Citat:
Ursprungligen postat av 237
Varje kväll blir jag destruktiv och vill agera ut min ångest. Brukade skära mig förr, men insåg att det inte ledde någonstans förutom att man fick lite blod att torka upp.
Så idag lägger jag locket på istället, vilket jag hatar, och jag vet inte hur länge det funkar heller. Måste hitta någon destruktiv ventil. Att dreja, snickra, rita, skriva osv fungerar inte. Det är för lugnt och snällt. Jag vill förstöra, och helst ska det även drabba någon skitstövel.
Hur ska jag få bukt med denna känslan? Ska jag leva ut den, eller ska jag fortsätta lägga locket på?
Har ni något tips på hur man kan leva ut den? Vilka destruktiva gärningar (som inte ska drabba en själv) finns det att prova?
Jag brukade ha precis samma problem. Har du någon kontakt med psykvården? Det borde du ha. Kanske har du en depression, eller borderline, en personlighetsstörning de värsta självskadarna brukar tillhöra. Att ha namn på sina problem brukar kännas bra, och man kan lättare hitta andra med samma problem.
Det som fick mig att kunna sluta med det destruktiva beteendet var kognitiv beteendeterapi, och att jag fick lugnande mediciner.
Att kväva sin aggression är faktiskt det bästa, enligt min erfarenhet. Annars hör man att "känslorna måste få komma ut" och "om man är arg ska man visa det". Men ju mer jag skar mig och kastade saker omkring mig, desto mer av det behövde jag. Det blir som vilket beroende som helst, och toleransen blir högre hela tiden.
Om jag inte skurit mig på någon månad märkte jag att det sen inte föll sig lika naturligt att göra det. Det gjorde mer ont än tidigare också.
Mer praktiska råd är att orsaka fysisk smärta på sätt som inte är lika dramatiska. Man kan hålla i en isbit tills den smälter, eller ha ett gummiband runt handleden som man snärtar till sig själv med.