En resa genom tid och rum [Cubensis]

Substans: Psilocybe cubensis

Dos: 7 gram (torkat)

Ålder: 18 år

Kön: Man

Vikt: 75 kg

Tid: Cirka 9-10 timmar


För inte alltför längesedan bestämde jag och en nära vän till mig för att prova på den hallucinogena svampen cubensis. Utan vidare breda erfarenheter inom drogspektrumet gav vi oss i färd med att genomsöka det lokala biblioteket och internet efter all möjlig information som vi kan tänkas behöva för att få en så trevlig och behaglig tripp som möjligt.
Min vän, Paul kan vi kalla honom, är inte den som välkomnar fakta med öppen famn och gärna läser och analyserar väsentlig fakta, utan förlitar sig på den mer ambitiöse (i detta fall, jag), varför undertecknad kände sig manad att vara den som står för kunskapsinnehållet och vara den klippa som understundom behövs.
Trots skillnaden i kunskapsmässig engagemang var vi lika förväntansfulla på den tripp som stundades.

Dagen D

Runt tolvtiden hade vi svamparna klara och uppmätte till fjorton gram, således sju gram vardera.
De förberedelser som kan tänka sig vara av avgörande betydelse (i form av förtäring, dryck och förvalda spellistor) var avklarade och en timma senare satte vi trippen i verket och inmundigade sju gram var.

Vi var båda medvetna om att smaken inte var alltför välsmakande och hade därför berett en stor vattenkanna till bredden fylld med svartvinbärssaft att skölja ned de noggrant hackade svamparna och går sedermera till etermediet (det vill säga, mer vardagligt uttryckt, teven) och sätter på filmen Fear and Loathing in Las Vegas (med tanken att är den rolig nykter så är den ännu roligare vid speciell sinnesnärvaro.) Vi lockas båda till skratt av de galna upptågen och cirka trettio minuter in i filmen utropar Paul att det skulle vara en alldeles förträfflig idé att gå ut på promenad och uppleva naturen, då vi båda upplevde hur svampens effekter började göra sina intåg. Efter att ha brustit ut i gapskratt tolv gånger och ideligen försökt att knyta skosnörena gav vi oss ut i den närliggande och växlande öppna barrskogen.
Det vi upplevt framför teven var emellertid endast en uppvärmning inför den kommande upplevelsen.

Skogsfärden

Ungefär i samband med att vi går utanför dörren går frisättningen av neurotransmittorer på högvarv och en sprängd barriär av tankar strömmar till medvetande.
Aldrig förr har så många tankar samsats i så få hjärnor, var något jag konstaterade tyst för mig själv. Min vän Paul verkar ha upplevt detsamma då han omedelbart tappar fattningen efter att ha snubblat på tröskeln vid dörröppningen och stirrar på mig frågandes.
- Knuffade du till mig eller vad hände? undrar han, som om jag var ansvarig för hans klumpighet.
- Vilken knuff? frågar jag, då jag var övertygad om att han måste ha märkt själv att något stod framför hans fötter vid sin eleganta utgång.
- Glöm det, jag inbillade mig nog bara, fastställer han med en viss osäker ton.

Vår färd fortsätter, och i ett drömliknande tillstånd vandrar vi in i den glesiga skogen med sina långa och ståtliga tallar och andra barrförsedda träd.
Uppe i skyn ger, de annars så tråkiga, molnen upphov till de mest fantastiska formationerna man kan tänka sig. Moln avbildade hjärnhalvor, drakar liknade den Sankt Göran besegrade, glasögonprydda bibliotekarier och massa annat jag har svårt att erinra mig.
Ju längre färden fortsätter, desto lummigare ter sig träden och mörkare omgivningen.
Paul pratar sporadiskt om troll och annat otyg som gömmer sig bakom stenar och träd, varpå jag helt plötsligt upplever detsamma. Eftersom vår gemensamma övertygelse om trollens existens var vi båda fullt övertygade om att de var fullt riktiga, utan en tanke på att vi var de första att beskåda dessa varelser.
Inte lät vi, som man lätt kan tro, deras närvaro störa vårt oinskränkt extasfyllda tillstånd utan fortsatte gladeligen vår vandring genom den allt djupare skogen.
En bra bit in i trippen (vår tidsuppfattning förvrängd) anser vi det dags att bege oss hemåt, och återigen späckas vår omedelbara omgivning av troll och allvärldens varelser.

Väl hemma sätter sig Paul vid datorn och sätter på det underhållande spelet Pinball och vi imponeras båda av såväl ljudeffekterna som de visuella.
Efter ett tags spelande sätter vi på en enfaldig komedifilm jag har glömt namnet på, och sjunker djupt in i handlingen.
Jag vaknar som av ett ryck och går in mot köket där jag sätter mig ned på en köksstol; Paul är så inne i filmen att min långvariga frånvaro inte gör sig märkbar i hans medvetande.

Egoupplösning

Det underbara tillståndet har övergått till något jag inte kan likna vid något annat jag har upplevt. Min tankeverksamhet är i kaos och den ena marddrömsliknande tankegången avlöser den andre; dessa mörka tankar försätter mig i ett ångestfyllt skick och en extremt förvirrad hjärna därtill. Tiden existerar inte längre och jag sjunker ned genom golvet och fastnar i ett mellanting mellan köksgolvet och det underliggande vardagsrumstaket (där Paul helt omedveten om min sinnesnärvaro skrattar sig fördärvad åt en fruktansvärt dålig komedifilm.)
Där jag befinner mig existerar vare sig tid eller rum. All existens är objektiv. Allt som händer sker ur ett större perspektiv, ett objektivt sådant. Verklighetsfrånvarad som jag är förstår jag givetvis ingenting och känner mig alldeles tom inom mig. Min själ har brutalt ryckts ur mig och min inställning till precis allt är fullständigt känslokall. Egoupplösning.
Gamla, förträngda tankar gör sig påminda och genomsyrar nu mitt medvetande.
Ingenting fint existerar längre. Allt är grått, fult, äckligt, motbjudande och framför allt – det hatar mig. Jag är mänsklighetens svarta får, en förtappad själ, en stundande medlem i Helvetet. Jag är påverkad av svamp. Det är vad jag är.
Mitt undermedvetna har blottats. Jag åker sidledes i huset, mellan golv och vägg, i fullständigt mörker, och i huvudet finns inget annat än ångest, dåliga minnen och ett skadat psyke, som jag trodde aldrig skulle återhämta sig.
Såhär fortsätter det i vad som känns en evighet innan det börjar avta och jag återvänder till min ”ursprungliga” plats på köksstolen.Jag har ridit ut stormen. Jag går ner till vardagsrummet där Pauls stämma ljuder i form av oförbehållsamt skratt.
Sinnet inom mig vaknar till liv och en behaglig afterglow tar sin början.
Några timmar senare, då klockan är runt elva på kvällen, försjunker vi i drömmarnas värld.


Slutvärdering: Aldrig hade någon av oss kunnat förvänta oss något liknade, även om jag inte upplevde det lika roligt som Paul, som till synes aldrig hade en dålig stund.
Det här gör jag med största sannolikhet aldrig om, men en upplevelse var det i alla fall, och nu är man en erfarenhet rikare.

All kritik mottages hjärtligt, och jag besvarar gärna eventuella frågor!

Tack för ordet.

Välskrivet och underhållande tycker jag, men alldeles för kort. Du förklarade allting lite väl fort tycker jag. Iofs är jag inget fan av dom här 10 sidors rapporterna heller, ska läsa om och sätta betyg imorrn när jag inte är proppad med tradolan

Jaså, jag tycker att längden är rätt okej, jag vill ju inte trötta ut er med massiva texter.

Väldig bra skrivet, men det verka fattas en massa, speciellt från en tripp på 7gram. Hur var hallucinationerna ni såg i skogen?
Hur kändes det när du kom i egodöd?
Tappade du "jaget" ? Blev du ett med allt? och så vidare..

Rökte ni något? Eller var det bara svamp?
7gr torkad svamp, hade inte vågat... är fast vid mina låga doser.. hehe.

Jag rekommenderar dig och din kompis att lyssna på Terence McKenna.
han berättar om sina trippar och vad han kommit fram till, han berättar om hur man gör det. (man ska helst slippa TVn och datorn) och det är just p.g.a att det tar över ens medvetande, att t.ex koncentrera sig på vad personen på tv har att säga. Släck ner nästa gång, lägg er ner, och trippa



Terence McKenna - The World and Its Double, del 1 av 2.

http://video.google.com/videoplay?do...d+double&dur=3

Terence McKenna - Seeking the Stone, del 1 av 2.

http://video.google.com/videoplay?do...+mckenna&dur=3

7 gram cubensis hade jag aldrig rekommenderat till en nybörjare på hallucinogener. Tur att det ändå gick väl!

I övrigt så finns det nog inte många 18-åringar som är mer välformulerade i skrift som du, så du får 4/5. Tyvärr hann jag aldrig fastna i berättelsen riktigt, kändes lite ihoptryckt och förkortat.

Sen vill jag gärna ha lite mer info om hur du upplevde upplösningen av jaget. Hur upplever du händelsen efteråt? Har din starka tripp påverkat dig på något sätt?

Bra rapport!
Men jävlar i mig, 7g första gången! inte illa pinkat!
Jag tog 3g cubensis första gången och det tyckte jag var maxat

Känner igen din ångest mer än väl... Min första tripp bestod av 80-100 gram färska cubensis.. Den ångesten går inte beskriva..

Hallucinationerna var obeskrivligt starka samt verklighetstrogna, vi var helt övertygade om att det vi såg var på riktigt.
Stenar, träd, myrstackar, mossa - allt andades. Träden pratade med oss med visa och mörka stämmor, troll uppenbarade sig, gömda bakom stenar och ståendes bakom tjocka träd. Allting var levande och färgstarkt, helt otroligt kändes det.
Egodöden var obeskrivlig, i den mening att jag inte ens skulle önska min värsta fiende en sådan upplevelse. Det fanns inget Jag, jag var en själlös kropp utan ändamål och helt utan mening; emedan denna känslorestriktion förändrade hela min inställning till den blotta existen, fann jag ingen anknytning till vare sig mina föräldrar eller ens mig själv.
Vi rökte ingenting utan förtärde endast svamparna.
Det skulle inte jag heller göra, men vi var båda beredda på att det kunde gå snett, men tog risken för att vi ville uppleva en stark tripp, men detta var verkligen inte vad vi förväntade oss.
Jag hade lite tidsbegränsning (skrev trippen på cirka 50 minuter), därav komprimeringen. Jag kan försöka att få tid till att skriva en mer målande och utförlig beskrivning!
Jag ser trippen som en erfarenhet och jag ångrar det rent principiellt inte, även om vi inte var alltför konsekventa med doseringen.
Jag vet inte huruvida trippen har förändrat min livsstil på något sätt, men det är mycket möjligt; måhända har jag fått lättare depersonalisationsupplevelser och känt mitt medvetende begränsat, men det är knappast något mitt yttre beteende indikerar på.

Härlig tripprapport, du hann uppleva både de bra och de dåliga med hallucinogener vilket jag tycker är bra om du bara ska ta de 1gång i ditt liv.

Kollade lite på första delen där, efter att jag kommit till 03:25 säger han att man kan ta en halv dos svamp sen ska man röka något men vad? jag förstår inte vad han säger, är det Harmal han menar? Han säger "Smoke some '???' in a bong or a pipe". Jag är sugen att testa detta om det går att få tag i de som han nämner
Edit: Tror jag hittade svaret, det måste vara 'Peganum harmala"

Väl skriven med några svarta hål.

Efter din egodöd. Hur mår du idag? Är du mera orädd för saker eller tvärtom? Otroligt intresserad av att få veta vilka spår det satt i dig.