Grävlingar biter tills det knakar?

Vart jagade av en grävling för några sommrar sen. Var på väg hem från en kompis och vid en liten skogsdunge som ligger på sida av gångvägen så hörde jag något som morrade så ja gick fram för att kolla vad de var för något och då springer en stor elak jävel fram från dungen och jagar mig ett 10 tal meter.

"Knakade" det?

Nej för det är bara en myt vettu

Aldrig KUNNA skada?
Kolla in i en grävlingkäft så förstår du nog att den skulle kunna bita halsen av dig, men det kommer aldrig hända.

E-type hävdar annorlunda!

Jag har två vorstehhundar och de tar grävling på löpande band, ett bett i nacken och de dör direkt.

Jagar mycket grävling i Augusti och då på natten med hund, det är riktigt roligt om man har en duktig ställande hund.

Men att de biter tills det knakar? Haha nej. Sparka den i huvudet eller stampa den i nacken så ger den sig.

Så här går man omkring med knäckebröd i stövlarna helt i onödan alltså...
Nåja, får väl mata fåglarna.

Jag har faktiskt pratat med och klappat en livs levande grävling utan något som helst blodvite.
En resemontör hade nämligen tagit hand om en grävlingunge, sedan honan blivit överkörd. Ungen växte upp till ett trevligt, heltamt husdjur, som levde med familjen i drygt 15 år och lystrade till namnet Evert.
Han uppförde sig ungefär som en hund. Ville bekanta sig med allt och alla, var rumsren och väldigt tillgiven. Badade gärna och åt varierad kost.
Jag läste flera tidningsreportage om den tama grävlingen. När jag fick se den i verkligheten - Evert åkte gärna bil med husse resemontören på olika jobb - fick jag tillfälle att titta lite närmre på den glada krabaten. Enligt husse hade den aldrig försökt bita någon.
I gamla bokverket "Djurens liv" av professor Brehm skildras faktiskt tama grävlingar. Strängt taget är det numera förbjudet att göra husdjur av grävlingar och annat vilt. Men inte på Brehms tid.