Kan vara väldigt olika det där med att glömma, en tidigare katt vi hade blev som kattunge hos morsans syrra (uppfödaren) konstant attackerad av tantens treåring, som tyckte det var jätteroligt att leka "stampa kattunge" så fort han fick chansen eftersom han var avundsjuk på sin nyanlända ettåriga lillasyster som numera tog all mammas uppmärksamhet (barn är så rara sådär).
När katten ca 10 år senare (vi umgicks inte med familjen särskilt ofta pga stort geografiskt avstånd) träffar ungen, dvs min kusin som nu är i yngre tonåren, igen så får hon TOKSPEL och börjar fräsa och spotta på ett sätt jag aldrig sett förut (eller efteråt). Det var som om Fan själv materialiserats i rummet och allt sveptes in i en tung dimma av ondska. Fick ut kusinen ur huset fort som fan och stängde dörren annars hade det definitivt blivit medeltid av alltihopa. Så vissa saker kan definitivt sätta djupa spår.
Du blir nog ganska snart förlåten för skeden dock har jag en känsla av