Djurpolisen i Sverige – DPIS ?

Det var något i den stilen jag tänkte på.

Det har varit skilda meningar i denna tråd, men ingen har faktiskt sagt jag eller nej till att lägga en summa om denna instans faktiskt skulle finnas.

Jag säger inte att USA är att ha som föregående exempel, absolut inte! Men faktum är att djurrättsskyddet inte fungerar som det ska här i Sverige, det vet jag!

Jag säger inte heller att 7-8 personer ska hålla på att återuppliva en halvdöd hund. Ett djur som är så illa skadat att den får lida mer och länge bör nog avlivas.
Min fråga handlar nog mer om att det bör finnas folk som verkligen tar itu med frågorna, ingen jäkla Ingrid vid skrivbordet som vill dricka kaffe (ursäkta eventuell Ingrid) utan någon som verkligen BRINNER för att ta hand om djur, som så klart privatpersoner kan bidra med pengar framför allt.

Det var det första jag gjorde i den här tråden.

Klot-Johan och Davy.Johns med flera.
Ska försöka svara lite gemensamt.
Våra lagar för djurens bästa finns bara på papper. Dom fungerar inte. Kanske, som någon skrev, blir det ännu sämre när det ska gå via Länsstyrelsen. Jag tror inte på att det blir bättre. Vägen till ingripande måste ändå samma "sträcka" - inspektör, veterinär, polis och till sist är väl länsveterinär/Länsstyrelse i bedömning.
Till rätten kommer endast ett litet fåtal. För övrigt är inte polisen van att handlägga djurärenden så utredningarna är ofta så dåliga att målen läggs ner.
Detta skulle nog hända om vi agerade så polisen tvingades ta upp en anmälan.
Om vi som privatpersoner ingriper och en djurägare anmäler oss lär det vara vi som blir fällda för "egenmäktigt förfarande" eller dyl. Vårt "brott" går nog att bevisa lättare än den vanvård vi reagerat på.

Visst finns det straffskala för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen. Men hur ofta har ni hört/läst om någon som fått ovillkorligt? I bästa fall blir det dagsböter.

Jag har själv drivit genom en anmälan och fått upp i Tingsrätten. 4 djur som långsamt hade fått dö, samt 1 nödavlivat av polis och därtill ett stort antal sjuka.
Jag fick vara en pest för samtliga myndigheter i ca 10 månader innan åtal väcktes. Det fanns gott om vittnen. Trots ett klart djurplågeri kunde det inte styrkas (avsikten hos ägaren) utan det blev 40 x 40:- dagsböter för "brott mot djurskyddslagen" (bristande tillsyn)

Vi har bara ett fåtal jurister som sysslat med djurärenden. För den som är intresserad finns några böcker av H.Striwing som tar upp olika fall och domstolshandlingar.

Mentometer: Jag skulle gärna lägga lite av mina skattepengar för ändamålet.
Tyvärr så fungerar inte djurskyddet så att det går på frivillig och ideell väg. Dom som ställer upp på så sätt har inte de lagliga rättigheterna att ingripa.
Det är den sidan som jag har sett och gjort allt jag någonsin kunde under en del år. Jag har suttit vid telefon som "tänkta Ingrid" och bara kunnat dra vilka vägar man kan gå - enl. lag.
Däremot har jag ställt upp och tagit foto för bevis och kortat av vägarna mellan vissa myndighetspersoner när det gått. Kollat och anmält när någon inte kunnat - eller vågat.
Och ja, jag önskar vi haft Djurpolis som i USA - om det fungerar lika bra som det vi får se på TV!

Davy.Johns: Jag läser vanligen inte Blocket men är övertygad om att du har rätt! Är man öppen inför vad som händer så ser man redan före att det kommer att bli problem. Och som slutstation är det djuren som får lida.

Mvh

Det behövs absolut någon typ av lösning på detta problem, det är allt för lätt att smita undan djurplågeri här i Sverige.

Nej, troligen inte. Ser hellre att man förbättrar det djurskydd vi redan har, mina pengar går hellre till de djurhem som finns.

Tycker för övrigt att den här hypen över djurpoliser är sjukt överdriven. Tror folk verkligen att serierna ger en rättvis syn på det hela? Att bra tv inte alls påverkar? Jag menar, att bara titta på en massa väntetider är ju inte bra tv, det drar inga tittare, självklart visar de inte den biten. Det är ju räddningarna folk vill se och således det som visas vilket självklart ger en inte fullt så sanningsenlig vinkel till det.
Det är ju rätt ofta som det tar en hel evighet att ingripa där också, bara det att de säger ett antal månader lite snabbt och man i övrigt inte märker av de. Nu senast jag kollade hade en inspektör kollat till en häst. 3 månader senare blev det återbesök, hästen hade då brutit benet och ägaren blev tvingad att ringa vet och göra som vet sa. Ytterligare en månad senare omhändertas hästen då ägaren inte gjort något för att hjälpa hästen, som då alltså gått med ett brutet ben i minst en månad och skulle ha omhändertagits långt innan den bröt benet från första början.
Totalt 4 månader mao. Om det är snabbt handlande så vill jag inte ens veta vad folk räknar som långsamt.

Det är just så djurskyddet i vårt land fungerar - eller rättare sagt: inte fungerar alls för djurens bästa.
Jag har också garderat mej genom att hänvisa till om Djurpolisen fungerar så som vi får se. Vilket vi inte vet.
Mvh

Ett litet tilllägg med tanke på vad du skrev
gul_zebra.
Det är nog omöjligt att få igenom ett väl fungerade djurskydd som skulle fungera här.
Mina bidrag går också till frivilla ideellt aktiva (likväl som min arbetskraft tidigare)föreningar.
Dom gör ett fantastiskt arbete men har inte några rättigheter att ingripa som myndigheter har. Reglerna överlag har blivit hårdare istället för att underlätta.
Och det är endast via medlemmar och gåvor/donationer dom kan fungera som dom gör. Dom blir ständigt utskällda för att dom inte "gör något, inte kan ta emot alla djur som hittas" men allt har sina gränser - djurhemmen har väggar och regler från Länsstyrelsen ska följas. Inspektion om det följs kan ske oväntat när som helst.
Men jag skulle ändå kunna tänka mej att bidra till bättre möjligheter från myndigheternas sida! Skulle inte vara så mycket om det togs på skatten (och jag är inte "högavlönad")
Dock behöver många områden mer resurser. Djuren kommer i sista hand.
Mvh

Namninsamlingar för att införa djurpoliser i Sverige!

www.namninsamling.com/SPCA

Facebook-grupper!

Inför Djurpoliser i Sverige! (SPCA Sweden) http://www.facebook.com/profile.php?...9485244&ref=mf

Ditt inlägg var så långt så jag valde att "spoilra" det.
Precis som du säjer finns djurlagrna i sSveriga mest på papper, för att de ska kunna börja fungera krävs att fler anmäler oegentligheter, om o om igen..
Först då kan vi kanske får myndigheter o politiker att vakna o se det som ett problem. Jag tror det är i den änden vimåste börja, att vara mer observanta på djur runt om oss som far illa o anmäla det!

Ja, du har helt rätt!
Vi får vara observanta och anmäla. Anmäla och anmäla igen. Få fler och fler att anmäla varje fall vi ser. På så sätt tvinga myndighet att reagera (då dom tröttnat på oss) Sedan har i stort sett alla en chans att skaffa bevis genom att ha moderna mobiler och ta foto direkt. Ta tillräckligt många i olika vinklar.
Våra jordbruksministrar har många gånger genom åren blivit uppmärksammade på saker som inte fungerar, men hur mycket har dom gjort?

Som jag ser det just nu så är det djurens enda möjlighet att få hjälp.
Jag brukar för övrigt säga att det är bättre att anmäla anonymt än att INTE anmäla. Men i så fall har man möjlighet att tillsammans med andra göra anmälan. Ta kontakt med djurskyddsföreningar i närheten.

Ta gärna upp fler tänkbara förslag och dela med till oss andra.
Mvh

Edit: Det absolut allra bästa om man inte får gehör för anmälningar är att kontakta massmedia. Då brukar det bli fart på myndigheter!

Jag hoppas innerligt att det finns många som du (Eliza CT), jag och många andra som anmäler när vi ser vanvårdade djur. Det är enda sättet vad det verkar som i Sveriges lag - att förhoppningsvis få ut en inspektör när man upptäcker fall där djur far illa. Tyvärr så finns det nog många som ser vanvård/djurplågeri men inte anmäler pga rädsla eller att de inte vet vart de ska vända sig... eller också har de inte tid eller skiter fullkomligt i det? -Då är man inte en normal funtad människa enligt min åsikt.