Den vandrande juden

Jag vet inte om denna fråga borde ligga under vetenskap, religion, litteratur eller något annat. Jag funderade på att lägga den under övrigt men då hade väl Gerra blivit sur.

I alla fall: Jag har just läst Sibyllan av Pär Lagerkvist, och där uppträder den vandrande juden. Vilket fick mig att fundera på om han verkligen finns i bibeln, eller var den myten kommer ifrån. Berätta allt, ni som vet.

Nej, den finns inte med i Bibeln. Det är en jättegammal kristen myt, vet inte exakt när den uppkom men den fanns i varje fall redan på medeltiden.

Ursprunget till den är det Jesus säger i slutet av Matteus 16:

"Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.
Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike.”

Tack för det Padme!

Har du några tips om var man kan få veta mer? Jag behöver stilla en lätt vetgirighet.

http://www.sub.su.se/national/tforik.htm

Tack Moderator för öppnande av tråden

Den vandrande juden eller Jerusalems skomakare handlar om en gammal legend.

Legenden handlar om Ahasveros en skomakare i Jerusalem som har sin boning och sin gärning på vägen mot Golgata. En dag kommer en uttröttad halvnaken man. Man ser att han är blodig efter många piskrapp. Han bär på ett kors. Mannen är Jesus från Nasaret, för några dagar sedan har han ridit in i triumf i Jerusalem. Nu är stämningen en annan. Folkmassan som följer efter honom hånar honom. Och han är trött, så trött att han vill vila sig mot Ahasveros husvägg. Där han har sitt skomakeri.

Ahasveros tillåter dock inte Jesus att vila sig utan säger åt honom att gå.

Enligt legenden säger då Jesus till Ahasveros att Ahasveros skall få gå utan att vila sig tills domens dag, det vill säga världens undergång. Först då skall han få dö få och finna vila.

Detta är legenden om den vandrande juden, det finns säkert flera berättelser om honom.

Ibland kan man se honom i en kyrka, stående med ryggen mot altaret,han får inte sitta och vila ens där.

Detta är en legend, han finns alltså inte i Bibeln.

Fascinerande ämne! Bengt af Klintberg har skrivit en intressant studie om Jerusalems skomakare i svensk folktradition, den finns i boken Harens klagan och andra uppsatser om folklig diktning (1978 och senare upplagor). Också den alltför tidigt bortgångne Peter Nilson skrev en essä om Ahasverus och andra odödliga legendgestalter, som publicerades i samlingen Rymdljus - en bok om katastrofer och underverk från 1993.

Några länkar:
http://blog.svd.se/historia/2014/01/...ndrande-juden/
http://popularhistoria.se/artiklar/ahasverus-i-skara
https://litteraturbanken.se/presenta...roITryckE.html
http://runeberg.org/lasfolket/1923/0127.html

Det finns också några historier i hans bok "Svenska Folksägner" Det måste vara ur den som jag ur minnet hämtade historien om när han är i kyrkan.

Funderar också om detta är en allegori över det judiska folkets hemlöshet och dess vandringar över jorden innan staten Israel återbildades efter 2000 år.

"Sen är det också fascinerande att trådskaparens senaste aktivitet var; (Senaste aktivitet: 2011-07-04 00:18)" Men det är kanske (vem vet?) en annan historia".

af Klintberg nämner i sin essä att när författare (Goethe, Shelley, H.C. Andersen och andra) på 1700- och 1800-talet började skriva dikter, noveller, romaner och skådespel om den vandrande juden, gjordes han ofta just till symbol för det hemlösa judiska folket.

Men samtidigt med de litterära bearbetningarna fortsatte den gamla folkboken att komma ut i nya tryck, och det var i den som allmogen läste om Jerusalems skomakare (observera att det är så han kallats i svenskt folkspråk, benämningarna Den vandrande juden eller Den evige juden är mycket ovanliga). Sedan broderades historien ut i folkfantasin. Jag har inte "Harens klagan" i närheten just nu, men jag försöker minnas en del av sägnerna som återgavs. Till exempel trodde folk förr att Jerusalems skomakare bara får vila under julnatten, om han hittar en plog som lämnats utomhus - då slår han sig ner på den. Men när man sedan plöjer med den plogen, växer det bara ogräs i fårorna.

Andra folkliga föreställningar om Jerusalems skomakare är att han är helt övervuxen med mossa, eller att han ibland om nätterna kan höras flyga fram över trädtopparna med stort gny. Det är ett drag som lånats från sägnerna om Den vilda jakten eller Odens jakt.

Men hur är det i de svensktalande bygderna i Finland och hur var det i motsvarande bygder i Estland, fanns föreställningen om den vandrande juden eller Jesrusalem skomakare på dessa platser?

Någon som vet? Eller funderat över detta?

Och hur är det i övriga norden eller Skandinavien?

Nils-Erik Forsgård nämner i sin bok I det femte inseglets tecken – En studie i den åldrande Zacharias Topelius livs- och historiefilosofi att Helsingfors Tidningar under 1840-, 1850- och 1860-talen regelbundet publicerade texter med temat den vandrande juden, likaså att ett Album utgifvet af Nyländningar som 1860 publicerades till förmån för 1808 års finska veteraner innehöll en text om "Den evige juden. Ett blad ur lifvets största kamp". Topelius själv sägs ha använt temat tolv gånger som journalist och många gånger om i sin skönlitterära verksamhet.

Från rikssvensk botten måste man förstås erinra sig Viktor Rydbergs mästerliga idédikt Prometeus och Ahasverus, där de två odödliga varelserna får representera den germanskt trotsiga respektive den österländskt fatalistiska och pessimistiska anden.


Till de konstnärliga små skönhetsfläckarna hör väl att Rydberg gör Ahasverus till något slags förmögen koncernchef för en sannskyldig skomakarindustri. Men jäklar så bra hela dikten är!

"Från rikssvensk botten måste man förstås erinra sig Viktor Rydbergs mästerliga idédikt Prometeus och Ahasverus, där de två odödliga varelserna får representera den germanskt trotsiga respektive den österländskt fatalistiska och pessimistiska anden."


Ja Rydberg var en härlig man som skrev dagens karaktärspsalm det är Trettondag Jul idag 6/1.18 "Gläns över sjö och strand". Är det inte ur Grottekvarnen som den dikt du citerar finns? Jag har den någonstans i en diktsamling som fallit sönder i ett lösbladsystem. Men 30 mil bort tyvärr. Fast internet finns ju och det är ju här därjag är. Jag har för mig att om Prometeus säger ja till Ahasveros bön blir Prometeus Antikrist. Var det inte så, enligt Rydberg?

Nej, men däremot framställs Ahasverus även som författaren till Den nya grottesången. Här har ju dock figuren en lite annorlunda karaktär och verkar inte på samma sätt gediget pessimistisk och kristendomsfientlig utan snarare hemligen hoppas på att en världsförbättring skall vara möjlig om arbetarrörelsen överger materialismen och egoismen och i stället blir kristen. (Se särskilt efterskriften.)
http://heimskringla.no/wiki/Den_nya_...iktor_Rydberg)


Jo, Ahasverus vill ju att det skall ske så att världens sista tid kommer och han äntligen får dö. Tittade lite i Lindbergers bok Prometeustanken hos Viktor Rydberg men blev inte klar över om denna fiffiga koppling mellan Prometeus och Antikrist är Rydbergs eget påhitt eller ej. Prometeus vägrar ju dock att befrias till att bli Antikrist eftersom priset vore att han måste underkasta sig tidens gud och den orättfärdiga världsordningen; dock kan han inte heller underkasta sig Kristus och befrias av denne eftersom han då måste avstå från sitt hat och sitt trots. Jag är nu den jag är och ej en annan.