Citat:
I dagens DN finns en essä om fascismen och speciellt om nyfascismen. Jag lyckas inte hitta den på nätet. Man frågar sig där på vilket sätt de tidiga fascisterna i nittonhundratalets början skiljer sig från tex SD. I artikeln står det även att det är svårt att dra gränsen mellan fascismen och konservatismen. Jag menar att det ingalunda är svårt, iaf inte i dagsläget. Den enkla skiljelinjen mellan fascister och konservativa är att fascister inte är demokrater medan konservativa är demokrater. Det är ungefär som skillnaden mellan socialdemokrati och kommunism.
SD har ju tom demokrater med i namnet så att kalla dem för fascister är en lögn.
SD har ju tom demokrater med i namnet så att kalla dem för fascister är en lögn.
Att SD har demokrat med i namnet betyder inte att de är för demokrati, detsamma gäller de konservativa partierna. Konservativa partier vill bevara status quo eller ändå hellre gå tillbaka till den tid då klassamhället var det allenarådande systemet. Konservativa och fascisterna är av den uppfattningen att människan i gemen, (utom de själva) är för dumma att förstå sitt eget bästa. Moderaternas Anna Kinberg Batra uttalandet från valrörelsen 1998 om ”Stockholmare är smartare än lantisar” är ganska talande för vad konservativa tycker.
Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.
Fredrik Reinfeldt, 1993.
När jag bodde i Afrika brukade vi skämta om hur man skiljer en apa från en svart? Sträcker man fram en banan tar apan den med foten.
Ulf Björkman (m), kommunfullmäktiges ordförande i Solna och före detta adjutant åt kungen.
Slutsats:
En konservativ är en statsman som är förtjust i rådande missförhållanden, till skillnad från liberalen som vill ersätta dem med andra.