Ursprungligen postat av Loufather
Denna händelse utspelade sig för ett bra tag sedan.
Vi var ett grabbgäng hemma hos en kompis och körde Mephedrone. Ruset där var soft, musik spelades och alla mådde bra. Cigg efter cigg röktes och massor med vatten dracks. Efter ca: 6 timmar stenhårt körande så skulle vissa dra vidare, men jag valde att dra hem. Folk började gå ut från lägenheten och ta en cigg och vänta in de andra som inte kommit ut än. Jag sa hej då till dem flesta och gick till baksidan genom porten för att sätta mig på en bänk med dessa 2. (Han vi var hos bor i en lägenhetshus).
Jag var helt jävla överhypad, hade brutala käkspänningar, ögon rullade runt och jag andades tungt och gjorde konstiga ljud. Konversation mellan mig och mina polare som ville gå därifrån då dom skulle vidare men höll mig sällskap för stunden.
Jag - Kom igen, en cigg till.
Polare - Mm okej här.
2 minuter senare
Jag - Bara en cigg till, du förstår inte hur röksugen jag är.
Polare - Fan skärp dig, visst här ta 2 men för fan skärp dig nu. Vad händer med dig?
Jag röker dessa cigg på vad som kändes var ca: 30 sekunder. Försöker fixa fler cigg men får inga, och jag drar hemåt. Säger hej då till grabbarna. Nu har jag en 10 minuters promenad i mörkret framför mig. När jag går på gatorna i det område jag bor i började jag helt plötsligt känna mig konstig och rädd.
Detta utspelar sig i mitt huvud, grova hallucinationer...
Jag går på gatan, och framför mig ser jag helt plötsligt ett gäng som står och tittar mot mig. Jag tänker "Shit, nu kommer jag få spö nu ere kört nu får jag spö". Jag tittar mot detta gäng och ser hur dessa ca: 20 individer kollar på mig. Jag är just nu livrädd och vill skrika. Jag bestämmar mig för att pissa och går in på en närliggande skolgård. Då ser jag ännu ett stort gäng sitta på några bänkar och kolla på mig. Nu är jag så rädd så att det inte finns. Jag går emot dom och säger "Jag ska bara pissa, så ni behöver ju inte slå mig". Den känslan då vill jag knappt tänka på, jag var så jävla rädd. Jag kände mig som en liten flicka just då. Jag går förbi "gänget" och ställer mig vid ett stort träd för att pissa. Jag tittar åt höger och ser gänget sitta kvar på bänkarna och titta.
Bara svarta konturer av ett stort gäng, inga ansikten. När jag står och pissar hör jag helt plötsligt ljud till höger. Jag tittar åt sidan och ser hur ett träd bredvid mig förvandlas och blir till massa ansikten föreställande gamla tanter och gubbar som sträcker ut armar och händer mot mig och skriker "TAA HONOM TAA HONOM". Jag började skrika "NEEEEJ" och sprang för mitt liv ut på gatan igen. Då börjar konstiga ljus och ljud komma emot mig som kometer. Ljussken och ljud som "schwoooosch" kom från alla håll. Jag försökte gå så normalt jag kunde och andas. Jag är fortfarande livrädd. Nu ser jag ca: 10 st partyklädda unga tjejer komma emot mig längre fram på gatan och tänker "Fan nu måste jag skärpa mig kan inte se helt jävla fucked ut nu, kanske någon man känner". Där går jag med mina ögon som ser ut att dom ska ploppa ut vilken sekund som helst. Tjejerna är inne i en diskussion om vart dom ska ikväll och dom pratar om killar osv. Jag går förbi dom, och kollar bak. Ingen där. Tjejerna fanns inte. Nu börjar jag någonstans i mitt just då efterblivna sinne tänka lite klart och börjar inse att jag blivit totalt jävla slut i huvudet.
Jag stannar upp en stund, framför mig har jag en stor mörk park som jag tittar in i, men fortsätter gå när jag börjar se gängen igen som står och tittar på mig bakom träden. Jag böjer mig ner vid en backspegel på en bil för att kolla mina pupiller, dom är stora nu. Sjukt vidrig ser jag ut. Jag tittar in i bilen åt vänster. Fäster blicken på ratten som nästan direkt förvandlas till en svart mans ansikte med rastaflätor och säger "JAAAA MAN". Jag börjar springa i panik för nu har jag allt efter mig, trädgubbar, gäng, rastamän och konstiga ljud och ljus. Nu är jag 30 meter hemifrån, men jag kan inte gå hem. Framför mig har gatan öppnats upp i ett enormt svart hål rätt ner i marken. Jag springer runt det, springer till dörren, låser upp och springer direkt ner till mitt rum och kastar mig i sängen. Fortfarande livrädd.
Jag kommer ihåg att jag gick på toaletten, hämtade en spyhink ifall jag skulle kexa ur allt vatten jag druckit. Tur att jag tog in hinken... Jag sätter på tvn, kastar av mig alla kläder och lägger mig i sängen. Men allt e långt ifrån lugnt.
Mina kläder börjar röra sig på golvet, jeansen och tröjorna börjar röra sig som om det var ett litet djur där under. Jag kröp på alla fyra på mitt golv, fram till byxorna och försökte se vad som hände. Byxorna rörde sig fortfarande lika mycket. Helt stört. Jag kastade in allt i garderoben och försökte andas. Mitt hjärta slog 12512 slag i minuten och jag andades fort som fan och hade fortfarande brutala käkspänningar. Jag tittar mot min jacka som hänger på väggen, helt plötsligt är det en person. Jag lägger mig under täcket i fosterställning och skakar. Jag tittar försiktigt upp från täcket och det är fortfarande någon som står där, och tittar på mig i mörkret. Jag var så rädd nu att jag inte visste vad jag skulle göra. Då hade jag en tavla med Scarface på väggen bredvid mig. Den klassika svartvita med pistolen. Jag tittade på tavlan och helt plötslig siktar han pistolen på mig och säger något i stil med "Hello motherfucker". Jag ger tavlan en smäll och han slutar prata. Nu kommer jag inte ihåg någonting förutom när jag vaknar vid 5 på morgonen av att min mamma står bredvid sängen, jag ligger och skriker, har spytt utanför hinken, fyllt halva hinken och ligger och rullar runt och skakar. Hon frågar "HAR DU TAGIT NÅGOT ELLER?!" och jag svarar "Nej då jag mår bara skit och har så jävla ont i magen, gå är du snäll". Hon går upp och lägger sig igen. Jag är fortfarande hög som ett as. Jag kollar mig i spegeln, mina pupiller är enorma, jag svettas, jag har vitt skum runt munnen och blöder på tungan. Käkspänningarna hade alltså gjort att jag tuggat sönder tungan under natten. Jag ligger vaken ett tag till. Till slut börjar det lugna sig, jag går och dricker vatten och lägger mig igen. Men kan inte sova. Är så jävla hungrig och mår så sjukt dåligt. Avtändningen är ett faktum och nu är det många timmars illamående och ångest på gång. Jag går upp för att försöka äta något, men spyr nästan när jag tittar på bananen jag tänkt äta. Mamma kommer ner och säger "Vad var det med dig inatt? Jag tror att du hade tagit något...". Jag svarar "Men nej mamma för fan, skärp dig. Jag mådde bara dåligt". Sedan gick jag och sov. Mådde dåligt i 2 dagar efter det här. Har fortfarande hallucinationer när jag är ute i mörkret t.ex på väg hem från bussen. Brevlådor kan förvandlas till en person och jag ser skumma saker hela tiden. Detta var senaste och sista gången jag körde Meph. Hade kört det många gånger innan men detta hade aldrig hänt, troligen tog jag på tok för mycket denna kväll. Nu mår jag bara illa så fort jag tänker på meph och denna kväll. Att jag nu snart ca: 9 månader senare ser konstiga saker betyder att det där fuckade upp min hjärna rejält...
Hoppas ni pallade läsa om den värsta natten i mitt liv!
