Det klättrande zebramonstret (cubensis mexicana, salvia & cannabis)

Substanser: 7g torkad cubensis mexicana, salvia 5X och cannabis
Sällskap: Bosse (känd Flashbacker) och Gösta (nyfrälst)
Setting: Bosses knarkarkvart
Tidigare erfarenheter: cannabis, amfetamin, LSD[1], 2c-b[2], valium, stilnoct, tramadol, citodon, xanor, dexofen, kokain, röd etanol, spice, MDMA

Strax efter 16:00 anlände jag i orten där det skulle knarkas. Vi hade planerat att trippa några dagar tidigare men blev tvungna att skjuta upp på grund av förhinder. Endast svampen var planerad från början och detta skulle bli min första svamptripp samt Göstas första hallucinogena upplevelse. Bosse hade trippat tre gånger tidigare och hade bara erfarenhet av svamp. Förväntningarna var höga, jag återblickade på den första gången jag tog LSD och blev vän med en papperskorg.

Jag mötte upp Bosse och Gösta som delade med sig av sina önskemål att besöka McDonald's först för att ha något att knapra på senare. Ingen av oss hade ätit något sen 12:00 för att vara helt fresh i magen för svampen. När vi väl stod i lägenheten som Bosse inte varit i på drygt en vecka insåg vi fort att det behövde städas för att göra miljön lite mer trippvänlig. Ingen var förstås pigg på att städa igenom lägenheten till den graden som den verkligen behövde. Bosse satte igång med att fylla påsar med skräp medan jag och Gösta gjorde i ordning svampen med våg. Eftersom det var min och Göstas första svamptripp bestämde vi oss för att kunna identifiera ruset innan vi gav oss in på doser vi inte kunde hantera. Gösta vägde upp 1.5g, jag 2.06g åt mig själv och 2.07g åt Bosse. Bosse sade åt oss att krossa svampen och hälla i oss med ett glas vatten. Sagt och gjort, senare kom vi däremot till underfund med att det var otroligt mycket godare att äta dem som folk.

Medan Bosse drog dammsugaren tvärs över den begränsade gåytan sammanställde jag en playlist på Spotify med trippmusik med namn som Aphex Twin, Roots Manuva, Massive Attack, Röyksopp, Alva Noto, Portishead, det efterfrågade Infected Mushroom mm. Datorn var kopplad till en dugligt stor TV på väggen med Spotify i fullscreen. Upplösningen var felinställd vilket förde med sig att den sista siffran på klockan i hörnet saknades.

Bosse belägrade en stol och började blåsa upp sin luftmadrass med munnen mittemot soffan där jag och Gösta kände oss som hemma. Tiden gick och lagom till att madrassen var färdigblåst började det bekanta pirret uppenbara sig. Omkring 17:00 började svampen slå rätt kraftigt på Bosse för att sedan angripa mig och Gösta litet mildare i tur och ordning. Jag och Gösta satt och tittade på Bosse som låg där på sin luftmadrass och flummade iväg av att titta in i golvet.

Svampen började slå rätt kraftigt på oss alla. Jag och Gösta låg i soffan och noterade den tunga bodyloaden och Bosse låg fortfarande på sin madrass. Bosse satte sig upp och frågade ”vilken färg ska jag ligga på?” och vred på madrassen som var röd på den ena sidan och blå på den andra. Jag tyckte att han skulle välja det blåa eftersom han tidigare hade legat på det röda. Jag och Gösta låg och pratade en bra stund utan att Bosse sade något. ”Bosse, sover du?” frågade jag. ”Nej, det kan jag inte i de här vågorna!” utbrast han med överväldigad eufori.

Jag klättrade upp för stegen från soffan och lade mig i sängen. Sängen låg precis ovanför soffan som en våningssäng med borttagen underdel och var uppskattningsvis 180 bred, precis som soffan nedanför. Väl där uppe började svampen slå på riktigt och jag gosade ner riktigt ordentligt i ett täcke med zebramönster som jag hade hittat där uppe. ”Bosse, har du varit här uppe?”, ”nej, vadårå?”, ”det märks att han knarkar, det är helt sjuka mönster på allt han äger!”. Jag spejsade ut ganska ordentligt där jag låg med stängda ögon. Tidsuppfattningen var lite borttappad och klockan utanför synfältet; efter okänd tid klättrade jag ner och lade mig bredvid Gösta igen med zebratäcket. Vi var alla i ett behagligt stadium av rastlöshet kombinerat med pirr i kroppen. Bosse ville gå ut på en promenad nu när klockan var runt 18:00, något jag tyckte var en dålig idé eftersom varken jag eller Gösta hade lyckats identifiera svampruset ”på riktigt” ännu. Istället åt vi mer svamp, Gösta kom upp i ca 2.5g och jag och Bosse ökade till 3.5g. Vi upptäckte att Bosse hade en riktigt trevlig trippleksak i lägenheten: en lysande trådlös och laddningsbar Kirby-liknande ljusblå lampa köpt på Ikea.

Kring 20:00 började saker och ting bli riktigt skeva. Jag såg fraktaler nästan i samtliga texturer som envisades med att morphas i takt med musiken. Mycket trevligt, perfekt nivå av visualiteter i min mening. Jag tyckte att jag hade för lite färger på mig där jag låg bredvid Gösta och placerade en röd tröja på huvudet och en grön tröja på benen iklädd ett zebramönstrat buren som en burqa och min gröna tröja med mönster av överlappande LSD-molekyler vars morphing var maximal. Mindfuckade var vi hela bunten och bängsnacket sattes i sjöss.

Ödlan: Fan grabbar, man blir katt av att knarka.
Bosse och Gösta i skrattande kör: Hurså?
Ödlan: Jomen, allt katter gör om dagarna är just precis vad vi gör just nu. Mestadels ingenting blandat med att ligga inlindad i mjuka saker och softa.
-Skrattkör-
Gösta: Visste ni att koalabjörnar är ett hot mot sin egen ras på grund av sin egen aggressivitet?
Ödlan: Precis som människor alltså.
Gösta: Fan, det har jag inte tänkt på.
Ödlan: Sen är ju koalabjörnar knarkare precis som vi människor.
Bosse: Va?
Ödlan: Ja, allt de äter är eukalyptus. Eukalyptus innehåller knark, allt koalor gör är att knarka och sova.
Gösta: Precis som vi, vi som är katter och koalor!
-Skrattkör-

Cheeseburgare som var omöjliga att svälja bjöds runt och efter en visit i köket återkom jag iklädd en lila morgonrock och en svart pastaslev i handen. När Gösta och Bosse såg ut som frågetecken över min nya utstyrsel berättade jag att det helt enkelt kändes rätt. Jag åt nu även upp mig i 7g och vet inte riktigt hur mycket de andra åt mer än att Bosse åt mer än Gösta men mindre än jag; vi gjorde slut på den totala mängden på 17g.

”Salvia!”, utbrast jag med en väldigt självsäker ton. Bosse tittade euforiskt på mig men ändå förvånande eftersom jag aldrig hade rökt salvia förut. ”Är du säker?” sade han och bemöttes fort med ett svampat leende. Klockan var nu runt 20:20 och jag fyllde bongkoppen med 5x salvia i osäker mängd. Jag var för svampad för att tända själv och bad Bosse göra det åt mig. På något sjukt vänster (ingen av oss hängde riktigt med i vad som hände) fick Bosse i sig salvia från samma bonghit som jag tog och helvetet brakade löst. Jag kände en otroligt kraftig ondska i kroppen men kunde inte sätta fingret på varifrån det kom. Salviakoppen blev demonisk och väste åt mig och beordrade mig att röka mer. Jag inbillade mig att det var PCP jag hade rökt och blev otroligt frånvarande från verkligheten. När jag tittade upp igen såg jag Gösta sitta bredvid mig medan han försökte ta bongen ifrån mig medan jag väste att jag behövde mer. Bosse stod tre meter framför och förstod inte själv vad som hade hänt eftersom han hade förlotat kontakten med allting själv.

Jag tände bongen igen och välkomnade salviaröken in i mina lungor som om det var en kär vän jag hade på besök i mitt hem. När jag exhalerade röken morphades den i luften och jag såg hur en rimlig mängd vätska flög tvärs över rummet och försvann. Allt började komma och gå i vågor, jag såg rummet men både Bosse och Gösta var vända ifrån mig och reagerade inte på att jag skrek åt dem. Salviakoppen fortsatte väsa åt mig och jag kände den onda galenskapen flöda igenom min kropp precis som sist. Jag såg mig om hastigt i rummet och bevittnade en massiv tail effect som påverkade samtliga objekt och mina bortvända vänner. Salvian släppte och jag tittade upp och såg Bosse sitta bredvid mig.

Bosse: Ge mig tändaren.
Ödlan: Fan vad många ni är!
Bosse: Va?
Gösta: Han tycker att det är för mycket att ge dig tändaren.
Ödlan: Vänta, lugna er, pausa och ta om allt från början. Vem vill vad?
Bosse: Tändaren!
Ödlan: Men lugna er! Shit, det är så mycket som händer samtidigt.

Vid den här tidpunkten tittar jag ner och ser hur bongen ligger i min hand med tändaren emellan med ofantligt många ekvationer och formler i luften. Överblicken jag fick var helt oförståelig, jag såg samtliga beräkningar göras i realtid och förstod allt bakom dem på samma sätt som operatören ser vad som händer genom att avläsa Matrix. Jag började flumma iväg totalt och slant på mina egna förklaringar. ”Jävlar! Jag ser allting, jag ser alla uträkningar. Jag förstår vad ni vill, Gösta vill ha tändaren, salvian vill rökas, någon annan vill något annat men helvete jag ser alla beräkningar som kosmos gör!” skrek jag. Bosse utbrast ”kosmos?!” förvånat som om världen var på väg att gå under.

Jag förlorade en stor del av verkligheten och blev väldigt svår att få tag på. Bosse hade råkat sparka ut nätverkskabeln så Spotify blev tyst i samband med att vi båda var tända på salvia. Gösta satt bredvid mig när jag återkom till viss del och jag sade att jag hade spytt. Gösta kastade blicken på mig oroande och kände i soffan. ”Jävlar, det är blött! Har du spytt på riktigt?” sade han. Jag förklarade att jag inte hade spytt utan inbillade mig det efter att jag hade exhalerat salviaröken explosivt.

Jag började nu peaka på svampen och var även påverkad av salvia och hamnade på ett sätt jag inte minns i andra änden av rummet under datorbordet. Gösta och Bosse stod över mig, när jag kunde greppa den riktiga verkligheten igen hörde jag Gösta säga ”jag vill inte ha men ge det till honom, titta på honom han behöver det ju” och pekade på mig. Jag frågade upprepat ”vem av er är det jag pratar med nu?” och syftade på att jag slungades mellan parallella verkligheter och inte kunde få kontakt med dem i vissa utav verkligheterna. Jag förstod inte vad som var verkligt med tanke på hur snabbt jag slungades emellan. ”Här, tror du att jag ska mata dig?” hörde jag Bosse säga när han hukade över mig. Jag reste mig upp och frågade ”vad är det där?”, ”det är salvia” sade han och gav mig en kvist ur den andra påsen att tugga på.

”Kom nu så går vi”, sade Gösta och avbröt mig innan jag spejsade iväg igen. ”Men jag vill röka mer salvia”, sade jag. Jag var otroligt nyfiken på vad det var för ondska som hade tagit kontrollen över mig tidigare, Bosse återberättade för mig hur jag hade blivit krävande och som besatt av salviakoppen. Det kändes som att jag behövde röka mer, trots att jag redan hade rökt ett halvt gram 5x under peaken på svamp. Det kändes som att jag och salviakoppen hade ouppklarade affärer som jag blev manisk över att fullfölja. ”Du kan röka salvia sen”, sade Bosse. Jag fyllde bongkoppen medan jag fortfarande klarade av det och tuggade på salviakvisten samtidigt.

”Hörni, ni vet att vi går ut mitt under min peak nu, va?”, påminde jag. ”Va? Ja, just det. Men är du säker på att du klarar av att gå nu då?” sade Bosse. ”Ja, men ni har ju tjatat i flera timmar och det spelar ingen roll för min del bara ni tar det i hänsyn när vi går ut.”

Klockan var drygt 21:00 när vi väl kom utanför lägenheten. Vi tog oss ut och började gå längs en promenadsträcka Bosse trivdes med sedan tidigare. Efter dryga 20 meter fick jag ofantliga muskelspänningar i vaderna och kunde knappt gå. Vi fortsatte däremot och kom upp mot ett jättestort träd som växte när vi såg på. För att inte se helt sönderflummade ut tidigt på kvällen bland folk övertalade jag Bosse och Gösta att vi inte skulle ställa oss vid trädet och titta på det. Himlen skiftade färg för varje steg jag tog och asfaltstexturerna morphades friskt. Vi kom fram till en vägskylt som pekade vänster med texten ”POLISEN”. Jag tyckte att den såg mycket vänskaplig ut där den dansade på skylten och behövde påminnas att vi inte borde gå i riktningen den pekade. Jag oroade mig ganska kraftigt om att vi inte skulle hitta tillbaka till huset och frågade hela tiden om vägen och var huset låg. När en tjej med grötansikte gick förbi med sin hund hade jag svårt att hålla masken. Jag blev påmind om att hon förmodligen var en normal Svensson med normala tankar och förmodligen inte hade någon aning om vad jag hade upplevt under kvällen.

Efter att ha passerat diverse invandrargäng som cirkulerade i området satte vi oss på bänkar vid ett bord på en idrottsplan. Oron över att inte hitta tillbaka hem till Bosse släppte lika fort som jag satte mig och Bosse berättade hur han hade råkat klämma kaptenen så hårt när han urinerade så att han fick ont i hela underdelen av sin kropp. Jag flummade iväg rejält och fascinerades över hur otroligt allt hittills hade varit och avslutade med att titta på två tjejer som rastade sin hund med att skrattfullt säga att ”och där går de och rastar hunden”. Sedan vände jag mig om och tittade ner i gräset och kunde knappt hålla masken efter att ha blivit påmind om det normala Svenssonlivet igen. Gösta och Bosse kom in på ämnet pupillstorlek varav Bosse sade att ”oj jävlar, jag vill se Ödlans”. Han tittade in i ögonen på mig och sa ”öppna mer, jag ser inte”. Jag tog sats och andades kraftigt in och spärrade upp dem. Bosse brast ut i skratt, ”jävlar, man ser inte dina ögon, dina pupiller är i vägen!”

Vi kilade vidare mot huset och tittade på anslagstavlor och liknande för att undvika konfrontation med folk så gott det gick. Vi passerade ett mopedgänd i ren fjortisanda med mig i fronten, plötsligt blev det väldigt bråttom för de tidiga tonåringarna att bege sig långt bort från platsen. När vi passerat dem stötte vi på den fulaste kroppsbyggnaden någon av oss hade sett. Mannen var utan överdrift kvadratisk med ett väldigt litet huvud och vågbildning i kroppen. Hur överflödigt det än är att berätta var det svårt för oss alla att inte brista ut i skratt.

Utanför porten stod en parkerad bil full med supande tonåringar som satt och spände sig. I sällskap fick vi tre invandrarkillar som verkade vara på besök hos någon i byggnaden av mindre trevliga anledningar. Vi hamnade i samma hiss och Bosse och Gösta fann snabbt varsitt hörn att tränga in ansiktet i för att dölja deras väldigt högljudda fnissningar. Den korta främlingen såg minst sagt förvånad ut när han tittade på mig.

Vi fyllde återigen upp lägenheten med vår närvaro och det tog inte lång tid tills jag kände mig naken. ”Någon har tagit mina färger!” utbrast jag när jag märkte att jag inte hade på mig zebratäcket. Gösta hade stulit det men var ruskigt snabb med att återlämna det. Jag knöt zebratäcket som en mantel och började klättra upp för stegen som ledde till sängen. Halvvägs upp begravde jag ansiktet i sängen och blev ståendes i den positionen ett tag tittande på fraktaler. Bosse och Gösta slogs om den ljusblåa lampan (eller Rolf som han senare kom att döpas till). ”Ååååh, nej!” suckade jag, ”jag har ju inte rökt salvia ännu!” och började klättra ner. Stegen var väldigt lång och det tog mig en evighet att klättra på den. ”Sluta!” ropade Bosse, ”det ser ut som att du är ett monster som klättrar på väggen!”

Salvian hade tagit mig så långt att den ursprungliga peaken på svamp kändes som nykterhet. Jag sög i mig koppen jag hade byggt upp innan vi gick ut och blev mer berusad än jag någonsin varit. Återigen förlorade jag verklighetsuppfattningen men tyckte inte att jag var tillräckligt berusad. Jag fick den briljanta idén att Bosse skulle ”röka salvian åt mig” och försökte förklara den med ”Bosse! Rök salvia åt mig!”. Bosse förstod såklart inte vad jag menade och jag tappade förmågan att elaborera. Bosse ville nu röka cannabis och byggde ett tält medan jag sög i mig ännu mer salvia för att komma i kontakt med ondskan ännu en gång. ”Gösta, du har ingen aning om vad det är som händer”, ”näe, men jag kan föreställa mig”, ”nej, tro mig, det kan du fan inte!” Bosse hade nu byggt ett tält med ett svartvitt täcke som tak och stolar och bord som grund och ville röka cannabis. Bongkoppen fylldes med både salvia och cannabis och passades runt som vanligt, när den tillfällige rökaren flummade iväg togs bongen ifrån honom och gick till näste man. Bosse började samtala med den den skrattande ljusblå lampan från Ikea som sade att han hette Rolf och log åt oss alla.

Jag var fast i soffan och kunde inte få kontakt med något. Abstrakta mönster flög igenom rummet och allt morphades medan jag låg och gosade i zebratäcket. Jag såg hur Bosse och Gösta gick runt men kunde inte få tag i dem, jag skrek på Gösta men han kunde inte höra mig, dessutom hade han inget ansikte att se mig med. Jag tror att jag nu även fick i mig mer rök av okänd typ och allt blev plötsligt framspolat. Jag såg hur Gösta och Bosse satt fast i väggen till att återgå till deras position på den uppblåsbara madrassen.

”Hallå?” ropade Bosse, ”ja?” svarade jag. ”Hör nån mig?”, ”ja, hör du mig?”, ”ja! Jag har försökt prata med någon i en timme nu!”, ”vem av er är det jag pratar med?”, ”det är Bosse!”, ”ja, men vilken Bosse? Det finns nämligen fler av er och alla pratar inte”, ”jag vet inte, jag ser dubbelt ändå”. Vi fortsatte röka salvia som om det vore cannabis tills det tog slut och letade sedan efter påsen med 10X men fann den inte. Bosse började pilla på datorn och gick in på en video på YouTube som hette ”screaming eggs” som vi alla fastnade framför garvbölandes.

Jag tog zebratäcket och Rolf och klättrade upp i sängen, Gösta låg i soffan och Bosse i sitt egenbyggda tält. Efter tappra kommunikationsförsök med varandra drogs slutsatsen att det var meningslöst att försöka eftersom alla var helt insnöade på sin egna värld. Jag pratade och kliade Rolf till sömns och blev utslagen innan jag hade kommit ner från trippen.

Bra tripprapport, jävlar va ni maxar aså. Skulle nog ta det lite lugnare om jag var du

du får 4/5 sjuarmade ljusstakar

Det lät enormt roligt, sånt här gillar jag, 5/5

Riktigt härlig rapport! Såhär ska det se ut

5/5 förresten.

Sjuk tripp och mycket bra skriven! 4/5!

Riktigt bra rapport och jävligt rolig! 5/5!

Roligaste jag läst på mycket länge, hade fan vart en upplevelse och vart med där! 5/5

Det blev ganska intensivt jo, vet inte riktigt hur jag resonerade när jag fortsatte med att fylla både mage och lungor. Det var första gången jag provade en drog (salvia) utan att ha vetat åtminstone ungefärlig påverkan men lyckligtvis gick allt i sin ordning. Enligt Erowid kan salviabruk ge upphov till muskelryckningar och huvudvärk vid högre doser. Jag vet inte hur mycket jag fick i mig den kvällen borta som jag var men det förklarar krampen jag fick i mina vader och att jag hade så ont i benen dagen efter så jag knappt kunde stå på dem och att Bosse behövde en alvedon efter att salvia rökts.

Det var egentligen inte planerat att vi skulle komma upp i så höga doser svamp eller ens röka salvia för den delen. Jag tror att jag lyckades egga upp de andra när jag förlorade verklighetskontakten och strävade efter ett onaturligt rus. Jag beklagade mig bland annat över att min kropp inte var större och att det inte fanns fler av mig så jag kunde berusa mig ännu mer och på fler sätt, därav tanken att Bosse skulle röka salvia "åt mig" med vilket jag menade att han skulle röka det och på något sätt föra över dess effekt på mig så jag kunde nå stadiet jag av någon anledning eftersträvade. Jag kunde aldrig acceptera att "det räcker nu", det fanns liksom aldrig i mig. Lyckligtvis skrämde jag förmodligen inte bort Gösta och Bosse från att trippa med mig igen, de uppskattade faktiskt händelseförloppet trots att det garanterat var det skevaste någon av dem upplevt. Förmodligen bär det av på nya äventyr (som möjligtvis dyker upp i denna form på forumet) i framtiden.

Trevligt att ni gillar rapporten hittills, ställ gärna frågor om ni har några. :-)

Mkt bra 5/5

Fyfan vad jag skrattade, och tack för att du gav mig suget efter svamp. Uppskattat!

Dessutom skriver tydligt och ger oss läsare ett någorlunda perspektiv av hur flippat MF's kan vara.

4/5

Om en vecka (om hinder inte dyker upp) kommer vi blanda LSA med cubensis mexicana, lustgas, salvia och förmodligen cannabis också i samma sällskap. Kan en sådan rapport vara av intresse för er eller finns det redan liknande?