Citat:
Ursprungligen postat av Chemicalien
Jag har under det enda år (jag är 20 år) som politiskt insatt, alltid vurmat för de liberala ideérna, liberalismen, individualismen, och allt därtill hörande. Nu börjar jag däremot tvivla (inte på ideérna, utan på hur det skulle fungera i verkligheten). Jag hoppas att jag bara är obildad, men vill få svar på några frågor.
Som liberal kan man inte på något vis godkänna någon typ av samhällelig kollektvistisk agenda, som på något vis inskränker individens rättigheter och frihet.
Liberalism är ju ett ganska brett begrepp och det finns många inriktingar inom området, t.ex. är det ju väldigt stor skillnad på en socialliberal och en nyliberal/libertarian.
Om du åsyftar en fulländad nyliberal/libertarianistisk stat så kan man nog i dagsläget med all rätt hävda att det är en utopi. Jämförelsen går ganska snabbt till det diametrala, en kommunistisk stat, som också är en "utopi" (för de som strävar efter det) i dagsläget. Varför är det så då? Jo för att båda ideologierna bygger på en kollektivistisk grundsyn. Det kan ju låta konstigt att prata om kollektivism i en utopi som förespråkar total frihet, men saken är den att den libertarianistiska staten förutsätter en sak; nämligen den upplyste och rationella människan som inte låter sig vilseledas/övertalas av någon annan. Att förutsätta att alla människor är sådana är att ha på ett sätt ha en kollektivistisk grundsyn. Eftersom det är en av postulaten i den libertarianistiska staten kan man säga att det är en utopi.
Att applicera det i verkligheten är ju förhållandevis enkelt, t.ex. när det gäller drogliberalism, fastighetsbegränsningar, vapeninnehav etc. Det som händer är att någons frihet blir någon annas ofrihet och då måste man välja mellan vilka som är "viktigast" och för att göra det borde man iaf delvis ha en utilitaristisk grundsyn.
Med allt detta skrivet inte sagt att man inte bör sträva för att uppnå ett sådan sak, men det är en annan diskussion.