Vad är ert ställningstagande till surrogatmamma?

För. Framförallt för att den redan finns och folk inte kommer att ge upp det. Men i Sverige gäller mest Indien och dess hemska förhållanden. Istället önskar jag en inhemsk surrogatmödraverksamhet som är kontrollerad, inte utnyttjar fattiga kvinnor, ger barn rätt till kunskaper om sitt ursprung och inte är människohandel.
Känner för övrigt själv en surrogatmamma utomlands.

Nu börjar gaymoderater kampanja för surrogatmödrarskap. Jag tycker det är sjukt.
Fattiga kvinnor ska alltså behöva sälja sina livmödrar till homosexuella. Ta risken att dö mot betalning. Usch.
Och vad är det som kommer hindra att två pedofiler slår sig ihop och skaffar egna surrogatbarn de kan utnyttja, från kvinnor som sedan försvinner helt ur barnens liv, bor i ett annat land och aldrig kommer se barnet mer.
https://www.friatider.se/gaymoderate...rogatmoderskap

Trots att det är förbjudet kommer det fler barn till Sverige som fötts av surrogatmödrar än via utlandsadoption numera. Det är en hisnande tanke…
Det lär väl iofs fått en dipp nu iom situationen i det vanliga surrogatlandet Ukraina.

Exploatering. Surrogatmödraskap går bort.

Det blir alltid komplicerat när det gäller kvinnokroppen. Många vill göra anspråk på den och argumentationen är oftast ur ett klass- eller feministperspektiv.

Kvinnan äger sin kropp säger man. Därför ska abort tillåtas. Vilket dock innebär död för en annan (fostret).

Kvinnan är för svag och utsatt för att kunna bestämma över sin kropp säger man. Därför är prostitution otillåtet. Oavsett vad kvinnan vill själv.

Här är min syn på det:

Jag är emot abort (fostrets liv går före ”bärarens” frihet).

Jag är för att åter legalisera prostitution (man får hyra ut sin kropp som man vill själv).

Jag är för surrogatmödraskap (man får hyra ut sin kropp som man vill själv).

Friheter och rättigheter ur individens perpektiv. Inga -ismer som ska styra individens rätt till val och liv.

Tycker det vore sjukt att som surrogatmamma inte få betalt för det man gör. Typiskt Sverige att de föreslår att det ska vara ”altruistiskt”.

Det är ju inte en liten insats. Det är fan så jobbigt och tungt att vara gravid, lägg sen till förlossning och de risker för underlivsproblem som följer. Illamående, bristningar, ofantlig trötthet, hormonpåslag deluxe, kanske foglossning, osv osv osv.

Minst en miljon borde man kunna tjäna som surrogatmamma, helst två.

Jag har faktiskt mindre emot detta än att folk blir gravida på naturlig väg. Vilken jävla idiot, missbrukare, psyksjuk och sossfall som helst kan bli gravid, gång på gång, utan förmåga att ta hand om sina barn. Medan detta är människor som är kapabla att betala dyrt för en surrogatmamma, vilket givetvis inte behöver säga något om deras lämplighet att vara förälder, men oddsen är mer till barnets fördel med välanpassade föräldrar än när man låter naturen styra. Inte att det är fel heller, men om reinkarnation existerade hade jag nog valt att återföras genom en surrogatmamma än hos nått random par som beslöt att chansa och strunta i kondom, om det var vad jag hade att välja mellan.

Jag har tre vänner (eller vänner till min hustru) som fått barn via surrogatmödrar.

Det första var länge sedan ca 2007.

Mamman har nån medfödd sjukdom som leder till högt blodtryck. Hon äter medicin som är potentiellt fosterskadande. Så hon fick sluta med sin medicin, vilket redan det var en risk. Hon fick det första barnet själv naturligt men hon behövde förlösas mycket tidigt, då graviditeten riskerade hennes både hennes och fostrets liv pga havandeskapsförgiftning.

Barnet blev förlöst typ 4 mån för tidigt. Det överlevde men mycket tid vid kuvösen var det.

De ville ha ett andra barn. De valde surrogatmoderskap. Tror det var i Vitryssland (eller var det Ukraina). Kostade mycket för dem ekonomisk att se till att surrogatmamman kontrollerades på ett toppsjukhus. Förutom ersättningen till surrogatmamman.

Sedan behövde den ”biologiska” mamman åka dit och ta hem barnet och ljuga att detta är mitt barn som jag fött där.

De övriga två har jag inte lika mycket detaljer om även om det bara var 3-4 år sedan. Men det var två systrar i 50-årsåldern som satt på glasberget. Men de ville ha barn. Så det var en kombination av spermier från donator och surrogatmödrarskap.

I det första fallet förstår jag det. Ett gift par. Som redan hade ett barn. Modern har sjukdom. De försökte en gång vilket var riskfyllt och också höll på att kosta mor och/eller barn livet.

I det andra fallet med två systrar som inte lyckats skaffa sig en man. Och jag menar, inte en man överhuvudtaget i livet.

De skaffar barn på egen hand fast de aldrig lyckats skaffa ens en man. Vad är det för ”fel” på dem då?

Båda är skitsmarta. En har doktorerat. De ser helt okej ut. Långa, smärta och välskapta. Grymt artiga och väluppfostrade. Kommer från en fin välbeställd familj på Djursholm. Kanske lite väl reserverade och kanske osäkra. Lite mycket av osäkert skratt. De sitter lite väl raka i ryggen. Var föräldrarna alltför stränga så det inte kan slappna av. Alltid beredda på åthutning. Vet inte men det är en misstanke. Å andra sidan har jag träffat föräldrarna många gånger och de är oerhört trevliga. Men av egen erfarenhet vet jag att gamla fina familjer alltid har två sidor. En utåt och en innåt.

Hur som. Dessa två lyckas inte kroka upp med en enda man i livet. De är inte lesbiska heller. De har försökt med dejtingsajter. Bara med män. Inga kvinnor.

Min hustru som är barndomskompisar med dem fattar inget heller.

Hur som helst: ska sådana få skaffa barn? De har ju visat sig odugliga på ”äktenskapsmarknaden”. Lyckas man inte där lyckas man nog inte särskilt bra med att uppfostra bra barn.

Jag är för surrogatmödraskap.

Men när det gäller ensamstående ska de varken kunna få adoptera eller få barn via surrogatmödraskap.

Surrogatmödraskap ska vara lika förbehållet som insemination och adoption.

Inga ensamstående, bara par med lång stabil relation kan komma ifråga.

Barnets bästa ska altid komma i första rummet.

Ett argument emot surrogatskap i Sverige som jag har sett, är att kvinnor kan känna sig tvingade till att bära barn åt andra. Så pga att vissa individer inte klarar av att säga nej, så måste alla människor straffas.

Tänk om folk sa så om organdonationer eller abort?

Det måste ju vara 1000 gånger svårare att säga nej till en person som behöver ett nytt organ eller benmärg, än det är att säga nej till kompisen som vill ha ett barn.

Det är en hel del kvinnor som har pressats till abort, men vi kan inte förstöra för alla kvinnor och ta bort aborträtten för det.

Vissa kvinnor säljer tillfälligt "sex" för att finansiera sitt liv när de studerar, de tycker att det är värt det för att senare få ett bättre liv.

Personer som bär ett barn åt andra tänker på samma sätt, de investerar i sin framtid.

Om det var män som kunde föda barn så hade det inte varit några konstigheter med varken surrogater eller aborter. En man är alltid en individ som kan fatta beslut om sitt egna liv. En kvinna (enligt vissa feminister) måste alltid tänka på hela kvinnosläktet, man får inte vara individualist och gå sin egna väg, för då skadar man alla andra kvinnor också.

Tradwife till exempel, är kvinnor som vill leva traditionella liv som hemmafruar. De vill ta hand om hem och barn, men feminister ogillar dem och menar att de skadar alla kvinnor.

Kvinnor är inte fria att välja sina egna liv, vi måste alltid tänka på vad som gynnar gruppen. Vi ska helst vara karriärdrivna och lämna bort våra barn så tidigt det bara går. Knappt träffa våra egna barn större delen av dygnet. För mig låter det som en mardröm.

Men det socialistiska samhället har verkligen lurat barnfamiljerna, alla måste arbeta så de kan betala hög skatt (vi har ju enormt många politiker och statligt anställda som inte generar pengar till statskassan)

Men i andra länder som t.ex. Schweiz, där anses det fint och hög status ifall kvinnan kan vara hemma med barnen. Och kvinnan är ekonomiskt skyddad ifall äktenskapet skulle upphöra.

Barnfamiljer betalar även lägre skatt i Schweiz, för varje barn en procent mindre.

Sverige skulle kunna ha samma system, vilket många länder i Europa har.

Har inte läst hela tråden. Tycker det hela är absurt i Sverige. Surrogat moderskap är inte tillåtet - men förekommer ändå på s a s på privat initiativ. En kvinna får inte erbjuda sig att föda ett annat pars barn även utan önskan av någon form av ersättning. Däremot kan de eller den som har pengar ordna ett surrogat moderskap utomlands utan problem och sedan adoptera barnet. Även i länder där det blivit "industri" som Georgien.

Läste på dv. hemsidor från agenturer/kommersiella företag som förmedlar surrogat moderskap. De för "svensk publik" framhöll gärna det låga priset som ett argument att välja Georgien istället för USA. De på engelska eller tyska hur väll de tog hand om surrogat modern. Något att tänka på.

Själv tycker jag det skall tillåtas även kommersiellt surrogat moderskap i Sverige men formerna regleras och kontrolleras hårt. Främst för att "skydda" surrogat modern.