När skäms ni över familjemedlemmar?

Jag fick alltid skämmas över min morsa när hon blev full. Inte för att hon slogs eller hamnade i bråk, utan för vad hon sade (skrek).

Scen: Finlandskryssning med henne, hennes man, min dåvarande man och jag. Morsan hade fått sig ett par (=7) Dry Martinis. Vi sitter där, helt lugnt, och plötsligt börjar tanten skrika: "Jag ääääälskar min kisse!" Hennes "kisse" är hennes man, men det kan ju missförstås. Senare, efter några fler drinkar, börjar hon gasta "Jag VILL bli mormor!" så hela världen - eller i alla fall alla på just den finlandsfärjan - hör. Flera gånger. Hela kvällen.

Så; när min morsan var full skämdes jag alltid över henne. Men märkligt nog sade folk alltid att "Det var väl bara gulligt".

1. Min 82-årige far ser en kvinna med flera barn på perrongen och säger högt:
"Varför skall dom där utlänningarna skaffa så många barn?"

2. Min 82-årige far säger till min särbo, "vad jobbade din far?"
- Han jobbade på företaget X.

"Företaget X, där var ju jag i nästan 40 år.
Vad heter han?"

- Han heter YY".

"Den jäveln. Han var en dryg och elak typ".

3. Min 82-åriga pappa säger om TV...
"När jag ser en neger på TV stänger jag av".
-------
När pappa hade bil med sig och vi var borta på
släktmiddag så försvann han plötsligt och man
hittade honom i bilen. "Nu åker vi hem!".
-------