Vad är ert ställningstagande till surrogatmamma?

Idag tog tv4 morgon upp denna fråga vilken kommer få fokus under pride.

I Sverige är surrogatlösningen förbjuden, i USA är detta tillåtet utifrån argumentet "kvinnans rätt till sin egen kropp".
I USA används metoden av par/kvinnor som inte vill eller kan vara gravida, samt homosexuella/singelmän.
Det ger således möjligheten att få ett biologiskt barn tex istället för adoption.

Hur går det till?
Den blivande surrogatmamman insemineras (ai/nat) med spermier (hon står då även för ägget) alternativt får ett redan befruktat ägg (från det inblandade paret) implanterat.
För besväret får surrogatmamman överenskommet belopp och parterna sätter sina kråkor på ett skriftligt avtal.

Vad anser ni om denna alternativa lösning till föräldraskap?
Resonerar ni olika beroende på om det gäller homomän, singelmän, ofrivilligt barnlösa par, par/kvinnor som inte vill gå igenom en graviditet?

Jag är emot det. Jag vill inte att folk i vilka konstellationer som helst ska ha rätt att ha barn till varje pris. Kan man inte på biologisk väg skaffa barn så får man helt enkelt vara utan.

Jag tycker väl förvisso att folk som pga sjukdom eller dylikt som lever i en normal parrelation borde ha möjlighet att skaffa barn på det här viset. Men konsekvensen blir att diverse avarter också kommer skaffa barn på det här sättet vilket jag inte vill.

Därför blir mitt svar ett rungande nej.

Jag säger Mja.
I en perfekt värld så vore det ett ypperligt sätt för diverse grupper som inte har möjlighet att skaffa biologiska barn.
Men det ger mig också vibbar av science fiction-scenarios där en hel samhällsklass är förpassad till att vara barnbärare åt de mer välbärgade klasserna.
I Indien har jag för mig att det uppstått en hel industri där fattiga kvinnor är surrogatmammor åt mer välbärgade. Och visst, de får jättemycket pengar för besväret, motsvarande flera årslöner (vilket i sig inte är så jättemycket pengar i våra mätt mätt.). Men det ger upphov till en sned människosyn där vissa människors kroppar reduceras till inget annat än att stå till tjänst för andras.

Det var detta argument som lyftes fram när frågan var aktuell i USA.
Det var då man slutligen bestämde sig för att kvinnan själv måste få bestämma över sin kropp.
Vill hon bära någon annans barn så är det upp till henne.
I USA finns det tydligen även surrogatmammor som t.o.m. ställer upp gratis just för att de älskar att vara gravida (info från studion).

Det vore i såna fall säkrast om det aldrig funnes några ekonomiska incitament där man skulle kunna försäkra sig om att vissa grupper inte blir utnyttjade, exempelvis om en syrra ställer upp gratis. Rätten till att bestämma över sin kropp blir dock mer komplex om man tar in fattigdom o dyl i beräkningen.
Men i princip är jag för att man ska kunna använda sig av surrogatmammor, men man bör vara vaksam på vilka konsekvenser det kan ha för olika grupper.

Det kommer finnas två typer av människor som skaffar barn via surrogatmor:
1) Infertila kvinnor i en vanlig parrelation
2) Människor som inte vill ge barnet genetiska sjukdomar

Vilka fler stora grupper (inom den mikroskopiska mängd människor som vill ha en surrogatmor) finns det?
Men är det inte redan så? Det finns ett flertal yrken där du utsätter din kropp för medicinska påfrestningar (t.ex. labbråtta), för fysiskt arbete, för stress, eller helt enkelt för andra människors börda; i utbyte mot pengar förstås.

Exakt hur skiljer sig att bära ett barn i 9 månader sig från något annat som redan existerar idag?

Är nyvaken och hamnade i den här tråden.
Utan att vara riktigt fokuserad kom jag att tänka på känslor.
Egoistiska sådana.
Jag skulle helst inte ha sett att min mor innan hon fick mig och mina syskon använt sin möjlighet till att vara gravid på topics vis.

Där fick ni min nyvakna input.

Är det inte bäst om din mor själv valde vad hon vill och inte vill göra?
I annat fall får vi införa speciella lämplighetstester så att kvinnor inte har sex med män som är för patetiska, eftersom fenomenet ligger på samma breddgrad.

Exakt hur det skiljer sig anser jag mig inte kvalificerad att svara på. Men min åsikt är att bara för att det finns andra yrken som är dehumaniserande, så lär vi inte behöva skaffa ett nytt, även om det i det korta loppet kan ha positiva konsekvenser för inblandade parter, till exempel med de indiska kvinnorna som tjänar upp till 15 årslöner per graviditet. Man kan ju också vända på steken och säga om denna industri inte uppstått lagligt i Indien, så hade mycket väl en svart marknad för livmödrar uppstått, under mindre kontrollerade former och t om mot kvinnornas vilja. Rent moraliskt anser jag dock att man bör vara vaksam på industrier som tjänar pengar på människoliv, eftersom man inte vet vilka konsekvenser det kan ha i det långa loppet. Men om det sker utan ekonomiska incitament, så be my guest!

För min dels pelar det ingen större roll om gruppen är stor eller inte. Men de man kan tänka sig är ensamstående som inte har levt i en parrelation och inte heller kommer göra det men de vill himla gärna ha barn. Homosexuella som vill ha egna barn utan adoption. Det är väl de två största grupperna.

Enligt min subjektiva åsikt så sätter jag barnet i första rummet och inte föräldrarna. Jag tycker främst att barnet har rätt till en stabil familjesituation och trots att det kommer finnas mängder av stabila familjer som vill skaffa barn på det här sättet så finns det troligen även en hel del som inte är stabila.

Adoption är utmärkt på den punkten att det genomförs en ordentlig kontroll av adoptivföräldrar huruvida de är lämpliga som föräldrar och med den här metoden kan man helt enkelt köpa sig ett barn. Vilket jag tycker är vidrigt.

Självklart tycker jag att detta ska vara lagligt i Sverige. Jag anser att det är en tjänst man köper och att man ska få både sälja den tjänsten och köpa den om man vill.

Det jag funderar över är hur man klarar att distansera sig från barnet som växer i en. De gånger jag fött barn har jag drabbats av villkorslös kärlek och enorm beskyddarinstinkt, och jag förstår inte hur man kan avskärma sig såpass att man sedan klarar att lämna barnet till de som beställt det.

Barnet har legat därinne i ens kropp och man har känt sparkar, hicka, lärt känna det redan som foster. Det blir så starkt band.