade jag helt glömt bort vad jag sysslat med fram till dess. Det enda min hjärna var intresserad av var att komma bort ifrån det växande svarta hålet så fort som möjligt. Jag kunde höra och känna hur mitt hjärta började slå hårdare och fortare.
Det kändes som om jag inte rörde mig utan som om jag blev knuffad in igen i min tillfälliga bostad innan jag kollapsade på sängen och allt blev svart i några minuter(2-3 enligt opartiska källor). När jag vaknade igen stirrade jag in i väggen i min tillfälliga bostad. Men det var ingen vägg, istället för såg jag en enorm bok som verkade sträcka sig ända till horisonten där solen kikade upp och spred ett varmt sken.
Boken var fylld av text som jag inte kunde urskilja, gamla borgar, vindmöllor och allahanda djur och varelser som liksom stod på boken men ändå var en del av den. De var alltså inte bilder i/på boken utan stora jävla byggnader och djur som såg helt äkta ut och existerade samtidigt i boken som utanför. Kan tyvärr inte förklara det jag såg bättre, orden räcker inte till.
Flaggorna på borgarna viftade i vinden och vindmöllorna snurrade sakta runt. Även en och annan människa satt på/i boken och tittade på mig med stora gula lysande ögon.
När jag tittade ner på sängen så såg jag hur den också var en del av boken. Vid det här laget hade jag rest mig upp och stod och stirrade rakt in i väggen med öppen mun. Jag hörde en röst som bad mig att jag skulle lägga mig ner igen. Den bad och böna, den lät desperat. Kommer inte ihåg de exakta orden.
Då förstod jag, jag tillhörde den här boken. Jag är bara en karaktär i en bok och den vill att jag ska ta min plats i historian igen så de kunde vända blad och fortsätta. En enorm våg av panik och deja-vu sköljde över mig. Det kändes som om jag hade varit med om exakt detta flera gången, att min bit av historien bara skulle upprepas om och om igen i all oändlighet.
Efter denna insikt gjorde jag som vilken annan resonabel människa hade gjort:
Jag började skrika väldigt högt och la benen på ryggen. Jag kände hur något försökte hålla mig kvar i min tillfälliga bostad men jag lyckades storma ut (jag skulle senare få veta att min flickvän försökt hålla fast mig men jag hade utan större ansträngning slängt henne åt sidan, som tur var stod sängen där), världen utanför lös med ett väldigt starkt ljus och de första sekunderna kunde jag knappt se någonting.
Efter ett tag började konturerna av verkligheten sakta ta form igen fast allting var fel, utsträckt och böjt åt alla håll och kanter. Samma röst som jag hade hört innan skrek med gråten i halsen: ”Gör inte såhär mot mig, snälla AlabamaHotcakes kom in och lägg dig igen.”
Jag började skrika högt om att jag inte ville vara med längre, jag ville ha svar på hur allt detta kan vara möjligt. Rösten svarade inte längre och min panik fortsatte att stiga. Jag vände mig om och betraktade min tillfälliga bostad, den såg hungrig ut. Jag var rädd för att gå nära, jag tittade på häcken bakom min tillfälliga bostad och upptäckte att istället för parkeringen och en blå himmel som vanligtvis brukade vara där så var där ett stort svart hav som sträckte sig ut i oändligheten. Det gnistrade ibland till som diamanter i solljus och mörka havsvarelser dök ibland upp över ytan.
Det kändes som om jag höll på att drunkna i denna mörka ocean och jag skrek igen, inga ord utan bara något dylikt ett stridsrop.
Nu hade det gått ungefär tio minuter sen jag hade rökt, jag visste inte det då såklart. Det kändes som om jag hade varit fången i denna galenskap mycket, mycket längre.
Sen utan förvarning slutade allt. Ena stunden håller jag på att drunkna i ett enorm svart hav, i andra står jag på gräset utanför min tillfälliga bostad. Ett gäng amerikanare som hade suttit och spelat kort i gräset innan jag stormat ut tittade på mig frågande. Jag förklarade lugnt att jag bara grälat med flickvännen lite och behövde avreagera mig lite.
Jag gick in igen och min flickvän satt på sängen med tårar rinnandes nerför sina kinder.
Jag tror ni själva kan räkna ut vems röst jag hade hört innan.
Första och sista gången.
Ålder: 20-års åldern
Tidigare erfarenheter: LSD, Svamp, 4-ho-met, Cannabis, MDMA och Alkohol
Jag missade helt salvia när det fortfarande var lagligt här hemma.
Hörde talas om det för ett år sedan (här såklart) och blev riktigt nyfiken på vad för effekter jag skulle få vid ett intagande. Och eftersom jag är alldeles för paranoid och mån om min framtid så vågade jag inte beställa det och få det skeppat hem. Har aldrig blivit tagen för något och jag tar så lite risker som möjligt.
Nåväl, allt kommer till den som väntar. Jag och min flickvän spenderade vår semester i år i ett land där salvia lyckligtvist var lagligt och såldes öppet i butiker.
Vi kom hem till vår tillfälliga bostad på eftermiddagen runt fem denna kväll och solen lyste fortfarande starkt och det var ungefär 35grader varmt. Vi hade införskaffat en dosa 20x salvia som vi hade tänkt dela på under kvällen.
Vi kom överens att eftersom jag hade lite mer erfarenhet med hallucinogener skulle jag testa först medans hon skulle göra sitt bästa att hjälpa mig om det skulle spåra ut.
Enligt expeditheten skulle dosan räcka till 5 lagom stora doser. Jag tog en liten nypa och stoppade i en glaspipa, gick utomhus tände på. Jag började räkna 1,2,3…mitt mål var att hålla röken inne i 15sek men jag tappade räkningen vid tolv då marken under mig började flimra, jag höll fortfarande inne röken medans ett stort hål i marken började öppna sig och hotade med att svälja mig.
Jag borde förstått att trippen börjat, men tyvärr så hade jag helt glömt bort vad jag sysslat med fram till dess. Det enda min hjärna var intresserad av var att komma bort ifrån det växande svarta hålet så fort som möjligt. Jag kunde höra och känna hur mitt hjärta började slå hårdare och fortare.
Det kändes som om jag inte rörde mig utan som om jag blev knuffad in igen i min tillfälliga bostad innan jag kollapsade på sängen och allt blev svart i några minuter(2-3 enligt opartiska källor). När jag vaknade igen stirrade jag in i väggen i min tillfälliga bostad. Men det var ingen vägg, istället för såg jag en enorm bok som verkade sträcka sig ända till horisonten där solen kikade upp och spred ett varmt sken.
Boken var fylld av text som jag inte kunde urskilja, gamla borgar, vindmöllor och allahanda djur och varelser som liksom stod på boken men ändå var en del av den. De var alltså inte bilder i/på boken utan stora jävla byggnader och djur som såg helt äkta ut och existerade samtidigt i boken som utanför. Kan tyvärr inte förklara det jag såg bättre, orden räcker inte till.
Flaggorna på borgarna viftade i vinden och vindmöllorna snurrade sakta runt. Även en och annan människa satt på/i boken och tittade på mig med stora gula lysande ögon.
När jag tittade ner på sängen så såg jag hur den också var en del av boken. Vid det här laget hade jag rest mig upp och stod och stirrade rakt in i väggen med öppen mun. Jag hörde en röst som bad mig att jag skulle lägga mig ner igen. Den bad och böna, den lät desperat. Kommer inte ihåg de exakta orden.
Då förstod jag, jag tillhörde den här boken. Jag är bara en karaktär i en bok och den vill att jag ska ta min plats i historian igen så de kunde vända blad och fortsätta. En enorm våg av panik och deja-vu sköljde över mig. Det kändes som om jag hade varit med om exakt detta flera gången, att min bit av historien bara skulle upprepas om och om igen i all oändlighet.
Efter denna insikt gjorde jag som vilken annan resonabel människa hade gjort:
Jag började skrika väldigt högt och la benen på ryggen. Jag kände hur något försökte hålla mig kvar i min tillfälliga bostad men jag lyckades storma ut (jag skulle senare få veta att min flickvän försökt hålla fast mig men jag hade utan större ansträngning slängt henne åt sidan, som tur var stod sängen där), världen utanför lös med ett väldigt starkt ljus och de första sekunderna kunde jag knappt se någonting.
Efter ett tag började konturerna av verkligheten sakta ta form igen fast allting var fel, utsträckt och böjt åt alla håll och kanter. Samma röst som jag hade hört innan skrek med gråten i halsen: ”Gör inte såhär mot mig, snälla AlabamaHotcakes kom in och lägg dig igen.”
Jag började skrika högt om att jag inte ville vara med längre, jag ville ha svar på hur allt detta kan vara möjligt. Rösten svarade inte längre och min panik fortsatte att stiga. Jag vände mig om och betraktade min tillfälliga bostad, den såg hungrig ut. Jag var rädd för att gå nära, jag tittade på häcken bakom min tillfälliga bostad och upptäckte att istället för parkeringen och en blå himmel som vanligtvis brukade vara där så var där ett stort svart hav som sträckte sig ut i oändligheten. Det gnistrade ibland till som diamanter i solljus och mörka havsvarelser dök ibland upp över ytan.
Det kändes som om jag höll på att drunkna i denna mörka ocean och jag skrek igen, inga ord utan bara något dylikt ett stridsrop.
Nu hade det gått ungefär tio minuter sen jag hade rökt, jag visste inte det då såklart. Det kändes som om jag hade varit fången i denna galenskap mycket, mycket längre.
Sen utan förvarning slutade allt. Ena stunden håller jag på att drunkna i ett enorm svart hav, i andra står jag på gräset utanför min tillfälliga bostad. Ett gäng amerikanare som hade suttit och spelat kort i gräset innan jag stormat ut tittade på mig frågande. Jag förklarade lugnt att jag bara grälat med flickvännen lite och behövde avreagera mig lite.
Jag gick in igen och min flickvän satt på sängen med tårar rinnandes nerför sina kinder.
Jag tror ni själva kan räkna ut vems röst jag hade hört innan.
Första och sista gången.
?
