Tomten?

Vars kommer han/den ifrån? Jag har för mig att det är nånting med Polen (där han hette/heter Nikolous eller nåt; eller?) men när kom han/den till Sverige? Hur länge har tomten "funnits" här?
EDIT: eg. Hur (och när) blev tomten vad den är idag? Alltså att den kommer nedför skorstenen (tyskt ord) och delar ut presenter till snälla barn etc.



Varning för exempellös OT:

sök din jävla tomte

Jag sökte..?

Sök på http://sv.wikipedia.org/wiki/Tomte om gårdstomten och http://sv.wikipedia.org/wiki/Jultomten och jultomten

"Vår" tomte (tjockis med stort skägg och röda kläder) är från början en del av en reklamkampanj från Coca-cola, sorgligt men sant. Inspirationen kom dock från St Nikolaus, ett helgon som levde och verkade i mindre Asien i slutet på 200-talet och början av 300-talet han är barns och sjömäns skyddshelgon och även Rysslands och Greklands skyddshelgon.

När det lackar mot jul är det vanligt att media påstår att ”den svenska tomten kommer från Turkiet”. Men det är helt fel, upphovet till tomten, S:t Nikolaus, kom från staden Myra i dåvarande Bysantinska riket. Långt senare intogs den staden i Mindre Asien av osmanska erövrare.

1. Bakgrund
Tomten är för svensken ett väl omhuldat begrepp och alla vet vem han är. Med hjälp av konstnärinnan Jenny Nyström illustrationer har den snälle julklappstomten, en liten figur, varit oss omtyckt och trogen i mer är ett sekel. Idén med julklapparna kom från Tyskland där S:t Nikolaus kom och delade ut dem. S:t Nikolaus var biskop i dåvarande Bysantinska riket, Mindre Asien, i staden Myra. Jenny slog samman den svenske gårdstomten med S:t Nikolaus, med bocken som vår julklappsutdelare, och skapade en egen jultomte. Jennys tomtar utvecklades från att vara ganska små och fula varelser till att bli goa, rara samt vackra och eleganta. År 1701 är det första gången som tomten nämns i sin korta namnform i svenskt tryck.

2. S:T Nickolaus
S:t Nikolaus var biskop från Mindre Asien, innan Bysantinska riket erövrades och gick under, dvs det område som senare kom att kallas Turkiet. . Han verkade i Myra och avled där 6:e dec år 333 och helgonförklarades år 933. Tidigt blev han föräldralös, ärvde en förmögenhet som gjorde att han kunde hjälpa de fattiga. Nikolaus dolde varifrån hjälpen kom och påminner på så sätt om vår julbock. I Tyskland kom tomten att bli utdelare av gåvor på 1500-talet och i Sverige nämndes han på 1700-talet. S:t Nikolaus blev dock kortvarig men återkom i formen som tyskinspirerad jultomte i Sverige.

3. Tomtens släktingar
Tomtens avlägsna släktingar är däremot mycket gamla, hans ”släkt” kan spåras 4000 år tillbaks till Indien. Där förekom mängder med gudar och andar som bodde i jorden och som man bad om hjälp. Folk av den indogermanska stammen, föregångare till romarna och som kom till Italien på 1000-talet före Kristus, bar med sig tron på husgudar. De placerade guden i skafferiet i stället för i jorden och satte ut mat till nya guden också. Tron på smågudar spreds över hela Europa med romarriket och över alperna.

Tomtens utseende har varierat mycket. I romarriket avbildades han som en människa, under antiken bar han en tunika och under medeltiden ingenting alls. Hos Olaus Magnus i hans Carta Marina ser man honom i ladugårdar eller i stallet där han gör rent. För det mesta beskrivs han som en liten dvärglik figur omkring 60 cm hög. Tomten har också sitt ursprung från de små bergsmännen som på många håll i världen användes i gruvorna (jämför sagan om Snövit och dvärgarna). Tyska och anglosaxiska tomtar kom att illustreras som vuxna figurer i allmänhet med röd klädsel.

4. Den svenska tomten
Namnet ”tomte” kommer från att han fanns på huset, gårdens, byggplats, ”tomten”. I gammal tid kallades han tomtegubbe, tomtenisse, tomtebusa, tomtkarl med flera andra uttryck. De namnen började användas på 1500- och 1600-talen. Men redan på 1300-talet omnämner den heliga Birgitta honom men kallar honom för ”tompla gudh”. Han tillhörde djävulens anhang och denne skulle man ta avstånd från. I en del länder ansågs han vara en fallen ängel

I den nordiska folktron kallas övernaturliga väsen för ”vättar”. Men det finns flera varelser som; alfer, älvor och skogsrå. Tomten kom till oss från söder och öster och man tror att han fick fäste på 700- och 800-talen. Tomten är en ensam man utan familj som umgås med sina gelikar men han är inte gift. I Östeuropa har däremot tomten familj. I östra Sverige från Ångermanland ner till Uppland finns tron på en kvinnlig arbetande husande kallad ”gårdsrå”.

Tomten är klädd i röd toppluva, grå eller gröna vadmalskläder, hade träskor på fötterna samt grova ribbstickade strumpor. I stort sett var klädseln den som bonden hade till vardags. När konstnärerna senare fick tag i tomten på 1800-talet kunde han få vilken utstyrsel som helst. Det är sålunda från konstnärerna vi fått vår syn på tomten.

Folk på landet trodde på tomten och har alltid levt med honom. Tomten avskydde städerna ty där fick han inte vara i fred. För landsbygdsbefolkningen var tomten mycket värdefull, han ansågs övervaka och ”dra rikedom till gården”. Hans uppgifter på gården var att se till att det fanns trivsel, väcka folket om något var på tok, ta hand om djuren, hjälpa till vid sysslor som att tröska eller baka bröd. Tomten kunde också straffa dem som burit sig dumt åt.

Författare och konstnärer började på 1800-talet i ord och text att skildra tomten. Vår egen tomte skildrades först av Zacharias Topelius som år 1849 skrev ”Tomtegubben i Åbo slott” och berättade att han var 700 år gammal och bodde i ett valv under Åbo slott. Tomten var osynlig och travade kring i en grå jacka och svart lammskinnsjacka. År 1851 utgav Wilhelm Bäckman Barnsagor från Småland där en av sagorna heter ”Tomtegubben” med illustration av Kilian Zoll. Den betraktas som den första svenska tomten som vi tänker oss honom med röd luva och klädsel i grå vadmal. Sedan kom Jenny Nyströms lärare; Fredrik Wolfart i Göteborg, att 1858 komma med en tomtebild. Nu fanns tomtar i mängd i litteratur och skämttidningar.

5. Jenny Nyström
Den händelse som slutligen fastställer hur den svenska tomten skall se ut är en illustration införd i tidningen ”Ny illustration” den 20 dec 1884 och själva bilden hette ”julafton”. Den föreställer tre tomtar som i den mörka kvällen med en kälke med klappar på. När Jenny illustrerade sagor eller barnböcker hade hon den gamla gårdstomten i tankarna. Bland dem finns en del ruskiga figurer men i jultidningarna var tomten alltid en trevlig figur. På omslagen var han alltid mycket vackert tecknad och målad som stod mycket långt från urtomten. På jul- och nyårskorten och väggbonader kunde tomtarna variera i utseende, ibland var de skäggiga gamla farbröder, ibland yngre pojkar eller också utklädda som barn. Illustrationen av Viktor Rydbergs dikt ”Tomten” bidrog också att göra Jenny känd.

Jenny Nyström kunde som ingen annan fånga tomtens väsen och skildra honom på många sätt. Hon hade en förmåga att ge tomten en levande framtoning och med konstnärligt kunnande som var enastående. Och det är därför vi kommer ihåg Jenny, för just tomten, en för oss kär figur. Jenny Nyström var född i Kalmar 17 juni 1854 och levde ett långt liv som konstnär. Jenny avled 17 jan 1946.

[Källa; ”God jul med Jenny Nyström”, Gunnel Forsberg-Warringer, Forum 1996, ISBN 91-37-10953-7]

Tack för länkarna (särskilt den andra var intressant) men det räcker inte som svar eftersom jag vill veta hur/när den nutida tomten blev förknippad med den svenska julen. Jag borde säkert formulerat mig annorlunda. [redigerar inlägget]


Det var bättre!


Schysst info. Det där var kul

Coca-Cola-grejen var intressant. Vet du mer om det, muto_kenji? Eller länk? Nån annan?
Tomten är ju kommersialism, men det kan ju knappast ha introducerats på så vis från början. Eller var det verkligen via Coca Cola?

Jag tror på filmen "Bad Santa", se den.

Coca-Colas reklambilder har nog bidragit till att i USA befästa bilden av jultomten men betydelsen skall inte överdrivas. Det står ju om det i Wikipediaartikeln om jultomten och här finns lite text om saken hos Snopes: Did Coca-Cola Invent the Modern Image of Santa Claus? Dikten A Visit from St. Nicholas, som brukar tillskrivas Clement Clarke Moore, från 1823 och Thomas Nasts illustrationer till denna har förmodligen varit mer inflytelserika i den visuella gestaltningen av tomten som en fet och rätt storväxt "elf", en föreställning som ju sedan har spridits över västvärlden med den amerikanska kulturen och blandats med lokala traditioner.

Att den svenska tomten kom att förknippas med julen har nog en del att göra med att han var det av folktrons väsen som var mest pedagogiskt. Medan andra trolltyg ju förknippades med icke-kristna, icke-samhälleliga och mot människan ibland direkt fientliga aktiviteter hade tomten en särställning i sin roll som gårdens och hemmets beskyddare, den som belönade flit och bestraffade lättja. När den moderna barnlitteraturens pionjärer som t.ex. C.A. Wetterbergh ("Onkel Adam"), Topelius och Rydberg behövde goda sagofigurer var det alltså lätt att ta upp tomten i denna roll, han var förebildlig och moralisk och ändå fantastisk och fantasieggande, inte kristligt söndagsskolepräktig som den äldre barnlitteraturen. På så sätt kunde man förena nationalromantikens intresse för folktro och folksägner med folkskolans moderna krav på nytta, pedagogik och moral. Även den moderna pressen tog upp tomtefiguren som en skämtsam sinnebild för vaken uppmärksamhet, flit och redlighet (där han ju ännu lever kvar i form av tryckfels-nisse) och barntidningar och kalendrar kunde få namn sådana som Tomtegubben. När det sedan på 1880- och 1890-talen blev populärt med särskilda jultidningar och "julkalendrar" för barn kunde dessa sålunda få namn som Jultomten, där bidragsgivare som Jenny Nyström, Carl Larsson och Selma Lagerlöf bidrog till att ytterligare förstärka sambandet mellan denna pedagogiska gårdstomte och julen. I takt med att julen sedan blev en alltmer utpräglad borgerlig familje- och framför allt barnhelg, vid sidan av dess ställning i det kristna kyrkoåret, var det förstås tacksam att behålla folktrons strängt moraliske tomte - den som tidigare belönat goda bönder och straffat lata fick nu i stället belöna snälla barn och straffa stygga.

Vem är då tomten?

Dagens svenska tomte är en kombination av många olika skepnader.
Den kristna tomten härstammar från Biskop Nikolaus som var känd för sin givmildhet. Han föddes runt år 280 i Myra (nuvarande Turkiet), han var enda barnen och när föräldrarna dog ärvde han en större förmögenhet som han använde till att hjälpa fattiga och behövande. Efter sin död blev han skyddshelgon för barn, sjömän, fiskare, de falskt anklagade och många städer. På 500-talet började Nikolaus kulten breda ut sig inom det bysantinska riket och runt sekelskiftet hade den spridit sig till Italien, Tyskland, England och Frankrike. Biskop Nikolaus blev senare helgonförklarad och den 6 december firar man hans helgon dag i den katolska kyrkan. I vår svenska almanacka har Nikolaus och Niklas namnsdag den dagen. Inom den katolska kyrkan firades han genom att en man klädde ut sig till biskop i röd dräkt, vitt skägg och med biskopsstav och delade sedan ut godis och leksaker.

Från den nordiska folktron kommer sedan gårdstomten, han var ett övernaturligt väsen som höll koll på gården och speciellt djuren i stallet och ladan. Han kom inte bara till julen utan fanns året om på gården. Gårdstomten levde på gårdarna och var vänliga, fredliga men med ett hemsk humör. De var vänliga och fredliga så länge man lämnade de ifred och man inte gjorde något ont mot dem. Gårdstomten var ungefär lika stor som ett barn men hans kropp och ansikte liknade en gammal man klädd i grå kläder med en luva (antingen röd eller grå) med vitt eller grått skägg och vitt hår. Gårdstomten bodde i stallet, på loftet, i kvarnen eller under boningshuset. Han skötte gårdssysslorna och kontrollerade så folket på gården skötte sig. Hade bonden en nöjd tomte på gården hade han även fina välskötta kreatur. Speciellt hästar var väldigt kärt för tomten, den bonde eller dräng som inte gav hästarna tillräckligt med foder eller omvård kunde räkna med en örfil eller en spark där bak i det dolda. För att få gårdstomten att trivas satte folket på gården ut att grötfat med en klick smör på julaftonsmorgon. Stod den inte punktligt blev han rasande och det var inget man önskade sig på gården. Gårdstomten gjorde så grödorna växte bra och att arbetet blev gjort ordentligt. Det var bra att ha en gårdstomte på gården så länge man inte stötte sig med honom för han kunde ställa till med en hel del jäkelskap som hämnd.

Svenskarnas bild av tomten formades av två person, Viktor Rydberg som skrev dikterna "Lille Viggs äventyr på julafton" och "Tomten" och Jenny Nyström som illustrerade texterna. Jenny Nyström målade även en massa julkort som vi alla känner igen. Jenny sa själv att hon inte visste var tomtens drag kom ifrån utan hon bara tyckte att han skulle se ut på ett visst sätt. Hon hade lyckats att göra Tomten till varken en vacker gubbe eller till ett vidunder av fulhet och den ”snälle svenske julklappsutdelande tomten” var född. Dessutom sa hon att vår svenska jultomte ska vara gråklädd.


TOMTEN av Viktor Rydberg
”Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.”

Viktor Rydberg (1914) ”Tomten” ur ”Dikter” som är band 1 av 14 i samlingen ”Skrifter av Viktor Rydberg” Stockholm: Albert Bonniers förlag

Vem var Viktor Rydberg som skrev ”Tomten”

"Viktor Rydberg (1828-1895) var en av Sveriges mest betydande författare under 1800-talet, mellan Almqvist och Strindberg. Dikter utgör det första av 14 band i samlingen Skrifter av Viktor Rydberg, som utgavs under årtiondena närmast efter författarens död. Samlingen såldes i ett stort antal upplagor, och därtill såldes andra, mindre samlingar med snarlika namn."
Källa: http://runeberg.org/rydbdikt/tomten.html

”Rydberg, Viktor, 1828–1895, författare. Rydbergs första mogna arbete var Fribytaren på Östersjön (1857). Mycket älskad blev Singoalla (1857), en medeltidsroman om kärleken mellan en riddare och en flicka av ett kringvandrande folk. Den siste Athenaren (1859) skildrar kristendomens seger över den antika kulturen. Mot den samtida svenska kristenheten gick Rydberg i polemik med Bibelns lära om Kristus (1862). Dikter (1882) inledde Rydbergs lyriska författarskap. Här finns bl.a. dialogdikten "Prometeus och Ahasverus", där västerländskt frihetspatos ställs mot österländsk defaitism. "Den nya Grottesången" i Dikter (1891) angriper industrialismen. Rydbergs sista roman, Vapensmeden (1891), gestaltar reformationens genomförande i barndomsstaden Jönköping.
Källa: 2009-12-25 Nationalencyklopedin • Kort http://www.ne.se/viktor-rydbergestaltar reformationens genomförande i barndomsstaden Jönköping.

Att dra in biskopar och grejjer är bara kyrkans försök att göra julen till en kristen högtid. Julen handlar om att fira midvintersolståndet, och det gjorde man genom att klä ut sig till en bock och kasta in ett vedträ hos grannen. Det utvecklades sedan genom hustomten, som fick ett annorlunda utseende genom i och med Jenny Nyström.

Konklusion? Julen och tomten är perverterade versioner av svenska traditioner.

Jag blev osäker på årtal bland annat, och gick därför in på nätets nationalencyklopedi och tog fram detta, och rättar till lite. Tycker om julen och såväl vår moderna tomte som gårdstomten från förr. Det ena behöver ju inte utesluta det andra, eller hur?

Nikola´us, ca 270–ca 342, biskop av Myra i Mindre Asien, helgon. Nikolaus blev framför allt sjöfararnas och handelsmännens skyddshelgon, och många svenska kyrkor bär hans namn. I Västeuropa finns ännu seden att en person utklädd till Nikolaus delar ut gåvor till barnen på hans dag 6 december. I protestantiska länder knöts han till julen (Santa Claus i de anglosaxiska länderna). Jämför jultomten.
2009-12-25 Nationalencyklopedin • Kort
http://www.ne.se/nikolaus

jultomten
jultomten, det svenska namnet på den med julklappsseden förknippade gestalt som är det moderna sekulariserade västerländska julfirandets främsta symbol. Den härstammar från skolornas, senare hemmens firande av Sankt Nikolaus 6 december, vilket – först i protestantiska länder – flyttades till julen. I Sverige var vid 1800-talets mitt Nikolaustraditionen nästan helt försvunnen, och julklapparna utdelades av julbocken. Med från främst Tyskland importerat julpynt introducerades då även här "julgubben", som ganska snabbt ersatte julbocken och fick sitt svenska namn efter gårdstomten, som har gammal hävd i svensk jultradition men dessförinnan inte hade något med julklapparna att skaffa.
2009-12-25 Nationalencyklopedin • Kort
http://www.ne.se/jultomten