Varför hade Adolf Hitler så stort tålamod med Göring?

Göring var tvärtom väldigt kompetent, med tanke på att han på ett fåtal år byggde upp Luftwaffe från ingenting till ett av världens effektivaste flygvapen.
Problemet var hans drogmissbruk, som mer eller mindre tog över hans liv efter ett tag.

Och inte heller hade tredje riket något problem med att man hade inkompetent personal på viktiga poster utan tvärtom hade man väldigt ofta extremt kompetent personal på de rätta posterna, vilket var mycket av skälet till att Tyskland kunde ta sig an nästan hela den övriga civiliserade världen och nästan vinna.

Psykiatern Douglas M.Kelley ansåg att påståendena om Görings morfinmissbruk inte helt övensstämde med verkligheten. Han var överraskad av att pillrens verkan var så svag. Han skriver: "I själva verket innehöll dessa små tabletter en liten mängd kodein och 100 stycken, Görings genomsnittliga dagsdos, var lika med 190-250 miligram morfin. Detta är inte någon stor dos. Det var inte tillräckligt för att påverka hans mentala förmåga på något sätt"

Kelley skriver även: "Jag kan intyga att hans beroende inte var så allvarligt. Om så hade varit fallet, hade jag aldrig kunnat avvänja honom på det sätt jag gjorde. Jag använde en enkel, rak avvänjningsmetod och skar ned dosen dag för dag tills inga mer droger var tillåtna. Under hela tiden hade Göring inget särskilt att klaga på annat än vissa smärtor som lätt avhjälptes med lugnade medel."

Dessa uppgifter är framtagna ur Niclas Sennertegs bok: Göring. Förhören 1945.

Märkligt att ingen har påpekat att när man förlorar 11.000 av sina 33.000 Bf 109or enbart i start och landningsolyckor onämnt hur många som skadades men kunde repareras så kanske det komplicerar jobbet en aning för Göring.

Nja, Göring var väl inte direkt rustningsansvarig. Han hade väl en specialstab med sakkunniga. Logistikofficerare stod för uträkning av behov. Att vara galjonsfigur är inte samma sak som att vara kompetent. I lika stor utsträckning som deras (Görings m.fl.) frånvaro var likgiltig hade deras nycker stora effekter dock. Såsom Görings tilljugna siffror mellan sina transportofficerare och OKW samt att sätta in över 50,000 luftwaffepersonal som infantirister vid Oderfronten m.m.

Om man ska försöka leva sig in i hur det rent konkret faktiskt gick till inom den nazi-tyska ledningen, så måste man minnas tillbaka på gängen på högstadiets skolgård. Inte mycket tanke och avsikt. Gormande och fäktande från stund till stund. En slags instinktiv kamp om social status. Så leds staterna, så bedrivs politik och krig.

Göring var förstås en potent man, en som visste hur att roffa åt sig. Det var därför han skaffade sig så mycket makt. Inte för att han hade nån funktion att fylla i nån högre plan (den enda överordnade plan som fanns var Adolfs operett-vision som han gick omkring och nynnade på). Han ansåg nog att Hitler var hårt knäpp, men ändå ett tillfälle att utnyttja.

Hermann bjuder ju på historisk komik med sitt burdusa sätt. Den gamla jaktpiloten hade fingret på avtryckaren för jämnan. Han, som ju är politiskt utnämnd och inte baserat på sin militära karriär, skäller ut underordnade generaler i det pedantiska Wehrmacht (fritt översatt ur mitt minne):

"Efter kriget ska jag köpa mig en engelsk radio, så jag vet att jag får nåt som fungerar!"

"En radar, hur svårt är det? Jag har öppnat en sån där burk, det är ju bara lite sladdar här och där!"

"Jag ska samla ihop Europas värsta galningar från alla sinnessjukhus till en kommitté, och fråga dem: Vad skulle ni göra i det här läget, för att kunna förutse vad min idiotiska personal hittar på härnäst!"

Han ska ha sagt något dråpligt om den där fyrmotoriga bombaren också, när han såg att den hade motorerna sammansatta så att den såg ut som en tvåmotorig bombare. Han hade inte mer koll än att han missade det i upphandlingen. Och det där med försörjningen av trupperna i Stalingrad, hängde inte det på Görings missförstånd angående vad bomber väger, och vad de kan innehålla? En 250 kg bomb innehåller bara typ 50 kg "nyttolast", liksom

Hitler kanske behöll honom som en comic side kick?

du menar att världens starkaste krigsmakter vid den tiden, och en av världens starkaste flygvapen skulle vara inkompetent? och att du drar enkla citat ur sitt sammanhang för att bevisa din tes gör dig skrattretande, du får komma med något riktigt, du gör bara bort dig själv nu

Enligt Albert Speer var Hitler ytterst irriterad på Rudolf Hess. Han sade om denne: "Han tar bara upp tråkiga saker, när jag talar med honom. Ett samtal med riksmarskalken däremot är som ett stålbad."

Men efter Stalingrad började Hitler tala om "den oduglige riksmarskalken". men ofta ville han inte själv konfrontera Göring, när han var missnöjd med honom. I stället skickade han bl. a. Speer till Carinhall för att framföra kritiska budskap till riksmarskalken.

Hitler hade en stor beundran för Görings förmåga att hålla ut i omöjliga situationer. Detta gällde vid Münchenkuppen 1923, samt vid maktövertagandet 1933. Han betecknade då Göring som "järnmannen". Men vid utbrottet av andra världskriget 1939, då Göring ville ha fred istället för krig bleknade denna beundran.

Speer skriver om förhållandet mellan Hitler och Göring att den förstnämnde såg den andre, som han var en gång i tiden och ej som den han nu var.

Jag träffade i slutet på 1960-talet en person, som sade sig ha varit bekant med Hermann Göring. Nå hur var den mannen frågade jag. Han var som en enda stor fet padda, fick jag till svar.

Att det inte var så svårt att avvänja honom berodde ju på att han satt fängslad under extremt hårda förhållanden och man kunde göra lite som man ville. Det var inte som att han hade en advokat som han kunde klaga till som kunde göra något åt det.

Däremot finns det en del vittnesmål om att han var betydligt mer imponerande mentalt efter det att han blivit av beroendet, och bland annat var den mest intelligente av de som var åtalade.

Många kunde repareras, det handlade om att landningsstället var lite för klent för den sortens landningsbanor (gräsfält) som man använde och de kunde knäckas om man slog i lite för hårt.

Något som man ansåg inte kunde fixas utan att göra ändringar på landningsstället på ett sådant sätt att flygegenskaperna försämrades, och att den sortens olyckor var relativt enkla att reparera jämfört med en högre förlustratio i flygstrider.

Du menar som alla andra i höga positioner?
Så är alla ledare bara galjonsfigurer som inte gör någonting?

Göring var chef för Luftwaffe och byggde upp hela organisationen från i princip ingenting, det var han som utvecklade doktriner och strategier och han som tog besluten för att skapa det som blev ett av världens starkaste flygvapen.

Att han senare tog en massa tokiga beslut beror som sagt på drogerna.
Sedan kan man säga vad man vill, om att det var bara placebo, men det innebar i vilket fall att hans omdöme blev lidande och han slutade att bry sig på samma sätt, med de följder det gav.

Ja.
Fruktansvärt vanskött. Av idioter i toppen. Som drömde om knäppa operor och som girigt kortsiktigt bara roffade åt sig det de kunde ta för stunden. Och vansinniga hero-wannabes som allvarligt vägde döden mot att få en medalj. Den preussiska mekanismen fanns förstås som statlig ryggmärg, men den utrotades ju också totalt: total failure.

Otto von Bismarcks politik var mer mogen och kunde kanske ha räddat miljoner människors liv, om han bara hade fått leva 200 år.

Vad det beror på försöker man reda ut här.
http://www.ww2aircraft.net/forum/avi...ead-29605.html

Och lite om myterna och fakta från piloternas perspektiv här:
http://www.virtualpilots.fi/feature/articles/109myths/

Sedan så med förlora så menar man förlora, dvs kasseras, inte att man kunde laga dem.
I första tråden försöker man även reda ut antalet genom rapporter från kvartersmästarna då det finns en ganska många olika uppgifter på hur många det var som just gick förlorade.

Så tolkar jag det också. Man fick lite svårt att översätta genosse till svenska, så det blev väl "vänner" här ?

Ett av problemen med både Görings och Hitlers eftermälen är källorna, som till icke ringa del består av personer som antingen hade ett horn i sidan till dem eller ett behov av att skylla ifrån sig. Ibland både och.

Göring har fått skulden för att Tysklands ekonomi och flygvapen inte kunde tävla med resten av den samlade i-världen. Det var förstås en omöjlig uppgift, vilket dock inte hindrat personer som Galland och Speer från att glorifiera sina egna insatser på Görings bekostnad. Sanningen är snarare att både Luftwaffe och Kriegsmarine förde en kompetent uppehållande strid i flera år mot en vida överlägsen motståndare. De köpte därmed tid åt den tyska armén att vinna kriget, och armén misslyckades.

Att skylla på de juniora vapengrenarna och deras ledare var dock bekvämt i efterhand, och synnerligen effektivt när det gick tio memoarskrivande generaler (med "oantastligt" rykte) på varje meningsmotståndare. Även den politiska ledningen, med Hitler och (återigen) Göring i spetsen, blev i viss mån syndabockar.