När upphör ett umgängesavtal att gälla?

Mitt ex och jag har ett umgängesavtal som är fastställt i domstol. Enligt detta ska barnet vara med sin pappa tre veckor på sommaren, en vecka i taget, vilket inte skedde då pappan inte begärde någon semestervecka öht. Sedan så ska barnet vara där varannan helg från fredag till söndag, men nu meddelade pappan att han ska flytta och bara kan från lördag till söndag ibland nu eftersom det är för långt att åka från västerås till stockholm och hämta barnet, pappan sa att han ville vila lite och så..
Som jag ser det så bryter ju pappan umgängesavtalet, är det fortfarande gällande då? Kan han om ett halvår t ex luta sig tillbaka på det avtal vi trots allt ska följa enligt domen? Heller ska det till ett nytt avtal nu?

Avtalet gäller även om han "bryter" mot det. Ett umgängesavtal är speciellt på så sätt att det, för att anses vara gällande, ska vara skriftligt och godkänt av socialnämnd eller fastställt av domstol. Alltså kan avtalet inte anses ändrat genom pappans inställning. Eftersom pappan väljer att inskränka sin umgängesrätt enligt avtalet är det å andra sidan inte så mycket du kan göra åt saken.

Vad som menas med att avtalet är "gällande" skall läsas som verkställbart. Dvs att du kan tvinga igenom avtalet via domstol. Det står i övrigt föräldrarna fritt att ordna med umgänget som de önskar. Konsekvensen av detta är alltså att man inte kan tvinga igenom ett umgänge genom verkställighet om inte umgänget är fastställt i ett sådant avtal, dvs pappan kan inte tvinga fram ett annat umgänge via verkställighet. Dock är ju frågan vad du vinner på att framhärda att han ska hämta på fredagar?

[quote=slabadan]Avtalet gäller även om han "bryter" mot det. Ett umgängesavtal är speciellt på så sätt att det, för att anses vara gällande, ska vara skriftligt och godkänt av socialnämnd eller fastställt av domstol. Alltså kan avtalet inte anses ändrat genom pappans inställning. Eftersom pappan väljer att inskränka sin umgängesrätt enligt avtalet är det å andra sidan inte så mycket du kan göra åt saken.

Vad som menas med att avtalet är "gällande" skall läsas som verkställbart. Dvs att du kan tvinga igenom avtalet via domstol. Det står i övrigt föräldrarna fritt att ordna med umgänget som de önskar. Konsekvensen av detta är alltså att man inte kan tvinga igenom ett umgänge genom verkställighet om inte umgänget är fastställt i ett sådant avtal, dvs pappan kan inte tvinga fram ett annat umgänge via verkställighet. Dock är ju frågan vad du vinner på att framhärda att han ska hämta på fredagar?[/QUOTE]


Nu vill jag säga att jag absolut är någon expertis på ämnet, men en reflektion jag fick var:
Hon kanske behöver den exklusiva tid för "återhämtning". Menar inte att springa och "ragga" på krogen.
Sedan kan man tycka att kanske det är annorlunda vilken ålder barnet är i.

Jag vet inte, men jag lyssnar gärna på andra vinklingar.

Det jag undrar är väl om han kan strunta i det för att sedan efter ett halvår bara dyka upp på dagis utan att säga nåt, vilket har hänt tidigare, och då hävda att han har rätt till det för det står så i domen.

Sluta upp och fundera hur du kan anvanda ungen som ett vapen mot honom.

Han tar ungen nar han kanner for det, gillar du det inte far du gora nagot som gor att han kommer pa besok oftare..........

[quote=pongo] Det socialnämnd och domstolar tittar på är vad som är bäst för barnet, föräldrarnas eventuella behov bortser man som huvudregel ifrån helt och hållet. Att gutegirl vill återhämta sig är inget som någon domstol skulle ta någon hänsyn till, om det inte vore så att det kunde drabba barnet på något negativt sätt om hon inte gavs tillfälle till denna återhämtning.

Barnets ålder har betydelse i så måtto att man bör ta hänsyn till barnets vilja från och med omkring 12-års ålder.

I princip ja. Har aldrig reflekterat över frågan, men jag skulle tro att han skulle kunna göra det. Någon mer insatt i denna typ av juridik kanske kan komma med lite mer utvecklade svar.

Jag har inte studerat just familjerätt i nån större utsträckning, men rent generellt får man ju se om det är en rättighet eller skyldighet som avtalats. Är det en rättighet för pappan att träffa sitt barn vissa tider så kan han göra det om han vill - men strunta i det om han inte vill. Är det en skyldighet så måste han göra det oavsett om han vill eller ej.
Jag skulle dock tro att det handlar om en rättighet.

Jag är inte ute efter att ha ungen som vapen mot honom. Den enda det skulle gå ut över vore barnet.

Familjerätt är ett ganska speciellt område och det finns väldigt lite gemensamt mellan ett tex ett köprätsligt avtal och ett umgänges avtal... ett umgänges avtal reglerar inte din ex-mans rätt att träffa barnen ut era barns rätt att träffa honom.

Om han inte följer avtalet så finns det vid första anblick inte så mycket att göra... Föräldrabalken är inriktad på den omvända situationen, att en förälder vill ha umgäne men inte får för den andra.

Jag hade åkt till honom med barnen varann fredag och lämnat dom i hans hall... när han protesterar så hänvisa bara till umgänges avtalet precis som han gjorde när han hämtade barnen å dagis utan att säga till dig.

jag dessutom anmält pappan till socialen... sagt något i still med att han vägrar umgås med barnen och att jag är orolig att barnen skall fara illa på grund av detta... att ha socialen hängande efter sig är aldrig roligt.

Mäh, hur kul är det att det blir en massa tjafs när ungen är med?
Jag skulle vilja ha ett nytt avtal istället, så har vi båda att rätta oss efter det och man kan anpassa det så att det passar pappan.

Tycker att du ska skaffa en advokat som kan ta en koll på nuvarande umgängesavtal.

Försök att få pappan till barnet att redogöra för de tider han känner att han vill och kan spendera med barnet och upprätta ett avtal därutefter.