2009-08-02, 18:02
#1
Jag har suttit och funderat lite hit och dit och upptäckt att det mest logiska är om det bara finns en dimension.
om man drar en hypotes om nånting och utvecklar en teori om det så borde man ju förvänta sig att om den är korrekt så borde den avspegla sig i verkligheten. t.ex. om man kommer med teorin att sexhörningar är en smart och utrymmeseffektiv form så borde man ju hitta den i t.ex. bins kupor och på snökristaller. så nu har vi den här teorin om höger/vänster + framåt/bakåt + uppåt/nedåt. och detta skapar en kub. varför finns det inga naturliga kuber? jag tror aldrig jag har sett nått som är kubistiskt eller rätblockiskt eller kvadratiskt/rektangulärt naturligt. jag ser bara en massa sfärer och cirklar hela tiden.
vi har atomer, protoner och alla elementarpartiklar. vi har grus och små sten som är mer eller mindre runda eller blir det av erosion för eller senare, vi har planeter och och solar som är klotformade. galaxerna är i och för sig inte sfäriska men de är runda, omloppsbanor är också relativt runda. (har aldrig sett en kubisk planet). och allt detta får mig att dra slutsatsen att det bara finns en dimension.
min dimension är: från en punkt och bort därifrån. inifrån och ut. från jordens centrum och ut. magma strömmar UR jorden. elektroner lämnar atomerna då och då när det kan. och det stämmer bra överens med en av de mest grundläggande naturlagarna, nämligen att allt rör sig mot ökad oordning.
och tiden är bara den illusion som mäter hur "fort" olika ting förflyttar sig från ursprungspunkten i förhållande till varandra. därför verkar det också som om tiden bara har en riktning, eftersom det bara finns en dimension: inifrån och utåt. och de vanliga 3 dimensionerna är bara en spegling av den enda dimensionen. gravitationen och andra krafter stör våran uppfattningsförmåga och förvrider den enda dimensionen till 4 olika.
Eller vad säger ni?
om man drar en hypotes om nånting och utvecklar en teori om det så borde man ju förvänta sig att om den är korrekt så borde den avspegla sig i verkligheten. t.ex. om man kommer med teorin att sexhörningar är en smart och utrymmeseffektiv form så borde man ju hitta den i t.ex. bins kupor och på snökristaller. så nu har vi den här teorin om höger/vänster + framåt/bakåt + uppåt/nedåt. och detta skapar en kub. varför finns det inga naturliga kuber? jag tror aldrig jag har sett nått som är kubistiskt eller rätblockiskt eller kvadratiskt/rektangulärt naturligt. jag ser bara en massa sfärer och cirklar hela tiden.
vi har atomer, protoner och alla elementarpartiklar. vi har grus och små sten som är mer eller mindre runda eller blir det av erosion för eller senare, vi har planeter och och solar som är klotformade. galaxerna är i och för sig inte sfäriska men de är runda, omloppsbanor är också relativt runda. (har aldrig sett en kubisk planet). och allt detta får mig att dra slutsatsen att det bara finns en dimension.
min dimension är: från en punkt och bort därifrån. inifrån och ut. från jordens centrum och ut. magma strömmar UR jorden. elektroner lämnar atomerna då och då när det kan. och det stämmer bra överens med en av de mest grundläggande naturlagarna, nämligen att allt rör sig mot ökad oordning.
och tiden är bara den illusion som mäter hur "fort" olika ting förflyttar sig från ursprungspunkten i förhållande till varandra. därför verkar det också som om tiden bara har en riktning, eftersom det bara finns en dimension: inifrån och utåt. och de vanliga 3 dimensionerna är bara en spegling av den enda dimensionen. gravitationen och andra krafter stör våran uppfattningsförmåga och förvrider den enda dimensionen till 4 olika.
Eller vad säger ni?
