"Aktion mot deportation" manifesterar...

Varför nationaldagen inte är nåt att fira
Svenska staten håller på att lansera nationaldagen som något som bör firas. Rädslan för att dagen ska förknippas med främlingsfientlighet och rasism är dock närvarande och gör att dagen lanseras i antirasismens tecken. Detta är för mig en paradox.

Nationalism bygger på exkludering. Nationalkänslan hos ett folk bygger på en uppdelning i "vi" och "dom andra" där "vi" har eller är något som "dom andra" inte har eller är. Den svenska nationalstatens gränser upprätthålls genom våld och förtryck. Sveriges behov av en reglerad invandring värderas högre än människoliv - både barns och vuxnas. För att hålla "de andra" borta från Sverige tas det till kränkande och våldsamma metoder. För utestängas ska de - till varje pris verkar det som.

För några år sedan lärde jag känna en liten kille från Kosovo som levde gömd i Sverige. När familjen fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd försökte han ta sitt liv. Han var nio år då. Hans öde är tyvärr inget undantag. Häromveckan tog en man sitt liv på ett av Migrationsverkets förvar. Förvaret är migrationsverkets låsta enheter, där utlänningar fängslas om de t.ex. inte kan stärka sin identitet eller om de förmodas gå under jorden när de får besked om utvisning.

Under våren har två massdeportationer skett från svenska förvar till Irak. Sammanlagt har ca 100 personer som vägrat lämna landet - antagligen på grund av att de fruktar för sina liv - med hjälp av spännbårar, handfängelser, teleskopsbatonger och lugnande mediciner tvingats ut ur landet på specialchartrade plan.

Varför är det så viktigt att få ut dessa människor ur Sverige? Vad är skillnaden på människor som fötts här och de som inte har det? Varför har man större rätt till frihet, trygghet och liv bara för att man råkat födas på en viss plats på jorden?

Jag och regeringen har olika syn på vad rasism är.

Vad var det nu igen vi skulle fira, jag har visst glömt? Att vi lever i ett land där man respekterar alla människors lika värde? Eller kanske den vackra svenska naturen?
Visst, jag älskar också Bohusläns klippor. Men så länge inte alla har samma tillgång till dem som jag, så är det inget att fira.

Bojkotta nationaldagen.