Tokyo Sonata-Årets hittills bästa film

Tänk dig att du som hårt arbetande familjefar en dag blir av med jobbet, chocken lägger sig över dig. Hur ska du berätta för din fru, vågar du berätta och kommer du få ett nytt jobb ? Det är en del av handlingen i Kiyoshi Kurosawas nyaste film: Tokyo Sonata.

Vi får följa Teruyuki Kagawa som Mr Sasaki som går en osäker framtid. På dagarna äter han lunch i det lokala soppköket , där allt från utslagna tiggare till arbetslösa kostymherrar försöker få dagen att gå. På arbetsförmedlingen är det lång kö och det som erbjuds är tillfälliga lågstatusjobb som Mr Sasaki är alldeles överkvalificerad för.
Av en slump träffar Mr Sasaki en gammal barndomskompis som tydligen varit arbetslös i tre månader. Barndomskompisen visar olika tricks som det går att använda sig av för att lura omgivningen (och specifikt sin fru) att man fortfarande har jobb. Ångesten är dock tung, han har börjat känna av att frun anar något..

Vidare till Mr Sasaki som har problem inom familjen att brottas med, kommer frun få reda på hans arbetslöshet? Om det händer så kommer hans aktoritet och rykte bli skadad. Som om inte det vore nog vill den ena sonen göra militärtjänstgöring för USA nere i Irak. Den andra sonen vill spela piano och gå i en musikskola. Huvudvärken är många för Mr Sasaki...

För en gångs skull tar Kiyoshi Kurosawa ett brake från sina konstiga mörka thrillers till förmån för ett renodlat familje och relationsdrama.
Det här är en mycket stark film som tar upp problematiken med hur det är att vara en arbetslös familjefar (i en välfärd som bygger på att mannen är en försörjare) och att tappa sin identitet, eller vara identitetslös.
Som vanligt i Kiyoshi Kurosawas filmer och inte minst Tokyo Sonata är det många tysta ögonblick, men det förgyller bara känslan.

En helt fantastisk scen är när Mr Sasaki ligger helt utslagen på gatan och gråter ut i ren desperation: "Hur kan jag ......starta från början igen..hur kan jag... Jag vill starta från början igen" http://img190.imageshack.us/img190/6...csnap60441.png
Samtidigt ligger Miss Sasaski och funderar över hur underbart det hade varit om hennes liv hon levt bara varit en dröm: http://img212.imageshack.us/img212/8...csnap63155.png

Det är så många träffsäkra scener, sånt fantastiskt (men lågmält) skådespeleri som gör att man verkligen känner för filmens karaktärer. Även om Tokyo Sonata släpptes 2008, räknar jag ändå in den bland årets filmer eftersom den fick världsrelease i år.

Tokyo Sonata slår till och med den själsfyllda Okuribito och placerar sig högst på min lista bland årets bästa filmer, en 8:a av 10!

Tokyo Sonata
http://www.imdb.com/title/tt0938341/

92% http://www.rottentomatoes.com/m/tokyo_sonata/

Trailer
http://www.youtube.com/watch?v=Jv9WS0aouIY&feature=fvw

Mycket intressant. Tack för tipset!

Såg ut som en riktigt bra film . Ska försöka få tag på den då jag blev riktigt sugen nu .

Vilken fantastisk film det är.

Förra veckan var just denna filmen av Kurosawa uppe på tapeten då Pass the Popcorns filmklubb hade valt den. Själv såg jag den inte då, men får väl ta och kika på den nu såhär i efterhand. Å andra sidan har jag aldrig blivit besviken på någonting av Kurosawa.

Rekar 'Shall we dance' i samma stuk, inte den med Richard gere utan originalet

http://www.imdb.com/title/tt0117615/

Denna har jag faktikst missat och hittills inte haft en chans att se. Ser väldigt lovande ut.

Ser till min glädje att den också har Kôji Yakusho i huvudrollen, vilket borgar för kvalite. Han är en av mina personliga favoriter bland manliga japanska skådespelare. Han är med i tre av de japanska filmer jag håller allra högst. The Eel, Cure och Eureka.

Thnx for the info.

Såg faktiskt den igår och tyckte att det var en helt okej och sevärd film. Kanske var i fel sinnesstämning för seriemördarraffel som inte riktigt kunde ta till mig filmen helt för att ge den en fyra i betyg. Men helt okej.

Du var förmodligen i helt fel sinnesstämning. Tokyo Sonata ska ses om man är sugen på riktigt hardcore japansk lågmäld drama. Är man inne på serialkiller-mode a la Kurosawa med en hårdkokt Koji Yakusho gör man sig icke besväret.

Antar att jag var det, som sagt. Ska låta filmen smälta i mitt undermedvetna en stund och kolla på den igen om en tid. Har i och för sig lättare att ta till mig lågmälda draman än utländska seriemördarfilmer, om man säger så.