Hur skall Kristdemokraterna komma tillbaka?

Det handlar om att samhällseliten stödjer och legitimerar brottslingar som vanliga Svenssons avskyr och föraktar. Det skadar inte att påpeka detta så ofta som det bara går, om man vill att legitimeringen ska upphöra. Det ger ju dessutom röster, vilka Kd lider svår brist på. Svårare än så är det inte.

Sen skulle jag väl inte påstå att man primärt appellerar till Sveriges dummaste väljare, ty såna läser knappast tidningen. Det handlar mer om att ta allmänborgerligt konservativa av modell "sunt förnuft", och dessutom gammelmoderater. Retoriken fungerar i alla fall bra på mig, och även om du och jag har skilda åsikter i ett antal frågor hoppas jag att jag inte gett dig intrycket att jag tillhör de dummaste i Sverige.

Kulturmarxismen är den ledande och dominerande intellektuella skolan i Sverige, och har så varit i 40 år. Du kanske bara är så oerhört indoktrinerad och marinerad i den att du inte märker den, att du inte ser skogen för alla träden? Till och med fordom konservativa bastioner som svenskans ledarsida har drabbats av kulturmarxistiska anfall, och all borgerlig agitation har varit av den nyliberala sorten, i alla fall till för några år sen, då folk som Maria Abrahamsson och Sanna Rayman landade. Den enda etablerade intellektuella motkraft som finns är Axess vilken inte direkt har många år på nacken. Det är ju inte heller någon slump att Hägglund har blivit inspirerad av just Axess.

Detta är inte konstigare att förklara än att Kd tidigare inte brytt sig om "verklighetens folk" tidigare. Den allmänborgerliga konservatismen har varit satt på undantag, och istället har de böghatande respektive vänsterkristna snällisterna (snällistfolkpartister på speed) varit tongivande.

Jag tror att det finns god chans att lämna spärren bakom sig om man fortsätter att satsa stenhårt på den här nya linjen.

...ambitiös i Ditt försök att välta Hägglunds argumentation. Men saken är ju den att han inte bara har rätt tätt, han får också uppmärksamhet för det. Man kan nog säga att han gripit tjuren i nosringen, nu skall han bara kunna hålla fast också.


Fast Du vet ju vilka han menar. Det gör ju de allra flesta som följer den svenska debatten det allra minsta. Den "radikala eliten" är kulturmarxisterna och den liberala vänstern. Det är mediaetablisemanget, skrikhalsarna inom diverse "identitetsorganisationer" med allt från Centrum mot rasism till RFSL.


Du vet ju egentligen att det är en otrolig skillnad på att förfölja människor som media- och kulturvänstern gör, och att framlägga belagda synpunkter på avgörande sociala fenomen. Tror Du verkligen inte på att alkoholen är ett av de viktigaste, förmodligen det allra viktigaste, sociala problemen i landet?


Saken är ju den att det inte finns någon "norm". Det finns män och det finns kvinnor. Vi är på litet olika sätt beroende på läge. Är det faktum att 100% av alla barn är födda av kvinnor en strukturell ordning av talibantyp menar Du?


Här har även Du en poäng, vill jag framhålla. I samhällsanalyser är klass tveklöst ett intressantare analytiskt perspektiv än någonsin kön, ras, ålder eller sexuell läggning. Man borde rakt ut ställa frågan till vänstern - varför har man övergett klassanalysen? Sedan tror jag att nationalitet och kultur är rätt betydande, men det är ju ännu mer tabubelagt.

Varför då? Jo, därför att med klassanalysen kommer man inte fram till samhällets omstörtande. Det kan man kanske göra med identitetspolitiken. Genom att driva diverse, och inte sällan helt motstående, identitetspolitiska program, kan man sönderslita samhället och de relationer som håller ihop detsamma. Just härför är Hägglunds artikel så viktig.


Måhända, men framför allt vill ju inte partierna ha en massa besvärliga medlemmar som sätter sig på tvären. Partierna har blivit elitorganisationer och valmaskiner. Med S i spetsen har man amerikaniserat sig och därmed övergett förankringen neråt.


"Folket" är en rätt brokig samling med högst varierande förmågor. En rätt betydande andel har som viktigaste mål i livet att bli full så ofta som möjligt, medan andra har mer nyttiga intressen. Det Hägglund egentligen vill, tror jag, är att visa på hur ansvarsfulla svenskar betraktas som problem - när det är de som utgör systemets ryggrad och muskulatur.


Det gör de ju! Tillsammans med hela den sociala industrin med AMS, socialsekreterare och Migrationsverket som skall lägga till rätta. Just Åsa är ju intressant. Hon hatar ju allt som inte är direkt underklass, tarviligt och lågt: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...el_3175149.svd


Vem äger den offentliga sektorn? Det gör i praktiken socialsitern, ty det är deras skapelse med deras medarbetare på de viktiga befattningarna. Här finns mycket att dra fram. Vem hittade på dialogpolisen t ex.

Vilken elit talar du om, Hägglund?
http://www.newsmill.se/artikel/2009/...du-om-hagglund




Påstår du på fullaste allvar att samhällseliten skulle stödja Reclaim the Streets, eller vad är det för "brottslingar" du talar om?




Jag ser mig som marxist och anser mig hyfsat beläst på området, jag tror att jag skulle känna igen marxism ner jag ser den. Antalet marxister i svensk offentlighet kan tyvärr räknas på en hands fingrar.

Noterar också att du inte ens försöker belägga dina påståenden.



Men det gör de nu menar du? Vad är egentligen "verklighetens folk"?
Hägglund definierar dem väldigt otydligt som allt från undersköterskor till professorer som snickrar på landet och tar med ungarna till stranden. Vad förenar dem? Vad skiljer dem från "kulturvänstern" som alltså inte snickrar på landet eller tar med ungarna till stranden?




Jag vet på ett ungefär vad du menar, men det är likväl väldigt diffust. Och varför blanda ihop marxister med medieetablissemanget och postmoderna identitetspolitiker? Vad har de gemensamt? Och vad är det som är så himla radikalt med dessa grupper? Och kan de verkligen sägas utgöra någon samhällselit?



Vilka utgör "kulturvänstern" och vilka har de förföljt?


Det är jag oerhört väl medveten om.



Det finns alltid normer i ett samhälle. Att 100% av alla barn är födda av kvinnor har biologiska och inte strukturella orsaker.



Den "vänstern" som övergivit klassanalysen definierar jag inte som vänster. Jag ser inte Mona Sahlin, Claes Borgström eller Yvonne Ruwaida som vänster, tror knappt att någon som betraktar sig som vänster gör det.

Jag tycker nödvändigtvis inte att dessa personer och allehanda latteliberaler, identitetspolitiker o.s.v. alltid har fel i sak, de kan ha sina poänger och ibland t.o.m. rätt. Men i ett större perspektiv är det fullständigt befängt att så mycket kraft läggs på så sådana frågor, när det finns större och mer avgörande strider att ta.

Jag kanske också ogillar de ni kallar "kulturmarxister", "medieelit" och "kulturvänster". Antagligen gör jag det. Men när jag hör begreppet "kulturvänster" och "kulturmarxist" så tänker jag på vettiga röster och personer som faktiskt identifierar sig som marxister och vänster, t.ex. Åsa Linderborg eller Nina Björk. De kan inte buntas ihop med personer som t.ex. Sahlin, Borgström eller Ruwaida.




Identitetspolitiken är som ett virus, jag tror det är oerhört svårt att sätta stopp för utvecklingen inom det här samhällets ramar. Jag menar att det är naivt att tro att Hägglund eller någon konservativ kraft kan göra någon nämnvärd skillnad, synnerligen inte i det längre loppet.

Immanuel Wallerstein har skrivit en intressant essä som heter "Integration till vad? Marginalisering från vad?" där han hävdar att" hela diskussionen om integration och marginalisering har lett oss in i en återvändsgränd som det inte finns någon utväg från. Det är bättre att inte gå in i den och istället börja föreställa oss hur vi kan gå bortom medborgarbegreppet. Detta innebär förstås att gå bortom vårt moderna världssystems struktur. Men eftersom jag tror att vårt moderna världssystem är inne i en slutlig kris, borde vi kanske åtminstone föreställa oss vilket sorts historiskt system vi skulle vilja bygga och om det skulle vara möjligt att vara utan begreppet medborgare, och i så fall vad man ska ersätta det med." Hela texten kan läsas på: http://www.folkrorelser.nu/rorelsema...lerstein2.html

Och jag tror visst att vi med klassanalys kan komma fram till samhällets omstörtande.

Och det är väl konspiratoriskt att likt många konservativa inbilla sig att Frankfurtsskolans anhängare infiltrerat högskoleväsendet och försöker krossa kapitalismen genom att splittra det i en mängd olika identiteter så att samhället till slut slits isär. Då kan man ju lika gärna se det som att kapitalismen drar nytta av att arbetarklassen splittras upp i en oändlig mängd identiteter som alla drar åt olika håll och inte kan enas under en röd fana, det är i.a.f. så som de flesta marxister ser det. Själv medger jag att den nya situationen är oerhört förvirrande och svårhanterlig, men ser ändå en radikal potential. En ny strategi måste dock utvecklas för en socialistisk rörelse på 2000-talet.






Vad Ledin menar med medelklass är antagligen samma sak som det Linderborg menar med arbetarklass.




Va?

Det verkar som att kristdemokraterna kanske är på väg att välja en ny politisk inriktning, i detta klipp så kritiserar Göran Hägglund partiets egna förbud och regleringar (även alkoholpolitiken). Om partiet väljer den riktning som hägglund talar om i detta klipp, så tror jag att de skulle kunna locka till sig betydligt flera röster. Jag skulle definitivt kunna rösta på ett parti som fokuserar på att människor ska få bestämma mer över sina egna liv. Eller som Hägglund själv avslutar detta klipp:

"[...]förbjud förbuden, tycker jag"

mms://wm.crossnet.net/Kristdemokraterna/2009/0918/ghtalradslag09.wmv

Partiet grundades för sjutton av Lewi Pethrus som en reaktion mot moralupplösning och sekularisering. Kristdemokraterna har i allra högsta grad en stark koppling till frikyrkor. Det syns både bland partiets väljare och dess kandidater. Problemet är att den svenska frikyrkan inte täcker mer än cirka 3-4 % av Sveriges befolkning, ännu färre av dem är pingstvänner. Jämför det med länderna på kontinenten där de kristdemokratiska partierna ofta har sitt ursprung i den stora katolska kyrkan. Förövrigt finns det tydlig statistik på att kyrkobesökare i Sverige röstar mer åt höger än övriga befolkningen.

Efter det där talet är det tamigfan att jag själv vill anmäla mig som medlem hos KD... Känns exakt som samma våglängd som jag själv ligger på Så jag hoppas verkligen att de slår in på den där vägen

Diffust på ett sätt, men skrämmande tydligt på andra. Marxisterna står kvar i sin klassanalys, men den modernare vänstern har delvis lämnat denna och ersatt klass med t ex kön och sexuell läggning. Påfallande mycket i dessa analyser påminner enligt min mening om den marxistiska analysen, men med vissa kompneneter utbytta. Förvissa grupper är t ex kulturbegreppet ersättningen för klassbegreppet.
Gemensamt för alla är att de är emot det etablerade, välfungerande samhället. De hatar polis, militär, kärnfamilj, kristendom osv. De vill alla omvandla samhället och de är beredda att använda olika grupper av människor som redskap för att nå sina utopistiska mål. Härvid skiljer de sig från den liberala vänster, som ser marknadslösningar på allt från svält till skoskav. Förvisso också materialistisk och utopisk, men inte marxistinspirerad.


Till exempel borgerliga statsråd i början på mandatperioden, i syfte att visa sin makt och att skrämma regeringen till anpassning till deras agenda. Hela drevmetoden är en kulturvänsteruppfinning.

Kulturvänstern är bred; allt ifrån Åsa Lindeborg och Göran Greider till Marie-Louise Ekman.


Då förmodar jag att Du också inser det behjärtansvärda i att söka hitta olika lösningar, bl a politiska, för att söka minska alkoholkonsumtionen.


Nja, det beror på om man väljer att betrakta strukturer som enbart människoskapade eller inte. Risken är att det blir för aktörsinriktat då - för en marxist. Jag vet, ägoförhållanden och dylikt är viktigast för Er, men naturliga förutsättningar spelar sin roll. Om man bortser från biologin, och hävdar att skillnaderna mellan män och kvinnor beror på "normer", så har man enligt min mening missat något viktigt.


Men det gör jag. man kan nog inte helt överlåta till "vänstern" att definiera "vänstern". Vänstern är bred. Där finns socialister av allehanda slag, jag räknar t ex nationalsocialister dit, liberaler och kulturmarxister. Exempel på gemensamma nämnare återfinns ovan, som t ex materialism och utopism.


Ja, det där får Ni ta inom vänstern.


Jo att Ni ofta är och har varit ovänner inom vänstern, t ex om vem som är mest vänster, det är ju gammalt. Vi inom den traditionella högern har ofta varit tackssamma för just detta.


Fullt möjligt, men även när det ser som värst ut måste någon försöka för att kunna göra skillnad. Vi som tror på aktören uppmuntrar givetvis sådant, och nöjer oss inte med att vara fånge i strukturen.


Mycket analytiskt välformulerat. Jag tror att Wallerstein (som jag fö alltid betraktat som en fiende i likhet med hans nästan namne Wallenstein) missar en helt avgörande faktor. Välfärdssystemen är uppbyggda i västeuropeiska stater, där nationalstatsprogrammet varit framgångsrikt. Begreppet välfärdsnationalism är rätt välfunnet. Eftersom vänstern varit mycket framgångsrik i sin bekämpning av nationen och det som håller den samman, så skall man ju inte förvånas över att både denna och den välfärd den producerat håller på att spricka sönder. Som man sår får man skörda, kan man säga.


Så klart Du tror.


Med tanke på att begreppet arbetarklass i mycket liten utsträckning kan formuleras som förr, ens med bästa marxistiska vilja, så är det nog inte kapitalismen som splittrat den. Kulturmarxismen bryr sig ju inte jättemycket om "relationen till produktivkrafterna" utan ser andra motsättningar i första hand. Vill man haverera samhället är nog detta därtill riktigt.
Både höger och marxism har en gemensam fiende i kulturvänstern, men frågan är vilka som har mest anledning till mostånd egentligen. Osäker där.


Jag har också funderat på det. Kanske är det därför som hon blir så arg. Ledin tar hennes arbetarklass från henne och gör den till medelklass. Då får hon ju stå där med arbetslösa tonåringar och muslimer, ochdet gör man varken klassanalys eller revolution med.

Anna Anka lär har sagt att hon kunde tänka sig bli kådis. Och välkomnades av Kd:s partisekrekterare. Innan partiledaren fick göra avbön. Antagligen för att hon sagt att en fru bör tillfredställa sin man sexuellt och tex ge sin man en avsugning på morgonen, och sex är som sagt officiellt tabu i den svenska frikyrkovärlden

Förhoppningsvis åker kristdemokraterna ut så det sjunger om det vid nästa val. Skäms för att ha röstat på dem en gång i tiden, kallare människor får man leta efter.

Min bön är att antikristdemokraterna åker ut med ett brak, de kan gärna ta med sig kommunisterna, miljötalibanerna, FörvirradePartiet och sodomit-centern när de faller.

Så jag tänker inte ge de några tips på hur de ska komma tillbaka, de vet själva hur de ska komma tillbaka men de har valt att revoltera så nu får förhoppningsvis så vad de skördat.

Några funderingar kring hur KD visas och upplevs.

Jag tror att deras största problem är att de inte upplevs ha tillräcklig ryggrad och att de inte sticker ut hakan och tydligt visar sina åsikter. En känsla av självsäkerhet och framåtanda saknas. Nu uttrycker man mest känslan av kompromissande. Hägglunds prat om kultureliten var ju kul, men gav givetvis inga tydliga besked om deras politik. I vissa värderingsfrågor är de helt ensamma och där finns en potential om man vågar sticka ut hakan.

Jag tycker att Hägglund är rolig och sympatisk, men jag tror tyvärr inte att han är den bästa för KD. Han upplevs som lite osäker, kompromissande och rädd att sticka ut.

Nu när SD är på väg kommer de få allt svårare att profilera sig. Så går det tyvärr när man inte sticker ut hakan, då kommer ett annat parti och tar över frågorna och därmed vissa väljare.