Äta lunch

När började vi äta lunch i det här landet?

När jag var liten åt man frukost i middag och kvällsmat.

Det syns ju på ordet middag att målet ska ätas mitt på dagen, precis som midnatt är mitt i natten. Men nu äter man middag på kvällen och kvällsmat är det väl ingen som äter längre.

När jag ändå är inne på måltider - frukost är ju ett lite lustigt ord. Antar att det inte har något med att äta ost att göra.

Lunch är en måltid som äts mitt på dagen.

Lunch kallades ursprungligen för middag, eftersom den intogs vid middag, mitt på dagen. Middag kom dock att skifta betydelse till att syfta på dagens största mål. Det engelska ordet lunch lånades in på 1800-talet, när middag allt oftare åts på kvällstid.

Ordet lunch är en kortform av luncheon, som kommer av lunch, ’stort stycke bröd’.

Många restauranger, särskilt i industri- och kontorsområden, har särskilda luncherbjudanden. Det finns också många specialiserade lunchrestauranger som inte har öppet kvällstid. (Källa Wikipedia)

Ordet frukost härstammar från medellågtyskans "vrokost". Det är en sammansättning av orden "vro" (som i tyska früh, tidig) och "kost" och lär ha använts redan på 1500-talet i betydningen "den tidiga kosten".
(Källa Wikipedia)

SR-P1-Språket har haft en sociologiskt baserad utredning om hur lunchen kom att ersätta middagen. När det blev allt vanligare att både fru och make arbetade utanför hemmet, så fanns det helt enkelt inte någon hemma för att laga middag mitt på dagen. Istället började den typiska familjen äta lunch på respektive jobb. (Både lunch och jobb är engelska låneord.) För barnens skull kom skolbespisningen med lunch.

SR-P1-Språket om middag (välj ljudet och jogga till läget 60 %):
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?p...rtikel=2142422

Här är en tråd i samma ämne:
https://www.flashback.org/showthread.php?t=642421

På danska äter man "morgenmad" som första mål, medan "frokost" är synonym med lunch.

Undrar om det inte hette morgonmål här också innan vi började äta frukost.

Jag har alltid haft för mig att att säga "äta lunch" var lite överklass i början innan alla började säga det.
Den tid du beskriver är ju 50-60-tal och då sa väl gemene man inte att de skulle äta lunch?
Egentligen menar jag nog med min fråga när man började säga att man skulle äta lunch.

Samma diskussion förekommer i Storbritannien, där de nya, chica typerna kallar dagens tre mål "breakfast, lunch and dinner", medan man i vissa regioner håller sig till den mer traditionella varianten "breakfast, dinner and tea".

I vissa delar av Storbritannien kan man alltså äta en stor festmåltid med kött och sås och allt-vad-man-nu-kan-tänka-sig, med öl eller vin, osv, men fortfarande säga att man "are having tea", så länge det är ett mål man intar på kvällen.

haha cp..

Det är många som säger att de fikar till lunch. När jag var liten, för tio år sedan hörde jag ibland att vissa barn fikade till mellanmål. Om fika har klättrat från mellanmål till lunch är det väl inte länge kvar innan fikat tar över lunchen - och fikat, alltså mellanmålet, blir röken. Efter detta kommer röken att ta över....

I mellantiden hade jag hittat referensen till SR-P1-Språket om middag och lunch (inlägg #4).
I bondesamhället, där kaloriförbrukningen var hög och mjölkbilen kom tidigt, tog man gärna en bit bröd och en kopp kaffe redan omkring klockan 06:00. Första målet kunde kallas morgonkaffe. Frukosten intogs typiskt efter att djuren i lagården fått en första tillsyn och korna mjölkats, säg 07:30. Då stod mjölkkannan på mjölkbordet i väntan på mjölkbilen.

Frukost med uttalet {frukôst} var vanligt i varje fall på 1950-talet i sydväst.

Jag har ocskå funderat på detta. Jag är 25 och jag har under större delen av mitt liv sagt "middag" till det jag äter mitt på dagen. Numera blir det oftast "lunch", mestadels p g a av att jag vill undvika förvirring. Jag VILL helst säga frukost, middag, kvällsmat och så säger mina föräldrar fortfarande.

Men om nu ordet lunch är hämtat från engelskan, hur kommer det då sig att vi ersatt middagen med lunch när de inte ens själva äter lunch? ( förutom de chica då)
Och om lunch betyder "stort stycke bröd" verkar det ju ännu underligare.

Har ibland funderat just frukostens litet flytande tidpunkt och beskaffenhet mellan svenskan och danskan.

Inte minst eftersom jag är uppvuxen med ordet "frukost-middag" som en benämning på ett stort mål mat som infaller på eftermiddagen, kring två eller tre, och då ersätter både lunchen och middagen. Vanlig företeelse i jul- och påsk-tider, eller om det väntas långväga gäster.

Och jag äter nog lika gärna morgonmål som frukost, kanske t.o.m. föredrar det i vardagsslag. "Frukost" har för mig litet konnotationer av en större mängd mat än jag har lätt för på morgonen - sillfrukost, hotellfrukost etc.

Men om middagen - har ni någon tanke om hur sent den kan ätas? Känns det vid någon tid naturligare att tala om kvällsmål, kvällsvard eller supé? När? Efter sju? Efter nio? Efter teatern?

Lunch har troligen kommit till svenskan efter att det skapades i engelskan. Bara för att det av somliga britter betraktas som modernt och överklass betyder det inte att det är nytt. Vi svenskar ville väl också vara moderna och äta lunch med de häftiga britterna?